Fortsätt till huvudinnehåll

Red House, baby!

Har suttit under morgonen och njutit av grymma gitarrister på Youtube.
Fastnade ganska snabbt för en låt - 'Red House' som förutom att det är en sjukt bra låt är ett bra exempel på hur Hendrix gav bluesen ett helt nytt ansikte - och gav oss bländande gitarrspel.
Blues handlar så mycket om känsla, så jag börjar helt enkelt med ett exempel på hur det inte skall låta...

Yngwie Malmsteen

Jo, teknik och bländande snabbhet har han onekligen. Men blues handlar inte om snabbhet, det handlar om känsla och mod, modet att våga hänga kvar, att låta känslorna tränga fram. Så samtidigt som jag blir åksjuk av Yngwies vansinnesåk, så blir jag fascinerad över den sjuka hastigheten - och det är rent... Många andra shreddar som satan, men det spelas mycket sällan så oerhört rent som Yngwie.
Respekt skall han ha - men snälla, håll dig till andra musikstilar än blues...

G3 med Stevie Vai, Eric Johnson, Joe Satriani

Tre andra gitarrfantomer, men jag tycker bara en håller måttet i denna trio när det kommer till blues...
Vai och Satriani är så pass skolade att det vet hur det skall låta, men känslan är bara inte där... Eric Johnson är annorlunda; känslig, teknisk och den där ömtåliga, lite fragila rösten fungerar annars fint i denna version:

Gary Moore

Många förknippar Gary Moore med överdådiga 80-talsproduktioner, och det är förvisso sant, men han har också en bluesig själ. Här blir det kanske lite för mycket uppvisning i längden, men det är också mycket blueskänsla. Imponerande är det ur alla aspekter! Så lyssna till en lite underskattad gitarrist:

Johnny Winter

Jag slänger in Johnny Winter här också. En fantastisk gitarrist som så sällan kommer upp i diskussioner kring duktiga gitarrister. Lyssna på detta och förvånas, känsla, snabbhet och grym kärlek till bluesen:

Mr Jimi Hendrix

Kan efterföljarna mäta sig mot originalet?
Näe, det kan jag faktiskt inte säga... Detta är känslan, kanske bara den känsla man kan få fram om man upplevt blusens ursprung, fattigdom, förtryck och känsla.
Detta är nog i mitt tycke ett av de bästa versionerna som Hendrix gjorde. Mest känd är väl Woodstock, vars festival är så poppis just nu, men jag tycker han låter spänd och lite obekväm där, i alla fall i Red House.
Detta ljudklipp är ifrån New York Pop Festival, 17 Juli 1970. Det är således nästan exakt två månader innan han gick bort, bara 27 år gammal. Man kan bara fantisera om hur han hade låtit med ännu mer erfarenhet och ålder bakom tonerna...

PS. förresten finns det en liveversion från San Diego 1969 som också är suverän, men jag hittar faktiskt inte den... :o(

Bonus!

Tyvärr så gick även Stevie Ray Vaughan bort alldeles för tidigt, och jag har dessvärre inte hittat hans version av Red House... Så vi får hålla till godo med en annan klassiker - bästa versionen av Little Wing?

Mer om

Gitarrhjältar:
 Jag återkommer säkert med mer gitarrposter; världens bästa solo, andra gitarrister etc... ;o)


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt.

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!