Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är det med DN Bostad som är så flummigt kul?

Alltså det är något löjeväckande i tonen i flera av de artiklar jag läst på DN Bostad. Och nej, det är inte det pompösa anslaget ifrån Sara Trus, som faktiskt visade sig vara riktig journalist, utan bara en precis vanlig artikel:
För konstnären Camilla Forssell Pyk är det viktigt att bostaden är vacker och funktionell. Stora ytor gör det möjligt för barnen att ta ut svängarna.
Att stiga in hos Camilla Pyk känns som att kliva ombord på en robust träskuta. Det knakar i fogar, lister och golv. Huset är byggt i början av förra seklet, och de skavanker och den patina som med tiden växt till sig är ingenting som någon i familjen haft planer på att dölja, tvärtom.

Tonen?

Men det är något med tonen som gör att jag skorrar (är fortfarande förkyld) åt texten. Det blir lite kvastskaft i arschlet-stuk?

Ovan och sjuk

Eller så handlar det bara om att jag är uttröttad efter ha legat en vecka och sovit och ätit värktabletter (och varit hög som ett hus på hostmedicin). Efter den ledan så kanske allt är lite stolpigt och roligt? Eller?

Inte bara jag

Men det är faktiskt inte bara jag som tycker det är lite humoristiskt:
"För konstnären Camilla Forssell Pyk är det viktigt att bostaden är vacker och funktionell. Stora ytor gör det möjligt för barnen att ta ut svängarna."

Vilken originell människa. Och så omtänksam. För annars drömmer ju folk om att bo fult och opraktiskt. Och helst så trångt att barnen måste sova i skafferiet. Det är därför paradvåningar på Östermalm ofta slumpas bort för knappt 10 miljoner kronor.

Camilla har förresten ett inredningstips: "Inga saker i fönsternischerna, det hindrar ljusflödet."

//Zac
PS. DN gillar verkligen fru Pyk:
– Man skulle kunna sträcka sig till att säga att det råder ett gemytligt kaos i köket, och att det är i skafferiet jag tillbringar stora delar av min tid, men det har väl alla redan förstått.
Camilla gillar att fylla halvtomma skafferier, säger att det är fascinerande att se hur de ändrar utryck från morgon till kväll, att det finns ett slags oändlighet över det. De välfyllda skafferierna är klassiska, men behöver för den skull inte vara heliga. Tvärtom skulle Camilla mycket väl kunna tänka sig att hänga ett konstverk på insidan av skafferidörren, och varför inte en målning på kylskåpsdörren?
Fast nu är jag elak, jag gillar också fru Pyk (bara namnet, liksom!). Däremot tror jag att frun röker lite jazztobak i skafferiet när ingen ser på... ;o)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n