Fortsätt till huvudinnehåll

Usel konst, ang Anna Odell

Egentligen hade jag inte tänkt att ägna denna ganska mediokra och finkulturella konstnär någon mer tid i det allmänna mediabruset, men tänkte nog inte på att det också kommer en rättegång...
Min åsikt står dock fast från förra inlägget:

Njae – jag är inte direkt imponerad av den konstnärliga höjden på hennes verk. Dagens konstnärer är mer intresserade av att provocera än att ställa och försöka besvara intressanta frågor, vilket jag tycker på sätt och vis både är en större och svårare fråga för konstfack.

Förutsägbart och bara så.. tråkigt...

Reaktionerna kom förvånande nog som en överraskning för Odell. Sedan är det väl att sparka in öppna dörrar genom att påpeka att våldsamma och förvirrade patienter läggs i tvångsbälte? 

Hon har visat att man kan sätta upp ett mål i att läggas i bälte och sedan skådespela sig till det - imponerande! (jag är cynisk)

Medkänsla

Nä, som jag också skrev i mitt inlägg:

Personligen hade det varit ett mycket intressantare verk om t ex medmänniskorna på bron inte brytt sig utan vänt ryggen till den förment spelade psyksjuka som tycktes må mycket dåligt. Men nu klickade samhället igång på det sätt som gör en lite stolt tycker jag.

Människorna på bron blev oroliga för den förvirrade och sjuka flickan på bron, de gjorde vad de kunde - betänk att detta kunde ha varit en hiv-smittad prostituerad knarkerska med en använd kanyl i näven - och larmade polis som också gjorde exakt det man kan begära.

Bra psykvård?

Psykvården följde också sina rutiner så gott det går för att hjälpa och skydda individen för/mot sig själv. Skall personalen på akutpsyk fortsättningsvis ifrågasätta de inkommande ifall del spelar? Snacka att sparka in öppna dörrar till en sluten psykvård...

Samhället fungerar!

Jag håller således helt med Peter Kadhammar i AB:

Efter att ha sett konstverket och hört samtliga vittnesmål drar jag slutsatsen att samhället fungerar ypperligt.

Hyggliga fotgängare la en jacka över Odells axlar och pratade lugnande med henne. Någon ringde 112. Polisen skickade civilbilar, uppenbarligen för att inte oroa den förvirrade och kanske självmordsbenägna kvinnan. Strax var tre patruller på bron och polismännen lirkade in henne i en bil när hon gjorde våldsamt motstånd.

De körde henne till psyket där läkare försökte prata med henne. När hon inte svarade på tilltal utan skrek och krängde med kroppen spände de fast henne och satte två lugnande sprutor i stjärten.

När Odell somnat lossade de bältena.

För en gångs skull har vi inget att klaga på.

Grattis!

Hon har lurat det finaste i vårt samhälle - omsorgen om varandra - grattis!


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

PS. För lite riktiga insikter kring psykvården så läs om Rosenhans experiment istället; lite av en vetenskaplig studie som ställer ofantligt mycket intressantare frågor om psykvården än någon konstnärlig installation här...
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,  SvD123456, DN12, EX1234, AB1234, NSD, SSV, UNT1, SR, GP Bloggar123456789012345678

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Reklam betackar jag mig för - speciellt på engelska. ;o)


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Det var det bästa jag läst på år och dagar! Sjukt bra!
    Du säger exakt det jag (säkert även många många fler) tycker men inte kan formulera!
    Underbart att någon kan säga det så mitt i prick.

    SvaraRadera
  4. Tack så hemskt mycket anonym. Jo, originalinlägget som jag länkar till är jag faktiskt oerhört nöjd med.


    //Zac

    SvaraRadera
  5. "Vad som är konst och vad som inte är det varierar från person till person. En del människor tycker att det är konst när en kvinnlig konststudent spelar psykiskt sjuk och under skådespelet lurar förbipasserande att tro att hon är på väg att ta sitt liv. Att slåss med de tillkallade poliserna och spotta på och försöka bita vårdpersonalen på psykakuten kallas också konst. Att hon blev lagd i bälte och tvångsmedicinerades under detta beteende anser jag inte alls vara konstigt utifrån vad nyheterna berättat om hennes uppträdande. Jag talar om Anna Odells konstinstallation. Jag kan förstå att det kan betraktas som konst, men ska vi acceptera allt beteende bara för att det är konst?

