Fortsätt till huvudinnehåll

Red House, baby!

Har suttit under morgonen och njutit av grymma gitarrister på Youtube.
Fastnade ganska snabbt för en låt - 'Red House' som förutom att det är en sjukt bra låt är ett bra exempel på hur Hendrix gav bluesen ett helt nytt ansikte - och gav oss bländande gitarrspel.
Blues handlar så mycket om känsla, så jag börjar helt enkelt med ett exempel på hur det inte skall låta...

Yngwie Malmsteen

Jo, teknik och bländande snabbhet har han onekligen. Men blues handlar inte om snabbhet, det handlar om känsla och mod, modet att våga hänga kvar, att låta känslorna tränga fram. Så samtidigt som jag blir åksjuk av Yngwies vansinnesåk, så blir jag fascinerad över den sjuka hastigheten - och det är rent... Många andra shreddar som satan, men det spelas mycket sällan så oerhört rent som Yngwie.
Respekt skall han ha - men snälla, håll dig till andra musikstilar än blues...

G3 med Stevie Vai, Eric Johnson, Joe Satriani

Tre andra gitarrfantomer, men jag tycker bara en håller måttet i denna trio när det kommer till blues...
Vai och Satriani är så pass skolade att det vet hur det skall låta, men känslan är bara inte där... Eric Johnson är annorlunda; känslig, teknisk och den där ömtåliga, lite fragila rösten fungerar annars fint i denna version:

Gary Moore

Många förknippar Gary Moore med överdådiga 80-talsproduktioner, och det är förvisso sant, men han har också en bluesig själ. Här blir det kanske lite för mycket uppvisning i längden, men det är också mycket blueskänsla. Imponerande är det ur alla aspekter! Så lyssna till en lite underskattad gitarrist:

Johnny Winter

Jag slänger in Johnny Winter här också. En fantastisk gitarrist som så sällan kommer upp i diskussioner kring duktiga gitarrister. Lyssna på detta och förvånas, känsla, snabbhet och grym kärlek till bluesen:

Mr Jimi Hendrix

Kan efterföljarna mäta sig mot originalet?
Näe, det kan jag faktiskt inte säga... Detta är känslan, kanske bara den känsla man kan få fram om man upplevt blusens ursprung, fattigdom, förtryck och känsla.
Detta är nog i mitt tycke ett av de bästa versionerna som Hendrix gjorde. Mest känd är väl Woodstock, vars festival är så poppis just nu, men jag tycker han låter spänd och lite obekväm där, i alla fall i Red House.
Detta ljudklipp är ifrån New York Pop Festival, 17 Juli 1970. Det är således nästan exakt två månader innan han gick bort, bara 27 år gammal. Man kan bara fantisera om hur han hade låtit med ännu mer erfarenhet och ålder bakom tonerna...

PS. förresten finns det en liveversion från San Diego 1969 som också är suverän, men jag hittar faktiskt inte den... :o(

Bonus!

Tyvärr så gick även Stevie Ray Vaughan bort alldeles för tidigt, och jag har dessvärre inte hittat hans version av Red House... Så vi får hålla till godo med en annan klassiker - bästa versionen av Little Wing?

Mer om

Gitarrhjältar:
 Jag återkommer säkert med mer gitarrposter; världens bästa solo, andra gitarrister etc... ;o)


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Förbjud direkt!

Sverige är numera det enda landet i Europa som tillåter mobilprat i bilen utan handsfree. Nu kräver Motormännen att användandet av mobiltelefon utan handsfree i bilen förbjuds helt. ( Källa .) Mobiltelefoner, stereo och cyklister - så skulle nog jag rangordna farorna i trafiken. Ja, förutom förarna själva då... ;o) En iakttagelse Jag kör inte så mycket i tjänsten längre, men jag gör som de flesta - jag kör igenom stan till jobbet och på hemväg. När man ser någon uppföra sig som en idiot i trafiken så är det en 20-årig kille i en BMW med ett ENORMT avgasrör, kan vara en äldre Volvo med en löjlig vinge på också. Ser man misstag i trafiken - någon som kör ut felaktigt, byter fil rakt in i bilar på väg om etc så är det nästan utan undantag en förare som pratar i mobil. Snabba på med ett förbud Givetvis skall vi införa ett mobilförbud - helst igår. //Zac, ibland kan det vara en mamma som petar in tutten eller leker med en telning i barnstolen också som vinglar runt i trafiken. Läs äv

Filmrecension: Familjen Savage

++++ Utmärkt , en riktigt bra film, bör ses ' Familjen Savage ' Oj vilken liten pärla. Bra manus, känslig regi med magkänsla för humorn i vardagen, och i tragiken, och sanslöst skådespeleri från Philip Seymour Hoffman och Laura Linney . Två skådisar som alltid är bra, ofta som biroller, eller som amerikanarna uttrycker bättre - supporting roles. Och oj vad de alltid supportar filmerna de är med i! :o) Den anspråkslösa filmen i sig handlar om ett syskonpar som glidit isär under årens lopp, men när pappan blir dement så måste de samarbeta ihop. Filmen gör ett nerslag mitt i livet hos syskonparet, och lämnar sedan dem där, mitt i livet. En amerikansk independentfilm när de är som bäst. Kanske inte filmen jag visar mina åldriga svärföräldrar, då den är ganska osentimental inför åldrande och död. Riktigt, riktigt bra! //Zac +++++ Världsklass , mästerverk, måste ses ++++ Utmärkt , en riktigt bra film, bör ses +++ Bra , en film som lämnar god eftersmak ++ Godkänd ,