Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken köttbit!

Det är imponerande med bodybuilders, på samma sätt som det är med tågkrascher. Man kan inte sluta stirra, det är omänskligt, det är köttigt, det är äckligt.

Det handlar om tycke och smak

Men jag måste säga att jag personligen får spykänslor av kvinnliga bodybuilders. Jag fick lite länkar vid tillfälle av en kompis till nakenbilder på "kvinnliga" bodybuilders och de sitter kvar på näthinnan fortfarande måste jag säga! *ryys*

Ett par klasser upp

Det var för all del en helt annan dimension än Susanne Rydmyr i Talang, här handlade det om (minst) 35-40kg mer muskler. Powerhakor, adamsäpplen, gula ögonvitor och klittor som prinskorvar... På amerikanskt manér så var det också en avdelningen med dessa bjässar med vapen också. En M16 såg ut som en vattenpistol i händerna på köttbergen.

Köttstycke i närområdet!

När jag läste till mig högskolekompetens på Komvux så hamnade jag i samma klass som en tjej som ägnade sig åt bodybuilding. Trevlig, om än lite manshaftig tjej. Hon spädde för all del på mina fördomar om att det handlade mer om muskler än hjärna, men hon var som sagt både social och väldigt trevlig. Under den varma årstiden så envisades hon med att ha ett par jeanskortbyxor som var slitsade upp till höften och som visade ett par lår som hade passat på vilken Belgian Blue som helst.

Stirrande

Alla i omgivningen kunde inte låta bli att stirra och hon uppskattade uppmärksamheten. Hon tog antagligen den som uppskattning, men de öppna munnarna och tonen av bestörtning och lite chock i ögonen skvallrade om att det mer sannolikt handlade om att stirra på en tågkrasch. De flesta uppfattade hennes kropp som äcklig och lite freakig och hennes känslor inför stirrande hade nog sordinerats en smula om hon sett verkligheten för vad den var.

Piller?

Nu får jag iofs lov att friskriva både talangen Susanne och min f d klasskompis - men handlar inte bodybuilding mest om att den som tål mest piller vinner?


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , Ex

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns ingen el-allergi

De elöverkänsliga får miljonbelopp varje år av både stat, kommuner och landsting - trots att elöverkänslighet inte existerar som diagnos. (Källa.) Det är konstigt att ingen tycks kunna påvisa elöverkänslighet vid blindtester. Strålsäkerhetsmyndigheten pratar om försiktighetsprincipen och " oförändrade råd " - men man kan lika gärna också skriva ut svart på vitt att man vetenskapligt inte lyckats påvisa någon som helst direkt påverkan. All befintlig kunskap pekar på att det egentligen handlar om en ren noceboeffekt ; Det finns inget hållbart vetenskapligt stöd för att elkänslighet, eller elöverkänslighet som det ibland kallas, orsakas av radiofrekventa fält. Det vetenskapliga rådet pekar på att flera nya studier tyder på att det istället handlar om en så kallad noceboeffekt, de...

Djurgården skämde ut sig

Usch vilka tråkiga minnen jämsides med goda som bubblar upp nu.. Skandalerna från i våras är inte glömda. Nu planerar HV71:s supportrar att bojkotta elitseriepremiären borta mot Djurgården. – Absolut. Vi kan se matchen på Harrys i stället, säger Linda Brevitz, ordförande i supporterföreningen North Bank. Är de sanningsenliga när de pratar om hur illa båda sidors fans har uppfört sig? Mina minnesbider är inte helt överensstämmande med vad AB presenterar; SKANDALERNA I FINALSERIEN – DETTA HAR HÄNT Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt 15 april, final 1, Hovet: HV71:s avbytarbås attackeras av fans. Fansen slår i räcket, skriker svordomar och kastar in föremål i båset. HV upprörs över den bristande säkerheten. Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt, HV-supportrar svarar som andra idioter och det gå...

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...