Fortsätt till huvudinnehåll

Ritchie Blackmore då och nu (nästan)

Jag har en sweet spot för Ritchie Blackmore. Jag har alltid avgudat hans irationella och genialiska gitarrspelande. Jag gillar hans nya giv med medeltidspop med tydlig engelsk brytning; Blackmore's Night. Men låt oss återvända nästan 15år i tiden till en av de sista sättningarna av Blackmore's Rainbow.

Solo!

En liveversion av 'Burn', som förutom en duktig sångare har ett ruskigt bra solo som pekar på vilken mästare Ritchie är. Dels har han sådan alltid haft sådana extrema tekniska färdigheter att han kunnat impovisera mer eller mindre helt fritt. Underbart!

Rainbow, 1995

Jämförelse

Låt oss ta en titt på ett av de första framträdandena av mk III av Deep Purple, där Coverdale tar i från grenen som vanligt. En spelning som har en hel del roliga detaljer, det var den mytomspunna California Jam. En av de första riktigt lyckade festivalerna, både organisatoriskt och inte minst finansiellt... 200 000 människor såg festivalen där en massa bra band uppträdde, bl a Earth, Wind and Fire, Eagles, Black Oak Arkansas, Black Sabbath, Emerson, Lake and Palmer och så givetvis Deep Purple.

Deep Purple mk III, The Cal Jam1974

Mer detaljer kring spelningen

Ritchie ballade rejält efter deras spelning då han kastade ut flera av sina gitarrer i publiken och när han hindrades av en kamera så attackerade han den med gitarren. Efter detta hällde han bensin på förstärkarna och futtade på. Utrustningen exploderade och blåste av glasögonen på Ian Pace (trummisen i Deep Purple)! Sedan sägs det att gruppen snabbt flydde i en helikopter för att dels komma undan rasande brandmän och dels rasande arrangörer... :o)

Rock'n roll!

//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings