Fortsätt till huvudinnehåll

Har alla rätt till ett barn?

En lång dansk journalist med blå ögon.

Det är det enda Pia Hallin, 39, vet om mannen som är genetisk pappa till barnet hon väntar.

Och att han donerat sperma till kliniken där hon blev gravid.

– Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn, säger hon.

(Källa.)

Det är något sorgligt med denna typen av historier tycker jag. Samtidigt som det är hoppingivande i och med ett skapande av liv så är det sorgligt att man utesluter mänskliga relationer bakom skapandet av ett barn. Jag är övertygad om att det är en oerhört positiv kraft att ha en pappa i sitt liv. Att utesluta en vital del antingen för själviska eller ideologiska skäl känns både tunt och förljuget. Kanske är jag bara en realistisk romantiker som inser att det finns sex utan kärlek, precis som barnalstrande utan kärlek. Men är det inte lite sorgligt?

Papporna då?

Men hur många män är det därute som går runt och vill bli pappor - där tiden runnit ut? Där inte förhållandena fungerat och stupat på mållinjen på något vis? Är det samma genetiska tryck att föröka sig, att skaffa en avkomma för män - och vad gör samhället för att det skall få ske? Antagligen samma sak som för ensamstående kvinnor - inte ett skit. Men män kan inte åka över sundet för att få den felande ingrediensen, och de har knappast någon högljudd opinionsgrupp bakom sig heller.

Frågan är hur en sådan lösning skall se ut?

Skall alla individer som har lust att skaffa sig ett barn också ha rätt till det till varje pris?

På samhällets bekostnad?

På barnets?



//Zac

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings