Fortsätt till huvudinnehåll

"Övervikt är en fysisk kritik mot ett introvert och självupptaget samhälle"

Fettaktivister menar att normen för vackra och sunda kroppar bör vidgas. Problem som vanligen förknippas med "övervikt" anses inte vara en fråga om hälsa utan om negativa attityder i samhället. Så blir till exempel diabetes en stressreaktion på diskriminering och social underordning. Det är fettaktivismens sätt att säga att överviktiga inte behöver ta hand om sig själva, äta bättre eller motionera mer, och lägga hela ansvaret någon annanstans. "It's our right to sit on a couch and eat a bucket of bacon all day", hävdar fettaktivisten Marilyn Wann. Men att det bara är omgivningen som måste förändra sig är en väldigt lättsinnig inställning till belagda risker med att vara överviktig. Det antyder också att det är vissas lott i livet att vara feta. I Ottar förklaras att "övervikt" är en fysisk kritik mot ett introvert och självupptaget samhälle.
(Källa, källans inspirationskälla)

I belysningen av en del galenskaper så ser man ofta i skuggorna andra, liknande galenskaper. Vad är det för rörelse som resonerar som ovanstående resonemang?
Hmm...
Alltid ligger ansvaret någon annanstans, alltid så är det någon annans fel. Aldrig kan individen själv anses som ansvarig för sig själv och sina egna handlingar. Samhället, männen, konsumtionen eller rent av heterosexuella är påfallande ofta skurkarna! Konstigt.


//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!