Fortsätt till huvudinnehåll

Psyksjuka och knivar...

Usch, vilken hemsk historia! En psyksjuk kvinna häktad för dubbelmord - påminner ytligt en del om Arbogamörderskan, Tyskan Christine Schürrer.
Historien om hur den nu häktade kvinnan plockar upp, och visar de andra busspassagerarna den blodiga kniven som använts är inget annat än hårresande!

Påminner

Det påminner mig lite om en verklig händelse från min ungdom.

Jag skulle ta en mycket sen buss ut till en vän i ett av kringområdena här i Jönköping. Jag steg på bussen och spanade längs gången. Det tycktes som om jag var ensam bland de tomma sätena. Lite glatt så gick jag mot platserna längst bak i bussen. Några platser innan så ser jag plötsligt att det sitter en kille hopsjunken på platserna näst längst bak, men då jag var på väg till de sista platserna och inte riktigt kunde vända om så kände jag mig lite dum och fortsatte längst bak i alla fall.

Han var liten och tunn, hålögd med stora kindknotor och kort snaggat hår. Håret var lite tunt och såg ut som smuts mot den lite pegamentsaktiga huden. Han stirrade rakt fram och verkade bekväm i en lite för stor arméjacka, smutsig och sliten. Nedanför sig hade han en typ av arméväska, sliten och fullklottrad med tusch, oläsbart sedan länge.

Jag stirrade ut genom immiga fönster på en halvt sovande stad som gled förbi utanför i dunklet. Enstaka lampor bländade mig lite grann och fick mig att nervöst slänga en blick bort mot min medpassagerare. Han satt och stirrade rakt ut utan att röra sig, som i en egen värld. Jag började slappna av och funderade lite på vad vi skulle göra när jag kom ut till min kompis - och om jag hittade dit bland höghusen. Jag hade bara varit hos honom en gång innan och var lite smått osäker på om jag skulle hitta rätt uppgång.

Bussen åkte nu ut ur centrum och körde vidare mot sjukhusområdet. Mina tankar vandrade fritt och jag kom att tänkta på att tänka på de psykavdelningarna som låg uppe på området. Även de stängda, farliga och samtidigt spännande avdelningarna låg där borta. Kanske var det dit han skulle? Jag tittade återigen bort mot min kompanjon i natten - kanske hade han somnat?

Paniken spred sig genom min kropp. Killen på andra sidan hade plockat fram en enorm Rambo-kniv, en sådan där med sågtandad rygg, och satt och till synes speglade sig i den. Jag slutade att andas och tittade med rädsla och fruktan bort mot chauffören. Kanske kunde han se vad som hände här bak?

När jag tittade tillbaka till mannen med kniven så hade han nu dragit upp ärmen på sin andra arm och höll på att skära sig i den blottade huden. Jag kände mina hårda och snabba pulsslag i öronen, avlägset, som igenom bomull och fetvadd. Mannen tycktes vara oändligt fascinerad av sitt eget blod och följde intresserat de röda strömmarna när de sakta rann nerför armen mot armbågen där det segt och sävligt sakta droppade ner på byxorna.

Jag tittade framåt igen och såg att vi körde igenom sjukhusallén. Jag visste med mig att det låg en hållplats i mitten och jag skyndade mig upp. Jag halvt om halvt rusade nerför mittgången och tryckte på en stoppknapp på vägen. Bussen var ganska nära hållplatsen och busschauffören fick bromsa lite hårdare än brukligt.

Nu andades jag hårt och stötvis. Jag vågade inte titta bakåt, öronen var på helspänn. Ingenting hördes utom de gnisslande bromsarna och mina egna hjärtslag. Nu stannade bussen och de få tiondelar som det tog innan dörrarna öppnades med en seg luftpuff kändes som en evighet.

Jag tog trappan ner till den blöta asfalten i ett enda stort jättekliv. Jag dunsade ner på högerbenet, en skärande smärta sköt upp genom benet och strålade ut genom ljumsken och höften. Jag stapplade några steg till och hörde de välsignade dörrarna stängas.

