Fortsätt till huvudinnehåll

Inte bara solklara fördelar med viktoperation

Magoperationer är inte svart eller vitt. För ett par år sedan var det ett väldigt liv då LC-förespråkare gav sig in på magopererades domäner och krigade.

Min åsikt

Jag vill först och främst göra klart att min utgångspunkt till 100% är:
  • Vare sig jag - eller någon annan för den delen - kan på allvar kritisera den personliga process som föregått en operation.
  • Jag anser att avsikten måste vara att så långt det är möjligt ha prövat energibalanserad-/ hormonell-/och medicinsk diet samt kognitiv terapi innan beslut om operation.
  • Är däremot patienten fullständigt inställd på operationen som enda lösningen, så är det faktiskt bara slöseri med tid och ännu större risk med patientens hälsa att avvakta ytterligare. Det är sannolikt omöjligt att få någon som ställt in sig på operation att få resultat med någon annan diet/behandling.
  • Ju mer accepterat och vanligt detta ingrepp blir, desto naturligare kommer det bli för människor med fetma att dessvärre ganska snabbt enbart fokusera på operation.

Statistik

Jag har ofta funderat på vad som döljer sig bakom statistiken. Numera är det ju med mycket få undantag så att alla sjunger magoperationernas lov när det gäller populationens viktkontroll. Det enda som tycks gå att hänföra till någon typ av negativ kritik är att operationerna snarast är för få till antalet... Även barnen står på tur, något som verkligen skrämmer skiten ur mig.

Matematik

Ta t ex 'Operation bästa metoden bota fetma' där man pekar på 30- och ända upp till 40% minskad dödlighet. I praktiken så tycks siffrorna se annorlunda ut. Inte så att de är felaktiga, men låt oss räkna lite:
  • 129 dog i kontrollgruppen
  • 101 dog i den opererade gruppen
Nu handlar det om de hårda siffrorna, vad gäller ökad livskvalié så är den lika svår att sätta fingret på som att mäta, så det har jag ingen annan aspekt på förutom att de opererade i stor majoritet tycker sig ha fått livet tillbaka.

Räkna

2010st var det i gruppen som opererades. alltså så minskade dödligheten med 28/2010-delar.
Det är alltså knappt 1,4% av gruppen som man räddat till livet, inte några 30-40%.
Med tanke på vad en operation kostar så känns det som en mycket liten bättring i reda siffror. Borde inte de pengarna gå till någon bättre nytta för denna grupp?
Eller är det bara jag som resonerar cyniskt?

Notera dock!

Jag har inte tagit med de livsförhöjande aspekterna, inte heller är eventuell mindre frånvaro, mindre sjukdom etc etc medräknad. Så visst är min frågeställning rejält tillspetsad.

Dåliga magoperationer...

En historia som illustrerar ett fall i mörkertalet bakom statistiken är Susanns - "Magoperationen förstörde mitt liv":
Susann Krantz, 42, ville bli smal.
Efter två fetmaoperationer lever hon nu med ständig magvärk.
– Jag trodde det var en genväg till lycka, men hela livet är förstört.
Susann gjorde sin första magoperation när hon var 24år (130kg), fick allvarliga problem efter operationen och opererades således om. Tiden efter detta så rasade hon i vikt - hela 67kg!!! Två år efter denna bottennotering så började viktuppgången igen och idag (42år) så väger hon lika mycket som innan...

Varaktig lösning?

Tyvärr så verkar en magoperation lämna individerna med en kvarvarande förhållandevis kraftig övervikt. De siffror som finns ger vid handen att BMI-medel 10 år efter operationen ligger på 32-36 på patienterna... Iofs en kraftig nedgång då de innan operationen låg runt 42, men det är fortfarande så pass högt att många har kvar ganska stora risker för slitage och andra fysiska risker för hälsa och väl och ve. Fast de är betydligt mindre än innan, det måste man ha klart för sig - och det är med handen på hjärtat det enda relativt säkra sättet i dagsläget för att minska just dessa risker.

Ökande

Man bör dock se med oro på siffrorna eftersom vikten tydligt ökar efter bottennoteringen efter ett par år. Frågan är kanske inte om utan när man en dag väger lika mycket som innan operationen, men med ett operationsärr på magen.
Det är inte bara nattsvart - utan operation så hade patienterna med all säkerhet fått en betydligt sämre livskvalité och kanske t o m dött i någon fetma-relaterad sjukdom. Man skall absolut inte heller underskatta det hopp som magoperationen ger till desillusionerade människor med svår fetma.

