Fortsätt till huvudinnehåll

Michael Jackson ur tiden


Michael Jackson död, ett tragiskt liv som gett andra så mycket glädje är nu slut.
Pojken blev aldrig stor, men samtidigt blev han störst av alla...

Personligen

Har jag ingen direkt relation till artisten MJ - en oerhört duktig artist, en de få showmänniskorna som finns (fanns!) kvar. Han var bron mellan svart och vitt där soul förvandlades till pop. 100 000 000 exemplar sålda (enl wikipedia) av Thriller; ett imponerande arv. Men givetvis är det syrgastälten, operationerna, pedofilianklagelserna och resten av det tragiska livsödet som mest kommer att finnas kvar i det allmänna arvet efter honom i alla fall.

Tragisk men kanske ett passande slut?

Tråkigt att han inte fick göra det avslut med utsålda konserter han ville. Kanske var det hårdträningen inför dessa som stressade kroppen till den punkt att den till slut helt enkelt gav upp? På sätt och vis kanske en showmans showpojkes sista försök att verkligen ge allt för sin publik...


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Lustigt att låten i mitt förra inlägg på något sätt känns lite Michael Jackson, något med känslan man får av musiken... Texten handlar trots ytliga likheter ("Tiny dancer") om något helt annat! ;o)

Läs även andra bloggares åsikter om , , AB12 EX12, SvD12345, DN1234

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!