    En annan konststudent på Konstfack i Stockholm går under beteckningen NUG. Graffitikonstnären spelade in en film där han målar graffiti i en tunnelbanevagn och krossar ett fönster. Jag vill inte ifrågasätta vad som är konst, det är inte däri problemet med de uppmärksammade konstinstallationerna ligger, utan det att vi ska acceptera beteende bara för att det är konst. Naturligtvis ska konststudenten ersätta den uppkomna skadan. Allt annat vore orealistiskt.

    Allt skapande av konst måste ske inom lagens gränser. Vill man förstöra sin egen tunnelbanevagn är det helt okej. Med sin egen egendom kan man i princip göra vad som helst, låt vara att man ibland kanske kan bli betraktad som galen. Att konstnärer i konstens namn tillåts bryta mot lagen kan vi inte acceptera. Föreställ er ett samhälle där filmer på rån och till och med våldtäkter hyllas – givetvis då som konstinstallationer. Naturligtvis måste konstnärerna följa samma lagar som oss andra."

    SvaraRadera
  6. Bra kommentar - jag håller med hela vägen.

    Sedan är det väl en medicinsk och humanistiskt fråga om det är smart att låta någon återuppleva en psykos?


    //Zac

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället.
EttsvarspartietJag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga.
SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel".
Lite mer jämförelser i slutet...
Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET??Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott (mm) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna.
Mer socialklass 3 än "kultur"?En annan…

Förbjud direkt!

Sverige är numera det enda landet i Europa som tillåter mobilprat i bilen utan handsfree.
Nu kräver Motormännen att användandet av mobiltelefon utan handsfree i bilen förbjuds helt.
(Källa.)

Mobiltelefoner, stereo och cyklister - så skulle nog jag rangordna farorna i trafiken. Ja, förutom förarna själva då... ;o)
En iakttagelse Jag kör inte så mycket i tjänsten längre, men jag gör som de flesta - jag kör igenom stan till jobbet och på hemväg. När man ser någon uppföra sig som en idiot i trafiken så är det en 20-årig kille i en BMW med ett ENORMT avgasrör, kan vara en äldre Volvo med en löjlig vinge på också. Ser man misstag i trafiken - någon som kör ut felaktigt, byter fil rakt in i bilar på väg om etc så är det nästan utan undantag en förare som pratar i mobil.
Snabba på med ett förbud Givetvis skall vi införa ett mobilförbud - helst igår.


//Zac, ibland kan det vara en mamma som petar in tutten eller leker med en telning i barnstolen också som vinglar runt i trafiken.
Läs även andra b…

Filmrecension: Familjen Savage

++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
'Familjen Savage' Oj vilken liten pärla. Bra manus, känslig regi med magkänsla för humorn i vardagen, och i tragiken, och sanslöst skådespeleri från Philip Seymour Hoffman och Laura Linney. Två skådisar som alltid är bra, ofta som biroller, eller som amerikanarna uttrycker bättre - supporting roles. Och oj vad de alltid supportar filmerna de är med i! :o)
Den anspråkslösa filmen i sig handlar om ett syskonpar som glidit isär under årens lopp, men när pappan blir dement så måste de samarbeta ihop. Filmen gör ett nerslag mitt i livet hos syskonparet, och lämnar sedan dem där, mitt i livet. En amerikansk independentfilm när de är som bäst.
Kanske inte filmen jag visar mina åldriga svärföräldrar, då den är ganska osentimental inför åldrande och död. Riktigt, riktigt bra!


//Zac
+++++ Världsklass, mästerverk, måste ses
++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
+++ Bra, en film som lämnar god eftersmak
++ Godkänd, en film som är ok på TV, men…