Fortsätt till huvudinnehåll

Anna Lindh och egyptierna

Nu sipprar det igenom detaljer kring utvisningen av de två egyptierna. Något som folk i allmänhet oftast inte har en aning om vägde tungt på axlarna på dåvarande utrikesministern Anna Lindh. Från minna föregående postningar:
Det är idag [då, vid tiden för bloggningen, min anm.] 5 år sedan Anna Lindh mördades på NK, jag och en kollega var på hemväg från Stockholm då vi hörde de första rapporterna på radio. När jag steg ur bilen vid hemmet var det fortfarande rapporter om en skada i armen. Under eftermiddagen/kvällen så stod det snart klart att hon var betydligt mer skadad, och när man pratade om en knivskada i levern så förstod jag att det säkert var mycket, mycket illa.

Trauma

Visst var det en oerhört stark känsla av overklighet när det hände. Tyvärr fick vi ånyo se prov på svensk polis oerhörda tafatthet och närmas tjänsteoduglighet. En svensk utrikesminister mördas mitt på blanka dagen på ett av Stockholms populäraste varuhus. Jag såg avspärrningar på ett par meter, hur en polis kom gående med kepsen i handen hur man handskades med mordvapenet etc. Inte svensk polis finaste stund... Och senaste gången något liknande hänt så var det lika illa - hade man inte lärt sig ett dugg på de 20 år som skilde mordet på Olof Palme?
(Källa.)
Jag tycker nog att man skall nyansera bilden av Lindh en del. Det är faktiskt så att hon var högsta ansvariga för utvisningen av egyptierna, de som hämtades på det grövsta sätt av CIA-män, på svensk mark. En affär som säkert hade kostat hennes politiska framtiden tror jag faktiskt.
(Källa.)
Efter Anna Lindh så ser man tydligt hur vilsna s, och inte minst Persson blev, han hade ju i praktiken mentalt redan flyttat från Rosenbad till Sörmland. Lindh hade mycket väl kunnat föra partiet vidare, även om jag tycker att hanterandet av de avvisade egyptierna - där hennes namnteckning stod som djävulens underskrift på ett själsköpekontrakt - med rätta skulle tyngt henne och partiet ordentligt.
(Källa.)


//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer

  1. Bodström, en liten minihitler är vad han är. Sveriges mest smilfinkiga minister som får mig att nå fruktansvärt illa.

    Ingen människa med någon form av hjärta kan rösta på någon vänsterkoalition så länge Bodström finns i bakgrunden... huuuu

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n