Fortsätt till huvudinnehåll

En sak hände mig förra helgen...

En sak hände mig förra helgen - jag och större delen av familjen var ute och ströfiskade. Jag var inte sådär oerhört sugen, lite hängig ifrån min pollenallergi, men en båttur skulle nog göra mig gott.

Vi packade bara med oss våra spön, satte på ett par smådrag eftersom det var så varmt så var det i huvudsak abborre vi var ute efter. Vi tog inte med oss alla väskor, håvar och gud vet vad. Jag tänkte inte fiska utan låta dottern veva in efter jag kastat ut, så jag tog mitt lilla ul-spö. På satt ett litet skeddrag - ABU:s Lillöringen, 4g. Om du inte vet vad det är så är det alltså en utrustning med ett minimalt spö för att få mer känsla i fisket, med en rulle som en sytrådsrulle, med tunn, tunn lina; 0.10mm körde jag med, med en hållfasthet på 0.8kg har jag för mig.

Vi rodde ut, eller jag rodde ut. Vi åkte först ut åt ena hållet, inget där, solen gassade och det började sakterliga blåsa upp lite. Vi, eller min fru rättare sagt, beslöt att vi skulle testa på andra sidan, så jag rodde - under vissa protester - över till andra sidan. Där tröttnade dottern ganska snabbt och jag tog spöt för att kasta lite själv.

På tredje kastet så kände jag plötsligt det som om motståndet försvunnit ifrån draget. Vis av erfarenhet vet jag att det kan hända om fisken hugger våldsamt bakifrån, den har alltså högre fart än draget och skapar vid hugget en slackning i linan. Jag gör ett lite halvtamt mothugg och känner att det är något där, snabbt vevar jag in några varv och gör ett nytt, lite mer resolut mothugg - FAST! Jag känner att det är något som rör sig på andra sidan så jag räcker snabbt över spöt till dotera som aldrig fått känna på någon fisk förr. Hon är jätteduktig och följer mina instruktionen till punkt och pricka, men efter en stund så blir jag lite betänksam - spöt är fortfarande dubbelvikt... Jag bar att få tillbaka spöet och nu börjar adrenalinet pumpa...

Jag pumpvevar in fisken på bästa sätt, när det är några meter kvar - vi har tyvärr väldigt mörkt, grumligt vatten hemma - så sticker fisken... Nu står det helt klart för mig att det inte är något litet i andra änden längre... Det är något större än jag har tagit innan. Jag låter henne (alla stora gäddor än honor) sticka en bit innan jag försiktigt sätter tillbaka lite press, då stannar hon och jag börjar tålmodigt pumpveva in henne igen. Detta sker under en kvart ungefär. Sedan kommer hon upp i ytan och hoppar - jag skriker rakt ut eftersom det är 4-5ggr så stort som jag tagit på detta spö innan!

Efter ytterligare lite kämpande så kommer hon nu upp bredvid båten. Hon glider över lite på sidan; ett bra tecken eftersom det innebär att hon nu är trött. Jag ser att linan går in i mungipan som är uppåt och jag vågar inte lyfta upp henne i gälen, eftersom jag inte vet om draget sitter därinne. Nu blöder hon inte ur gälen - ett tecken på att hon INTE är krokad i gälen. Men min tvekan gör henne rädd och hon sticker under båten!

NEEEEJ! Jag trycker snabbt ner spöt under vattnet för att undvika att linan dras mot båtbotten - ett säkert sätt att få linan att gå av... Men hon kommer snart upp igen, fast denna gång med andra sidan upp - och jag tvekar inte utan lyfter resolut upp henne i båten! Då som först inser fru och dotter hur pass stor hon egentligen är och de utbrister i hurra-rop. Själv är jag fullständigt packad av adrenalin och andra hormoner, jag kan knappt ställa mig upp för att sätta mig vid årorna igen. Jag ror som besatt hemåt, medan frugan häller vatten på gäddan för att hålla henne fräsch. Efter några minuters oerhört snabb rodd så är vi hemma och jag kastar mig i land för att rusa upp till vår lilla sjöbod för att hämta kamera, våg, måttband och kroklossare.

Resultatet? En 101cm lång gäddmadam som vägde knappt 6kg! Taget på ett 5,6fots ul-spö med 0.10mm lina och utan ståltafs! Det hela tog ungefär 20-25 minuter och gjorde slut på alla krafter jag hade faktiskt. Jag darrade så jag inte kunde hålla i en kaffekopp! ;o)

Hur slutade det för den tappra gäddan då? Jo, jag gick ut i vattnet och drog henne fram och tillbaka för att syresätta henne igen. Efter 5-6 minuter så började hon spänna sig igen och efter ytterligare en liten stund så ville hon ge sig iväg. Men jag höll fast henne och fortsatte ännu en stund, och släppte henne först efter lite drygt 10 minuters 1:a hjälpen. Hon slog några kraftiga tag med stjärtfenan och så var hon borta.

