Mycket bra och insiktsfull
ledare i DN idag:
Det hör till god journalistisk sed att visa särskild hänsyn till medieovana personer som inte förmår överblicka konsekvenserna av att gå ut med något offentligt. Men när det gäller brottsoffer, som utan att inse följderna själva söker medieljuset, finns uppenbart inga begränsningar. I en värld där varken journalister eller domare förmår upprätthålla de etiska eller juridiska gränserna hamnar brottsoffren mitt emellan.
Jag har själv reagerat på hur media idag håller rättegång i tidningar och TV, parallellt med rättsprocessen. Att de sedan efter dom har fallit strålar samman i vad som knappast kan beskrivas som en rättsrespektgivande process är numera ganska vanligt. Då tänker jag i första hand på hur nämndemännen hanterade Arbogamålet i efterhand. Att erkänna att man hela tiden, tydligen t o m innan rättegången, trott att tyskan var skyldig känns inte som en direkt korrekt inställning?
Och hur pass mycket felaktiga domar kan vi stå ut med?
Men?
Är det verkligen
rättssamhällets ansvar att offren får själavård och känner sig upprättade? Hmm, nu när jag ställer frågan inser jag nog att svaret är nej. Vård och själasörjning skall nog andra delar av vårt samhälle stå för. Rättssamhället skall vara obundet av offer som är besatta av hämnd, att det möjligtvis sedan kan vara en fråga för vården för den dömde är en annan sak. Jag tänker då bl a på anhörigkonfrontation, t ex
VIP. Men då handlar det kanske inte om straff i första hand, det handlar om ett steg i en behandling , för de som är mottagbara.
Annika Östberg
Givetvis handlar ledaren i mångt och mycket om Annika Östberg, som ju sitter instängd i sitt hemland USA, dömd för medhjälp till mord. Hon hävdar med bestämdhet att hon vill till sitt födelseland sverige för att förvaras återstoden av sitt straff. Det handlar givetvis mycket om att hon vill ha ett tidsbestämt straff, vilket krävs om hon skall sitta av återstoden i Sverige. Jag har skrivit en del om henne tidigare;
Ta konsekvensen - och seden dit man kommer!
Annika Östberg har jag faktiskt inget övers för, hon får ta de
konsekvenser det får att begå brott i ett annat land. Jag tycker att
det är svensk lag och rättspraxis som gäller de som begår brott här,
och kräver samma sak av de som begår brott utomlands. Handling och
konsekvens; amerikansk lag och praxis. Dessutom är synen på henne och
hennes brott inte helt korrekt i svensk media. För att sälja lösnummer
så måste man utmåla henne som ett offer...
Seden
Här får man inte ens en sträng blick
av en polis om man spottar på trottoaren, i Singapore har jag för mig
att man får spöstraff... Alltså spottar jag INTE på gatan i Singapore,
och gör jag det så får jag ta konsekvenserna. Att skrika om ohumant
beteende är den värsta sortens kolinialpolitik, att kräva att bli
särbehandlad eftersom
"vi står över er i utvecklingen"... Men det är en
helt annan sak att försöka hjälpa motparten att höja ribban för lite
mer humana värden.
Konsekvensen
Begår jag således ett brott i Thailand får jag räkna med att dömas enligt deras
lagar och praxis. Precis som Östberg i USA. Därför ömmar jag inte
direkt över henne, oavsett kön/läggning. Men visst kan jag se
att det handlar om en trasig människa, med ett olyckligt förflutet, men jag
anser nog att hon får stå sitt kast och gott sitta kvar tills hon blir
frisläppt enligt praxis. Jag ser faktiskt inte varför svenska skattebetalare skall
bidra med skattepengar för att hon skall komma "hem". Det finns
betydligt mer beundrandsvärda och viktigare saker att lägga pengar på.
Ohumant i USA
Jag ställer INTE upp alls på amerikansk
justitiepolitik, men därifrån är steget långt till att vilja ta hem
"stackars" fångar som valt att leva over-there tills de råkade illa ut,
då de börjar skrika om ohuman behandling och plötslig hemlängtan... USCH!
Jag kommer inte på sådär många länder där jag skulle vilja sitta av ett
fängelsestraff... Vi har inte på något sätt en bra fångvård, absolut
inte. Men i en internationell jämförelse tror jag vi står oss riktigt
bra! Framför allt mot "utvecklade" länder som t ex USA.
Straff light?
Vi har
inte heller, i jämförelse, särskilt hårda straff, så givetvis skulle
jag gnälla om jag begått straff utomlands, om att jag vill sitta av
mitt straff i Sverige. I t ex Östbergs fall så tycker jag att hon gott
kan avtjäna sitt straff där. Det går s a s inte att uppföra sig illa
borta, och när det kommer på tal om straff, så vill man hem eftersom
"där får jag minsann inte alls så hårt straff, och det är mycket bekvämare!"Man
får allt stå sitt kast tycker jag. Men betyder det per automatik att
jag ställer upp på de främmande reglerna, nej -
men vill jag inte ta
konsekvenserna så får jag snällt följa reglerna.
Svensk??
Iofs är detta på
sätt och vis en icke-diskussion, för såvitt jag minns så hade Östberg
bott i USA i 20-25år innan hon var med och dödade en polis och försökte
ta död på fler poliser. Så vad mig anbelangar så är hon
en amerikansk
medborgare som sitter av ett straff som hon gjort i USA.
Att det råkar
finnas ett 40-årigt kryphål i form av ett gammalt medborgarskap är
faanimig kränkande för mig som rättskaffens medborgare i Sverige.
En mycket befogad fråga är hur mycket
släkt och vänner hon har i sverige efter ha varit borta i 40-45 år?
