Fortsätt till huvudinnehåll

Red House, baby!

Har suttit under morgonen och njutit av grymma gitarrister på Youtube.
Fastnade ganska snabbt för en låt - 'Red House' som förutom att det är en sjukt bra låt är ett bra exempel på hur Hendrix gav bluesen ett helt nytt ansikte - och gav oss bländande gitarrspel.
Blues handlar så mycket om känsla, så jag börjar helt enkelt med ett exempel på hur det inte skall låta...

Yngwie Malmsteen

Jo, teknik och bländande snabbhet har han onekligen. Men blues handlar inte om snabbhet, det handlar om känsla och mod, modet att våga hänga kvar, att låta känslorna tränga fram. Så samtidigt som jag blir åksjuk av Yngwies vansinnesåk, så blir jag fascinerad över den sjuka hastigheten - och det är rent... Många andra shreddar som satan, men det spelas mycket sällan så oerhört rent som Yngwie.
Respekt skall han ha - men snälla, håll dig till andra musikstilar än blues...

G3 med Stevie Vai, Eric Johnson, Joe Satriani

Tre andra gitarrfantomer, men jag tycker bara en håller måttet i denna trio när det kommer till blues...
Vai och Satriani är så pass skolade att det vet hur det skall låta, men känslan är bara inte där... Eric Johnson är annorlunda; känslig, teknisk och den där ömtåliga, lite fragila rösten fungerar annars fint i denna version:

Gary Moore

Många förknippar Gary Moore med överdådiga 80-talsproduktioner, och det är förvisso sant, men han har också en bluesig själ. Här blir det kanske lite för mycket uppvisning i längden, men det är också mycket blueskänsla. Imponerande är det ur alla aspekter! Så lyssna till en lite underskattad gitarrist:

Johnny Winter

Jag slänger in Johnny Winter här också. En fantastisk gitarrist som så sällan kommer upp i diskussioner kring duktiga gitarrister. Lyssna på detta och förvånas, känsla, snabbhet och grym kärlek till bluesen:

Mr Jimi Hendrix

Kan efterföljarna mäta sig mot originalet?
Näe, det kan jag faktiskt inte säga... Detta är känslan, kanske bara den känsla man kan få fram om man upplevt blusens ursprung, fattigdom, förtryck och känsla.
Detta är nog i mitt tycke ett av de bästa versionerna som Hendrix gjorde. Mest känd är väl Woodstock, vars festival är så poppis just nu, men jag tycker han låter spänd och lite obekväm där, i alla fall i Red House.
Detta ljudklipp är ifrån New York Pop Festival, 17 Juli 1970. Det är således nästan exakt två månader innan han gick bort, bara 27 år gammal. Man kan bara fantisera om hur han hade låtit med ännu mer erfarenhet och ålder bakom tonerna...

PS. förresten finns det en liveversion från San Diego 1969 som också är suverän, men jag hittar faktiskt inte den... :o(

Bonus!

Tyvärr så gick även Stevie Ray Vaughan bort alldeles för tidigt, och jag har dessvärre inte hittat hans version av Red House... Så vi får hålla till godo med en annan klassiker - bästa versionen av Little Wing?

Mer om

Gitarrhjältar:
 Jag återkommer säkert med mer gitarrposter; världens bästa solo, andra gitarrister etc... ;o)


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n