Ovanligt med vanligt

Oavsett inställning till operationer och dieter så verkar hållbar nedgång till normalvikt via operationer vara mer eller mindre sällsynt, vilket gör att jag än en gång måste peka på vikten att förebygga eller i alla fall fånga upp dessa individer på ett tidigt stadium.

Vanligt/ovanligt?

Nu vågar jag inte mig på spekulationer om hur pass vanligt detta är, vis av erfarenhet vet jag hur sådant här normalt "tystas ner" av de som säljer lösningen. Det spelar mindre roll om det är magoperationer, kassasystem eller helt enkelt en bil det är fråga om. Den säljande parten har givetvis ingen lust med att flagga dåliga resultat eller havererade projekt utåt, det sköts diskret.
Vem tror t ex att bankerna är idiotsäkra? Det handlar bara om att intrång etc helt och hållet sköts internt. Och jag tror knappast att man behöver någon aluminumhatt för att inse det... ;o)

Många tycks må dåligt?!

En aspekt på det hela är att jag på många forum, bl a på viktop.se, så är det mängder med människor som har haft eller har, i alla fall i mina ögon, oerhörda problem efter operationen. Men de har ändå en oerhört positiv anda och tillförsikt för sin framtid. För mig personligen är det svårt att sätta mig in i hur det kan komma sig, men jag antar att det är ett uttryck för hur pass lättade dessa människor är då de upplever att de har lämnat mycket av sina problem bakom sig. Jag har tryckt på det förut och vill gärna trycka på det igen - jag tror helt och fullt att dessa människor inte är mottagliga för andra metoder längre. Dels så har de matats med (för övrigt riktig!) statistik över att ingen annan viktmetod hjälper, och dels så har de en massa dåliga viktminskningserfarenheter i ryggsäcken - eller om man vill vara elak - på buken...

Å opp igen!

Det som gör mig lite rädd är att den viktkurva som Susann har beskrivit tycks gå igen i den statistik som finns - vikten rasar, stannar upp och börjar sedan sakta öka igen. Även de långtidsstudier som finns styrker detta - viktökningen är tyvärr inte på långa vägar avstannad.

Är då den bistra sanningen att forskningen och vården inte har något som helst svar på den allt ökande viktökningen?

Det jag är lite rädd för är att "säljarna", i detta fallet de flesta intressenter, faktiskt bara fokuserar och säljer in den initiala viktminskningen och talar med mycket små bokstäver om att vikten faktiskt sakta kryper uppåt efter bottennoteringen... Inte direkt falsk marknadsföring, men i alla fall lite tveksam... Men så länge som det inte finns något bättre alternativ i undersökningarna så är det svårt att ändra inriktning.

Tidigare skiverier

Och delar av detta inlägg är hämtat och lite omskrivna från:


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , SvD1, AB1

Kommentarer

  1. Tillväxthormon fungerar mot fetma
    http://anabolasteroider.wordpress.com/2010/04/10/tillvaxthormon-fungerar-mot-fetma/

    SvaraRadera
  2. Jopps. Har läst det inlägget och liknande tidigare. Jag är själv skeptiskt lagd till att gå in och ändra i sådana finjusterade nivåer som det handlar om. Men framtiden får gärna bevisa mig fel! ;o)


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Vi lever ett liv som vi inte är anpassade för, man äter mat som kroppen inte är anpassad för.

    SvaraRadera
  4. Jopps, anonym. Med de två meningarna så sammanfattar du min syn på oss moderna människor! :o)


    //Zac

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Avväpna polisen!

Alltså, jag har varit, på goda grunder, oerhört kritisk mot polisen innan... Men hur faan hanterar de sina vapen?? Gång på gång så läser man om hur poliser står och blundar och tömmer sina vapen i hyggligt rätt riktning ... Ta ifrån dem vapnen! Från de tragiska händelserna i Malexander där poliserna trodde att bildörrarna skulle ge dem skydd(!) från automatkarbiner till de senaste årens klumpiga hantering av ensamrätten till dödligt våld. Det är faktiskt dags att poliserna i Sverige tas ifrån sina vapen, det är möjligt att de känner sig säkrare, men det är sannerligen inte säkrare för befolkningen längre! Vår polis kan helt enkelt inte hantera vapnen på rätt sätt. Varför klarar sig den normala polisen i både Norge och i Storbritannien normalt utan vapen - har vi så mycket värre kriminalitet här? *retorisk fråga eftersom det står klart för alla att vi inte har det...* England En överväldigande majoritet av poliskåren vill fortfarande förbli vapenlösa i England