Inte helt trovärdigt om jag ska vara ärlig.
Men stackars Annika...
Hon
är inte överhuvudtaget så oskyldig som hon framställs. Dels så hjälpte
hon till med att ladda om vapnen under skottutväxlingen, dels försökte
hon kasta sig efter vapnen efter det att polisen lyckats skjuta
ihjäl
hennes pojkvän som sedan tog livet av sig. Så det är knappast någon duvunge det handlar om. Men
visst är det en klok taktik att utmåla sig själv som ett offer för
omständigheterna och maktfullkomliga män... Småäckligt tycker jag
personligen.
Inte sveriges ansvar
När hon beskriver sig själv som att hon
"tämligen viljelöst följt med de män hon haft förhållanden med",
så låter det knappast som något annat än en friskrivningsklausul eller?
Låter i alla fall knappast som någon som står upp och tar ansvar?
Jag ser henne helt enkelt som en svensk utvandrare som valde att leva
och begå brott i ett annat land. Då ser jag inte någonstans var svea
rikes ansvar finns någonstans. Man får stå sitt kast. Det finns mycket
viktigare och angelägnare fall som bör prioriteras före. Det har
ingenting med att hon är kvinna, eller att hon har en mamma som bor i
sverige.
Insikt?
Där många ser "självdistans och självironi" så ser jag inte ett uns till
självkritik och ansvarstagande, och i förlängningen ingen insikt i sin
egen roll i dessa illdåd. Jag ser bara en människa som lärt sig av ett
antal hearings om hur hon skall uttrycka sig för att maximera chansen
att ta sig därifrån. Det har jag för all del inga problem med, vi
tappar snabbt den samhällsliga fernissan och uppför oss som djur, vem
skulle inte det i fängelse, och därtill ett amerikanskt?
Dagsaktuell i media
SvD: Kan få avtjäna straffet i Sverige SvD: Annika Östberg fick avslag (lustigt nog samma artikel ovan...)
SvD: Recension Annika Östberg – fånge W18968 Deasy DN: Ingen överflyttning för Annika Östberg AB: Nytt bakslag för Annika Östberg Vård o rehab
Jag förordar starkt vård och rehab för fängelsekunder, ett straff som
bara renderar i förvaring och sedan ett snabbt återfall är bilden av
ett fullständigt misslyckat straff. Det är oerhört viktigt att man så
långt det går försöker att rehabilitera fångar under strafftiden. Det
är återfallsfrekvensen som håller siffrorna uppe.
Förebyggande
Att spärra
in människor längre har vi bra statistik på, och det tycks inte ge
lägre brottslighet och dessutom har det en förmåga att rejält öka på
återfallen efter avslutat straff. Knappast något positivt alls, eller?
Men massmedias tryck, och allmänhetens raseri och fördummning gör att
det bara hörs krav på ökad säkerhet, ökade strafflängder etc. Nu senast
med Englas banemans fängslande så höjdes rösterna rejält om dödsstraff
och hårdare tag. Tre domar och sedan livstid var ett annat krav som
ekade mellan väggarna. Herregud!
Fångvården
Den fula verkligheten gör att det bara finns begränsade
resurser som man onekligen bör spendera där den gör som mest nytta. Att
man inte kan göra som men teoretiskt vill - dvs ge alla vad de behöver
kan knappast förhindra att man i praktiken ger mest där det gör mest?
Enkel
logik - mer fängelse, mer "välutbildad" kriminalitet.
Jag har faktiskt ett mycket stort antal släktingar som jobbat inom kriminalvården, fråga mig absolut inte varför! ;o)
Det
är en oerhörd majoritet av de som sitter för grövre våldbrott som
kommer från trasiga förhållanden, med missbruk och utanförskap. En
tankelek, vad gör mest för kriminaliteten - hårdare straff eller att
man lyckas lyfta upp de lägre marginaliserade socialgrupperna så att de
försvinner i mängden?
Undantaget Clark Olofsson
Har
en god vän som jobbat som polis i några av de värre områdena i
Stockholm under den tid han var patrullerande polis - och han bekräftar
bilden till 100%. Det finns iofs för honom ett starkt undantag till bilden av en
trasig människa, med trasig och trasslig bakgrund, samt dålig
utbildningsnivå - det är Clark Olofsson (idag Daniel Demuync). Han var
oerhört intelligent, social och lätt att ha att göra med - förutom det
som tydligen gällde ett förmodat brott, vilket min vän skulle förhöra
honom om.
"Det är upp till er att bevisa, något mer vill jag inte säga om den saken", var det enda han sade om det, men samtalet i övrigt hade varit just av mycket intressant art på hög nivå.
"Socioekonomiskt mindre välbeställda
miljöer"
"Det är också sedan länge väl känt att det är vanligare att
kriminellt aktiva kommer från socioekonomiskt mindre välbeställda
miljöer. Det är däremot ingen självklarhet att det rör sig om några
enkla orsakssammanhang. De allra flesta barn som växer upp i sådana
miljöer blir trots allt inte kriminella."
Källa: BRÅ
Enkel
och svårbestridbar statistik. Och nog något som tarvar till mer
forskning. Vill gärna höra tankar kring varför en så
överväldigande majoritet kommer från "socioekonomiskt mindre
välbeställda miljöer". Visst finns det en hel del kriminella som har
haft psykosocialt problematikt barndom, de finns i alla samhällsgrupper
och är också överrepresenterade i den kriminella statistiken, men
risken för dessa ökar mångfalt när man växer upp i utsatta familjer.
En
kriminell kommer oftast ifrån en viss typ av bakgrund, emedan någon
från en viss typ av bakgrund inte alls oftast blir kriminell...
//Zac
