Cliché

Nyhetstorken har ett inlägg som fick mig att yla av skratt faktiskt:

Cliché

Kungakrona. Fjäderboa. Kroppsmålad i guldfärg. Disco och schlager som dunkar. Sig själv. Så klart. Skönt att de inte är stereotyper.

Jag ser redan fram emot nästa års straightparad där stolta män i chinos, bockskägg och keps dansar fram längs gatorna till Tomas Ledin, viftandes med stryktipskuponger och burkar med Norrlands Guld i nävarna.

(Källa.)

Det är nog ganska mycket av mina tankar i detta så humoristiska inlägg. Jag känner, och känner till mängder av homosexuella/hbt-personer - och ingen av dem är i prideparaden. Ingen är utlevande på något utmärkande sätt alls, utan helt vanliga, småtråkiga människor som mest är intresserade av att få bli behandlade som vanligt folk, med de rättigheter och skyldigheter de har. Tyvärr har väl bilden av en hbt-person numera formats helt av dessa extremer.

Stolpe ut

Människorna i Pride-tåget tar i så de skiter ner sig, att slänga fram de absolut mest extremistiska lär knappast vara en smart, eller ens lyckosam strategi i längden. Visst är det roligt att provocera, men det är mycket sällan vägen till allmän acceptans.
Men samtidigt är det roligt med parader, och färgrannare och mer lyster hittar man knappast i något annat paradtåg! :o)

Länkar

DN
SvD

Och jag?

Jo, jag är stolt heterosexuell; jag citerar Guillou här

För övrigt anser jag att...
... trots det intryck man fått av den senaste veckans publicitet: det är fullt normalt att vara heterosexuell.

:o)


//Zac