21 juni 2009

AC/DC

En ganska intressant och rolig artikel där Expressens musikskribentAndreas Nordström (försöker) reda ut sitt obotliga kärleksförhållande till AC/DC. Han kommer in på frågan varför de är så framgångsrika:
AC/DC försöker inte vara viktiga, därför är de viktiga.
Jag tror att det är ännu enklare än så:
AC/DC har hittat den kortaste vägen mellan öronen och hjärtat.

Texten från mitt inlägg 'Begravningar med AC/DC??':

Drömkonserten?

Frågan om vilken konsert man helst hade velat se har kommit upp flera gånger. När som helst, med vem som helst. Aspiranterna har varit många - Springsteen på Ullevi -83, Queen på Wembley -85, men jag har faktiskt en favorit...
Tänk AC/DC någon gång 77-78 i en (röd-)dammig småstad på australiensiska landsbygden, efter skymningen. Det står massor av svettiga austaliensare med blaskiga australiensiskt öl i näven och skriker "ANGUS... ANGUS... ANGUS" och äntrar scenen gör världens kanske mest hårdarbetande band, med världens i särklass mest rytmiska rock, med världens kanske bästa rocksångare (R.I.P - Rock in Peace) och gitarrist och att de har världens starkaste samling av rock-riff är det nog ingen som betvivlar...
Bara dröm...

SATANS ÖS!


 

//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

PS. Bon Scott håller jag för den tredje bästa rocksångaren genom tiderna...
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...