Vilken upplevelse!

Fantastiskt!

Och ja, det är jag på bilden! Jag vill påpeka att den faktiskt är något manipulerad... ;o)
Tyvärr så gör inte min lekamen rättvisa för fisken, jag är bortåt två meter lång, så gäddan ser (tyvärr) egentligen mindre ut än vad den var i verkligheten... Faktum är att ni skall vara glada att mitt ansikte är döljt - adrenalin, lycka och allmän upphetsning gör inte positiva saker med uttrycket i mitt ansikte s a s...


//Zac

Kommentarer

  1. Ja om det är du på bilden så är det märkligt att du säger att du har 10 kilos övervikt fortfarande:) Har för mig att du nämnt det. Då förstår jag en hel del. Poletten trillar ner. Nu förstår jag varför du tycker att modellerna på catwalken ser ut att ha energi!

    Går du ner 10 kilo till så blir du lika slank som gäddan! Förmodligen ser du lika död och energifattig ut som den också. Då får frugan svårt att hitta dig i sängen! Ytterligare ett skäl för mig att inte gå över till LC-kost. Jag skulle ju inte synas alls;)

    SvaraRadera
  2. Gäddan var bra fet - bara så du vet... ;o)


    //Zac

    SvaraRadera
  3. En gädda på ca 6 kg är verkligen inte fy skam! Stort Grattis till hela familjens insats ;o)

    Tack för ytterligare en läsupplevelse (har för mig att du har berättat nåt liknande tidigare)och för att du lät henne få sin frihet. Det gillar jag!

    SvaraRadera
  4. Tack Maja. Glömde faktiskt nämna att batteriet i kameran tog slut efter tre bilder! :o(


    //Zac

    SvaraRadera
  5. Det är det andra konstiga inlägget i denna tråd?? Och det är också det sista konstiga inlägg jag släpper igenom, skulle avsändaren ändå ha något syfte med denna typ av inlägg så finns mina kontaktuppgifter i fliken 'Om mig' i toppen på sidan.


    //Zac

    SvaraRadera
  6. Japp, där dök det upp en liknande anonym struntkommentar igen... Så nu är det stopp.


    //Zac

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Filmrecension: Jumper

+ Underkänd , näe, detta är inget att hänga i granen - undvikes som pesten! ' Jumper ' zzzzzzzzzzz... *vaknar* Åhh, jag som tänkte skriva en liten recension... En film om en ung pojke som upptäcker att han kan teleportera sig fram och tillbaka i rummet, han är en s k "jumper"; dock så upptäcker han att det finns en organisation som gör allt för att förgöra alla jumpers. Dumunderhållning! Hål som elefanter springer igenom på höjden, dumunderhållning i dess allra, allra sämsta betydelse. Hayden Christiansen måste onekligen tillhöra sin generations absolut sämsta skådisar. Filmen är riktigt tråkig, dock med häftiga effekter och en grundhistoria som borde kunna ge filmen en chans att i alla fall ta sig över den normalt redan låga ribban för dum serietidningsaction, men nej - filmen är en riktig plåga att ta sig igenom... zzzzzzz *somnar igen* *risk för whiplashskador* //Zac +++++ Världsklass , mästerverk, måste ses ++++ Utmärkt , en rikti

co2 per kalori - Kostdoktorn excellererar

Jag använde mig för någon vecka sedan i ett inlägg, ' Vafaan - tjock av frukt?? ' av Kostdoktorns utmärkta genomgång kring sockerinnehåll i olika varor: Nu har kostdoktorn igen krossat lite illusioner , denna gång om hur svår köttuppfödningen är mot miljön: 1 liter/kilo apelsinjuice medför 4,8 kilos utsläpp av koldioxid. Produktionen av 1 kilo oxfilé medför utsläpp av 16,2 kilo. Låter som oxfilén är värst? Men inte så snabbt - en liter apelsinjuice innehåller 450 kalorier. Ett kilo oxfilé ca 2000 kalorier. Omräknat till en mängd som ger 1000 kalorier medför apelsinjuicen 10,7 kilo CO2 medan oxfilén “bara” ger 8,1 kilo! Att äta oxfilé skulle alltså kunna vara miljövänligare än att dricka apelsinjuice! Detta kan bero på att juicen skall transporteras långa sträckor (apelsiner växer knappast i Sverige), och innehåller få kalorier per vikt då den till 90% består av vatten. Skynda dit och läs - alltid läsvärd! Mer om miljön ' Miljökorkade kossor? ' ' Klappjakt p