Fortsätt till huvudinnehåll

RIP Anders "Lillen" Eklund

En snäll jätte har nu fallit för sista gången. I skymundan, lite sådär småtragiskt som bara f d idrottsstjärnor och f d skådespelare kan bjuda på.

Snäll jätte

Enligt de som kände honom, nämre och på lite håll, så handlade det om en väldigt snäll och ödmjuk människa. En lite småseg, snäll jätte. Spriten som så ofta får fungera som substitut till stordådens spänning kanske också här lär ha haft ett finger i att det bara blev 52 ronder i livet.
Spritvanor i kombination med diabetes och anlag för hjärtsjukdom är en säker väg till graven - hans far och bröder fick inte fylla 50 någon av dem.
Tragiskt slut med ångest och utdragen dödskamp.

Duktig boxare

Lillen var betydligt bättre än sitt rykte. Många journalister drogs med i haussen när det skulle dissas och såg inte riktigt det som egentligen hände. Lillen blev tvåfaldig Europamästare och blev omnämd i Boxing Illustrateds topp 20 som "A solid 10 rond winning fighter". Han slog ut Tangstad två gånger och KO-vann över Alfredo Evangelista.

Bra tid för boxningen

Sedan skall man inte glömma att större delen av Lillens karriär ägde rum när bältena fortfarande var riktiga bälten och det var en hög klass på boxarna. Ta Frank Bruno t ex. Han var inte dålig alls, en av de få som skakade Mike Tyson när han var på topp.

Två stora problem

Lillens problem var tudelat. Dels hade han lite av en glaskäke, men framför allt så verkade han inte ha den där riktiga killerblicken i ringen. Han tyckes snarast tycka synd om motståndarna.
Jag minns när han skulle möta Bruno och de båda kom in i ringen. Lillen såg livrädd och obekväm ut. Bruno såg ut som om han skulle kunna käka sig igenom järngaller för att mörda någon. Det slutade också med en otäck knock och det börjades direkt med oerhört elaka och nedvärderande skriverier efter det. Media lyfte upp honom innan, tryckte ner honom efteråt. Svagt - och en hel del sportskribenter skriver fortfarande...

Topp tre i Sverige!

Jag räknar honom själv som trea bland svenska boxare efter Ingo Johansson , som själv gick bort för drygt ett år sedan, och Bosse Högberg.
Han var stor, duktig och stark, men också taktiskt lite osmidig och hade svårt att anpassa sig till motståndarna om utgångstaktiken inte fungerade. Han saknade givetvis också mördarinstinkten (enligt rykten amfetamin) som Högberg bar på eller blicken för smart boxning och den fruktansvärd högern som Ingo hade.
Men en av de stora är han - och har egentligen alltid varit.

RIP


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,  AB1234567890, Ex1234567, SvD1, DN

Kommentarer

  1. Blev glad när jag läste din text. Tror inte jag kommer att se en mer nyanserad men ändå både positiv och respektfull beskrivning av "Lillen". Skall man blogga så är det så här det skall se ut, tycker jag. Tack!

    SvaraRadera
  2. Hmmm... Tack förresten. Lustigt att det nu har blivit två, i mitt tycke, läsvärda och respektfyllda bloggningar om två bortgångna boxare?

    Läs gärna min lilla minnesskrift om Ingo också!

    Tack igen.


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Jättefint skrivit!
    Jag läste just den tragiska nyheten i tidningarna på nätet. Artiklarna var ganska lika och intetsägande, så jag gjorde en sökning och hittade din blogg. Här finns både fakta om Lillens karriär och information om vad som kan ligga bakom dödsfallet.

    Personligen känner jag att det blir lite tomt inom en varje gång någon idolerna från ungdomsåren går bort. Man känner sig äldre och svagare...

    RIP Lillen
    Magnus Lindstrand

    SvaraRadera
  4. Tack igen. Av någon anledning blir det ofta bra texter för mig när jag skriver om saknad och avlidna personer - som jag känner för. Hmmm, kanske inte är så lustigt förresten! ;o)

    Sedan känns det faktiskt lite som en del av en själv som dör när människor från ens ungdom/förflutna går bort, precis som du säger. Hemskt.


    //Zac

    SvaraRadera
  5. Kände både lillen och hans bröder privat, har sällan haft så roligt som våra gemensamma fester och "jam". mina tankar går till hans döttrar. rip

    SvaraRadera
  6. Usch, jag har inte nämnt hans döttrar och styvson! :o(

    Givetvis så tänker man på nära och kära när någon går bort. Jag beklagar djupt Lillens bortgång.


    //Zac

    SvaraRadera
  7. Zac! Förbaskat bra skrivet. Helt klart är "Lillen" en av våra största boxare genom tiderna. Men jag sätter honom dock på 7:e plats på min 10 bästa genom tidernalista efter Ingo, George Scott, Olle Tandberg, Harry Persson, Bosse Högberg & Lennart Risberg. Efter "Lillen" kommer Armand Krajnc, John Andersson och Olle "Skoftebyn" Bengtsson.
    Däremot, så möttes "Lillen" och Tangstad endast EN gång i prosammanhang- då i EM-matchen 1985. Vet dock ej om dom möttes som amatörer...

    SvaraRadera
  8. Jag känner också bara till den gången, men Steffen har i flera intervjuer uttalat sig om att de mötts två gånger.

    Scott tycker jag var bättre som amatör... ;o)
    Och Harry Persson är lite bortglömd, tyvärr.

    Tack för de goda vitsorden förresten.


    //Zac

    SvaraRadera
  9. Blev så glad att läsa det du skrivit om Lillen:)
    Tycker synd om de människor som inte fick möjligheten att lära känna honom och hans bröder.
    Kan bara säga att jag har nog aldrig träffat en så snäll, ödmjuk och go människa någonsin.
    Det är helt sjukt att tänka att han och hans två bröder inte längre finns ibland oss.
    Som tur är så finns det otroligt goda minnerna kvar av det roliga sammankomsterna vi hade förmånen att ha.
    "Nu när du gått över till andra sidan (vilket är helt ofattbart) vill jag skicka med en hälsning till Per och Roger".
    ***Sov gott Anders***

    SvaraRadera
  10. Zac! Förbaskat bra skrivet. Helt klart är "Lillen" en av våra största boxare genom tiderna. Men jag sätter honom dock på 7:e plats på min 10 bästa genom tidernalista efter Ingo, George Scott, Olle Tandberg, Harry Persson, Bosse Högberg & Lennart Risberg. Efter "Lillen" kommer Armand Krajnc, John Andersson och Olle "Skoftebyn" Bengtsson.
    Däremot, så möttes "Lillen" och Tangstad endast EN gång i prosammanhang- då i EM-matchen 1985. Vet dock ej om dom möttes som amatörer...

    SvaraRadera
  11. Blev glad när jag läste din text. Tror inte jag kommer att se en mer nyanserad men ändå både positiv och respektfull beskrivning av "Lillen". Skall man blogga så är det så här det skall se ut, tycker jag. Tack!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!