Westerns!

Med ett snett leende så minns man barndomens kobojsare-filmer.

Filmer där hjälten kom inridande i en vit, fransad skjorta på en ren och hel bländande vit häst. Där indianerna antingen var ädla vildar, eller opålitliga diton. Kvinnorna var antingen rena och oskuldsfulla - eller fallna.

Det var inte bara filmkamerorna som var svart-vita... Många filmer härbärgar en i dagens läge ganska lättidentifierad unken rasism och människosyn, men var kanske mer ett uttryck för kulturen i tiden snarare än någon renrasig(sic!) egentlig rasism...

En död genre?

Nja, oavsett så borde den nog varit stendöd tillsammans med Charlie Chan- och Rin Tin Tin-filmerna, och andra stendöda genres från första halvan av förra seklet. Men i början på 60-talet hände det något - genren förändrades för evigt över en natt.

Det var givetvis födelsen av spaghettiwestern.

Spaghettiwestern?

Jo, vad det handlade om var (billig) italienproducerad westernfilm, ofta inspelad i Italien, Spanien eller Nordafrika. I ökenområden där det fanns gott om statister som fungerade utmärkt som mexikanare. Här gjordes några av vad som kom att bli de bästa westerns genom tiderna.

Il buono, il brutto, il cattivo

Börja med att se 'Den gode, den onde och den fule' - så har du i alla fall genast betat av den av de bästa genom tiderna - och kanske t o m en av de bästa filmerna genom tiderna!

Att soundtracket av Ennio Morricone också tillhör filmvärldens absoluta toppskikt är bara ytterligare lök på laxen. Jo, det går inte nämna spaghettiwesterns utan att han får en framträdande roll, jag klipper lite ifrån mitt inlägg 'Bästa filmmusikkompositör?':

Ennio Morricone...

Ennio Morricone är oerhört begåvad i att göra filmmusik! Och han var faktiskt klasskamrat med Sergio Leone! Tillsammans skapade de några av spaghettiwesternas oförglömliga klassiker. Inte dåligt med två genier i en och samma klass - vad är oddsen egentligen för att det skall hända - och i en liten förort till Rom?! Han har tydligen skrivit musik till mer än 400 filmer och tv-serier, och vid sidan av detta så har han komponerat mer än 100 stycken för orkester också. Undrar vad han gör på fritiden? :o) Har aldrig hört ett dåligt alster av honom, tror jag - även om musiken till 'My Name Is Nobody' har ett kvackande som gör en smått irriterad, eller om sanningen skall fram - galen! ;o)

Se ALLT!

Men allt med Sergio Leoni är faktiskt ett absolut måste.

'Once upon a time in the West' är en annan klassiker signerad Leoni. Hans filmer innebar en revolution av westernfilmerna.

Plötsligt var det inte självklart att hjälten var rakt igenom god, eller "hjältelik". Plötsligt var också våldet mycket grövre, obehagligare och skitigare. Människorna och miljöerna tilläts och uppmuntrades till att vara fula, men fotot lyftes ändå till nya nivåer med det som skulle bli lite av Leones specialitet - extrema närbilder och panoramavyer.

Andra med stilpoäng

'High Noon', 'The Wild Bunch' och 'Butch Cassidy and the Sundance Kid' är andra brutalt bra stilsättande westerns. De två sistnämnda gjorde mycket starkt avtryck inom filmvärlden när de kom precis i slutet på 60-talet.

'3:10 to Yuma' är en modern variant på dessa klassiker som dock är bra, men inte riktigt i närheten alls av klassikerna, vilket kanske är mycket begärt...

Klassiska klassiker...

Kombinationen Wayne/Ford gav oss en rejäl bunta klassiker: 'Förföljaren', 'Diligensen', ' The man who shot Liberty Valence' och 'Rio Bravo' är klassiker av en anledning - de är hemskt bra. Så här på sluttampen så måste jag passa på att slänge in 'Little Big Man' som har charm, humor, drama och ren sorg så det räcker och blir över - en helgjuten, fantastisk film. Bara en sådan sak som att Dustin Hoffmans roll åldras från 17-121 år gör den väl värd att se. För att låta som en 121-åring så tillbringade Hoffman en timme i logen med att vråla allt han orkade... ;o)

Några (super-)klassiska westerns att börja med...

//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

---

Läs även andra bloggares åsikter om film, western, spaghettiwestern, sergio leoni, clint eastwood, john ford, john wayne, ennio morricone