17 maj 2009

Anna Odell, några reflektioner...

Det luktar lite hämnd, lite vendetta-varning över detta tycker jag. Hon anser sig ha blivit hemskt behandlad när hon tvångsintogs som ung. Att psykvården är starkt överbelastad som den är kommer väl knappast som en överraskning för någon, men ändå så bluffar hon in sig och tar upp värdefulla resurser.

Wallraffande?

En intressant fråga är om det vore journalistiskt rätt att göra ett litet Wallraffande för att kunna peka hands-on på felaktigheter och missförhållanden inom psykvården? Jo, i min bok vore det ljusår så mycket mer intressant och inte minst så har jag lättare att se mellan fingrarna med de brott som nu Anna Odell anklagas för.

Konstnärlig höjd?

Njae - jag är inte direkt imponerad av den konstnärliga höjden på hennes verk. Dagens konstnärer är mer intresserade av att provocera än att ställa och försöka besvara intressanta frågor, vilket jag tycker på sätt och vis både är en större och svårare fråga för konstfack... ;o)

Misslyckande!

Det enda hon lyckats väcka egentligen är en diskussion om konstens plats, och hur långt konsten får gå för att provocera - inte ett ord om psykvården eller att hon inte fick en penna när hon var tvångsintagen. Således måste man underkänna hennes examen å det grövsta tycker jag. Hon har sannolikt inte lyckats på en endaste punkt såvida hennes verk inte enbart syftade på att väcka provocation och ge henne mediautrymme bredvid "Bonde-Janne", "Robinson-Anna", "Big-brother-Eric" m fl... 

Intressant hade varit...

Personligen hade det varit ett mycket intressantare verk om t ex medmänniskorna på bron inte brytt sig utan vänt ryggen till den förment spelade psyksjuka som tycktes må mycket dåligt. Men nu klickade samhället igång på det sätt som gör en lite stolt tycker jag.

Människorna på bron blev oroliga för den förvirrade och sjuka flickan på bron, de gjorde vad de kunde - betänk att detta kunde ha varit en hiv-smittad prostituerad knarkerska med en använd kanyl i näven - och larmade polis som också gjorde exakt det man kan begära.

Bra psykvård?

Psykvården följde också sina rutiner så gott det går för att hjälpa och skydda individen för/mot sig själv. Skall personalen på akutpsyk fortsättningsvis ifrågasätta de inkommande ifall del spelar? Snacka att sparka in öppna dörrar till en sluten psykvård...

Undrar just om det varit lika roligt om hon fejkat en hjärtattack och tagit upp resurser där? Psykvården är ju lättare att sparka på...

Ojdå, så upprörande...

Att hon lagts i tvångsbälte? Hela hennes planering handlade väl om att provocera fram en tvångsbältesinstallation? Hon hade sannolikt löpt hela linan ut för att få till just sagda tvångsbältesinstallation, så jag ser inte vad det är för konstnärligt i detta heller.

Att hon inte fick en penna? Jag hade inte gett en person med hennes problem en krita ens, så jag förstår inte vad det är i den handlingen som enligt henne är överförmynderi och maktutövande? Det är väl snarast enbart standard säkerhetstänk?

Grattis!

Sedan undrar jag lite om kring privatpersonerna som brydde sig på bron - det är ganska traumatiskt att ha att göra med en självmordsbenägen och att senare få veta att det var skådespel är knappast kul. Hon har lurat det finaste i vårt samhälle - omsorgen om varandra - grattis!


Men givetvis så tror jag inte att den mediokra konstnären Anna Odell hade trott annat än att detta ger en räkmackefil till berömmelse och framgång - hon lär garva hela vägen till banken och till sina framtida, välbesökta vernissage - det är den stora tragedin i detta...



//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

PS. För lite riktiga insikter kring psykvården så läs om Rosenhans experiment istället; lite av en vetenskaplig studie som ställer ofantligt mycket intressantare frågor om psykvården än någon konstnärlig installation här...
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , SvD123456789, DN123456789, EX1234567, AB123456789, HD1234567, UNT123456789 Newsmill123456789

2 kommentarer:

  1. Peter Johansson17 maj 2009 10:59

    Tack för detta inlägg. Jag läste en bra debattartikel i Expressen av Ann Heberlein som var inne på precis samma spår. Hon har själv haft mycket kontakt med psykvården pga sin bipolaritet och konstaterade också att allt som Anna Odell visar i sitt "konstverk" ironiskt nog demonstrerar ett samhälle och en vård som faktiskt fungerar rätt bra.

    Personligen så blir jag bara så förbannat irriterad på folk som ska kräva sina "rättigheter" och anser sig kränkta i alla möjliga situationer, situationer som är svåra att hantera och innebär risker för inblandade hur man än väljer att hantera dem.

    Att polisen tar ett fast grepp om henne när dom sätter henne i bilen, eller att sjukvården spänner fast och vägrar ge en penna till en psykotisk person handlar inte om att kränka Anna Odell utan om Polisens och Läkarnas egna säkerhet.

    Nä FAN för denna typ av "konst" säger jag bara!
    Dock så vill jag nyansera kritiken mot konstfack som skola, som har många fler typer av mer konstruktiva utbildningar som industridesign etc.

    SvaraRadera
  2. Jo, ett ganska förutsägbart och pinsamt "konstverk". Givetvis hade Odell agendan och planen klar för sig och tänkte ta till alla medel för att den skulle uppfyllas.

    Undrar just vad man själv skulle göra, i skenet av detta bedrägeri, om man idag träffar på en förvirrad människa på väg över räcket? Antar att man skulle tro att det är ytterligare en b-konstnär och vandra vidare?

    Tack vare Odell så är detta tankesätt numera en realitet. Tack om igen!


    //Zac

    SvaraRadera

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...