Bussen kör sorglöst iväg med bara avgaserna och mig kvar i natten. Jag kan inte se mannen med kniven då han satt på motsatta sidan av bussen. Jag ryser, drar upp jackan och drar ner mössan över öronen och börjar halta efter bussen. Höstlöv och kall fuktig luft virvlar runt mina ben och rufsar till luggen som sticker ut under mössan.

Jag går tyst fram bland de tysta, låsta husen, vidare ut i natten.


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , AB12345678, Ex123456789, DN1, SvD1

Kommentarer

  1. Fy f-n, en rysare och trots att det är mitt på ljusa dan får man psyko-vibbar... Ser fram emot uppföljaren "Mannen med kniven II" ;-)

    SvaraRadera
  2. Öh, vad hände med busschauffören?

    SvaraRadera
  3. Kräver fortsättning! ;P

    SvaraRadera
  4. Fortsättningen är inte så intressant, eller vidare stolt från min sida. Jag berättade för kompisarna ett par timmar senare och tänkte faktiskt inte vidare på busschauffören. Först dagen efter så slår det mig att något otäckt skulle ha kunnat hänt. Dock så upplyste lokalblaskan och min mormor som bodde hemma mig om att inga våldsdåd hade hänt under helgen...

    Konstigt nog så har jag inte tänkt på denna händelse på många år nu, blev påmind mitt i textskrivningen faktiskt. Och orden forsade ur mig. Kul att skriva lite "skönlitterärt" - även om det är om en verklig händelse.

    Tack för de goda omdömena också! Kommentarerna är onekligen toppingen på tårtan! ;o)


    //Zac

    SvaraRadera
  5. Åka buss är otäckt. Nu har väl inte min berättelse så mycket med psykfall att göra, den handlar mer om överlagt mord att göra. Jag och en kompis, Zac vet vem han är då vi tre gick i samma klass, åkte buss. Jag stötte på en bekant som jag sommarjobbat ihop med. Vi småpratade lite när han plötsligt tog fram en pistol och visade den. Han förklarade att han och hans kompis skulle åka och skjuta en som han var skyldig pengar. Min kompis som var vapenentusiast konstaterade att pickadollen var äkta vara. Vi log lite besvärat och försökte prata om något annat, sedan hoppade vi av några hållplatser längre bort. Vi gjorde inget. Inga våldsdåd rapporterades. Detta var på den tiden skottlossning var relativt ovanligt.Förmodligen skulle snubben bara vara cool och vifta med sin pistol. Men obehagligt var det.

    SvaraRadera
  6. Fast jag höll på att försöka lugna ner en alkis ensam i en tågkupé i en sisådär 15-20 mil en gång... Han "skulle bunta ihop mig till en kapsyl". Det var bara när konduktören tittade in som han var lugn. Sedan satte han igång att varva direkt. Jobbig färd!


    //Zac

    SvaraRadera
  7. Öh, vad hände med busschauffören?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Avväpna polisen!

Alltså, jag har varit, på goda grunder, oerhört kritisk mot polisen innan... Men hur faan hanterar de sina vapen?? Gång på gång så läser man om hur poliser står och blundar och tömmer sina vapen i hyggligt rätt riktning ... Ta ifrån dem vapnen! Från de tragiska händelserna i Malexander där poliserna trodde att bildörrarna skulle ge dem skydd(!) från automatkarbiner till de senaste årens klumpiga hantering av ensamrätten till dödligt våld. Det är faktiskt dags att poliserna i Sverige tas ifrån sina vapen, det är möjligt att de känner sig säkrare, men det är sannerligen inte säkrare för befolkningen längre! Vår polis kan helt enkelt inte hantera vapnen på rätt sätt. Varför klarar sig den normala polisen i både Norge och i Storbritannien normalt utan vapen - har vi så mycket värre kriminalitet här? *retorisk fråga eftersom det står klart för alla att vi inte har det...* England En överväldigande majoritet av poliskåren vill fortfarande förbli vapenlösa i England