Fortsätt till huvudinnehåll

"Positiv särbehandling" är inget annat än diskriminering

Alltså, det där med att känna sig kränkt för att någon valt en annan när man själv känner att man, på osjälvkritiskt "talangvis", är bäst för jobbet är i de allra flesta fall pinsamma och lite av en folksjukdom tror jag ibland. Men så dyker det upp fall där man sätter i vrångstrupen och hostande stönar fram att "positiv särbehandling är inget annat än diskriminering för någon annan":
Simon Wallmark fick besked av Södertörns brandförsvar att han, trots rätt utbildning, inte var behörig att söka sommarjobb där – han hade fel kön och fel etnicitet. Brandförsvaret ville ha kvinnor och personer med utländsk bakgrund som sommarvikarier.
(Källa.)

Det är oerhört bra att det nu kommer fram i ljuset hur genomkorkat det är med s k "positiv särbehandling". Det finns inget positivt med det!
Det handlar bara om att någon annan blir diskriminerad av samma skäl som man vill särbehandla andra - hur förbannat svårt skall det vara att inse?

Brinner för detta

Givetvis har jag skrivit om detta innan, ett axplock:

Mer om...

(anti)Feminism
Jämställdhet
Politik
Om bloggen


//Zac
PS. Om man är ärlig i sina omdömen är det negativ särbehandling då - med damfotbollen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,  Kuriren, NSD, VT, NT, HD, DN, Norran

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings