Immateriella rättigheter vs demokratin

Läste om en kommentar som är klockren (jag har stylat upp den lite):

Immateriella rättigheter handlar om att kontrollera information.

Pusselbit 1: Immateriella rättigheter handlar om att kontrollera information.

Pusselbit 2: Vi lever i ett modern informationssamhälle, som karaktäriseras av just det faktum att vi har enorma mängder information som sprids fritt genom en mångfald av olika tekniska kanaler.

Slutsats: De immateriella rättigheterna står i konflikt med det moderna informationssamhället.

Lösning 1: Återgå till en tidigare teknisk utvecklingsnivå.

Lösning 2: Övervaka all information, för att kontrollera att ingen otillåten information sprids.

Lösning 3: Reformera de immateriella rättigheterna, främst upphovsrätten, så att de ej längre står i konflikt med det moderna informationssamhället.

Lösning 1: Är omöjligt. Tekniken är här och människor har tagit den till sig. De kommer inte att ge upp Internet, mobiltelefoner och laptops etc. o.s.v. bara för att lagstiftarna gör det olagligt.

Lösning 2: Innebär i praktiken att man förlorar grundläggande demokratiska fundament som meddelarfrihet, källskydd och möjligheten att vara anonym, samt i förlägningen yttrandefrihet och möjligheten till fri opinionsbildning, samt grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till ett privatliv.

Lösning 3: Helt utan alla positiva effekter som skulle följa denna lösning, vilket jag inte tänker gå in närmare på just här och nu, är detta den enda rimliga lösningen, jämfört med de andra.

Eva Franchell förstår:

Det handlar inte om några ungar som försöker sno gratislåtar från nätet. Det handlar om rätten att få röra sig fritt över nationsgränserna, om möjligheterna att få ta del av kultur, vetenskap, religion och nyheter utan att bli övervakad och granskad i varje steg man tar.

Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och hela Kulturutredningen, ingen av dem har värnat upphovsrätten i den nya digitala världen.

I stället har de stora politiska partierna sprungit den gamla underhållningsindustrin till mötes.

De låter Hollywood spåra fildelare och agera polis. Ett skivbolag har rätt att ta del av allt innehåll i en persons dator. De låter FRA granska all internettrafik, alla telefonsamtal och sms som går över landets gränser.

(Källa.)

Enkelt va?

Piratpartiet i EU-valet, 2009

//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

EDIT: Uppdaterat inlägget lite, tack Magnus Kindblom

---

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, övervakning, privatliv, Politik, Boströmssamhället, fildelning, upphovsrätten, kultur, ipred-lagen, ipred, sharing is caring AB1234, DN1, SvD123