Fortsätt till huvudinnehåll

Rickard Wolff är homosexuell - och ganska kass...

Öppet homosexuella skådespelare får inte spela straighta på svenska scener. Rikard Wolff efterlyser en diskussion om hur heteronormer styr teatervärlden.
..
30 år efter de lila snickarbyxorna är jag den ende offentlige homosexuelle skådisen i Sverige. Jag har, en smula skämtsamt, gett namn åt ett syndrom, Rikard Wolff-syndromet.
Homosexuell skådis spelar bög.
(Källa.)

Hur sjutton vet han det om han nu är den enda offentliga bögen inom teatern i Sverige? Vet inte riktigt hur naiv han är, men mycket av den offentliga personen tas med in på scen och in i rollen. Framför allt när det gäller kändisskådisar snarare än karaktärsskådespelare, där Wolff nog räknas in i den förstnämnda skrået snarare än det andra. Låt mig förklara:

Begränsade duktiga skådespelare...

En del skådespelare har... låt mig få formulera det som "lite tillkortakommande som skådespelare" - ja, lite begränsade som skådespelare. Men det hindrar inte att man är duktig ändå - manliga exempel är Harrisson Ford, Clint Eastwood och träbocken Keanu Reeves. De är begränsade som skådespelare, men väljer också roller utifrån sina begränsningar. Då blir det trots allt ganska bra slutresultat ändå. Det kan vara yttre begränsningar som ex att publiken ser skådisen främst som en hjälte och inte en skurk, eller att man är en superstjärna med glamour och glitter - då fungerar man inte i ett kostymdrama som utspelar sig i den skitiga slummen i London i slutet på 1800-talet. I alla fall inte med kritvita pepsondenttänder...

Karaktärsskådisarna...

Leonardo DiCaprio, Ralph Fiennes, Daniel Day-Lewis och min absoluta favorit bland karaktärsskådespelarna - Cate Blanchett som alltid fungerar i alla sammanhang. De kan spela alla typer av roller trovärdigt. Den största i gruppen är kanske ändå Leonardo DiCaprio som otroligt nog är super-duper-stjärna som ändå fungerar i så skilda roller som i 'Titanic' och min favorit 'The Aviator'. Att vara superstjärna och karaktärsskådespelare samtidigt! Inte många har någonsin kvalat in i den kategorin inte...

Och de andra...

Ja, och så finns de dem som tror att de är karaktärsskådespelare och som kastar sig in i olika projekt där de bara är såååå malplacerade och där man som åskådare bara ser stjärnan och inte rollfiguren. Påfallande ofta gäller det unga och vackra skådespelare som helt enkelt hela tiden ser ut som en Hollywoodstjärna oavsett miljön - western, diskbänksrealism eller rymdepos...

Bögarna?

Jo, är man riksbög så får man tyvärr räkna med att ingen i publiken lär tro på en i rollen som hetero. Svensk films alldeles egna dammsugare - Mikael Persbrandt lär knappast vara lämplig i en roll som oskyldigt, oskrivet blad. Trist för att jag tror att han skulle kunna sätta det på film - men anledningen till att han överhuvudtaget får rollerna är trots allt att han förekommer på löpen så ofta - precis som Wolff i stort sett bara nämns i sammanhang där homosexuella spelar någon typ av roll. Är det diskriminerande? Är det rent av synd om Wolff? Nej, jag tycker inte det. Utan sin öppet homosexuella läggning så hade inte någon vetat vem han var överhuvudtaget. Och att just samma läggning begränsar utbudet - jaha?

Dålig skådis

Som jag skrev i min recension av (den riktigt urusla) filmen 'Angel':

Teatraliska Wollf

Wolff lider av samma sak som de flesta skådespelare i sverige gör idag - de för dialogen framåt som om de stod på en teaterscen, högljutt, onaturligt och mycket teatraliskt...
Och så är det ju. Teatersjukan har drabbat de flesta skådespelare i Sverige, allt sedan filmen slog igenom som konstform så har de onaturliga tonfallen och de stora gesterna varit allsmäktiga. Ibland försöker man dämpa detta - då är det istället helt tyst (möjligt vis lite Lassgårdsflåsande) och alla fånstirrar stelt och onaturligt framför sig...

Genus-SF

Idag tycks det vara oerhört svårt att få några filmpengar om det inte finns något feministiskt eller i alla fall bögigt inslag i en sökande film. Jag tycker för all del att det är skittrist och fördummande, men det har på ett sätt föryngrat och gjort att lite nya förmågor kommit fram - förhoppningsvis på bekostnad av usla och urtråkiga svenska polisfilmer.

Kvinnor gör bättre filmer!

Bland de tjugo mest populära svenska filmerna under 2000-talets första decennium finns bara två som har regisserats av kvinnor, ”Masjävlar” av Maria Blom samt ”Eva & Adam” av Catti Edfeldt. Siffrorna visar antalet bio- besökare.
(Källa.)

Jag har räknat lite på de svenska filmer som jag sett och som varit gjorda de senaste tio åren (2000-2010) - och det blev som följer:

Statistik

  • 174 st filmer
  • 193 st regissörer
    • 156 Män
    • 37 Kvinnor

Medelbetyg

För män - 2.80
För kvinnor - 3.11

Lite bakgrund

Jag har gått på filmer som har produktionsland Sverige - det innebär också att det är en handfull danska och norska produktioner i min data. Sedan handlar det naturligtvis bara om filmer som jag sett - och jag har av naturliga skäl inte kunnat betygsätta allt som gjorts.

Men!

En tydlig indikation på att kvinnor regisserar bättre film är det i alla fall.
Varför?
Dels tror jag att det i mångt och mycket handlar om att det är ganska mycket dokumentärer som görs av kvinnor - och dokumentärer får ofta högt betyg av mig. Men kvinnors filmer handlar också i stort sett alltid om någon typ av drama; drama-komedi, eller rätt och slätt drama. Jag tilltalas av det snarare än dumma polisfilmer som det går tretton på dussinet...

Vad är "bra film"?

Men en kul indikation är det i alla fall.
Och nej, jag håller inte med att bra film = framgångsrik (förtjänst) film.
Däremot känns det som om jag skall spy när man gör det till en genusfråga i vanlig ordning...
Usch och fy - räcker det inte med att konstatera att kvinnor tydligen gör bättre film - om än färre? ;o)

Mer om...

Film
Kultur
Filmrecension
Upphovsrätten
TV-Tipset
oscarsgalan

'Bästa filmerna 2010' - Bl a bästa svenska filmerna!


//Zac
PS. Vi har den underbara Susanne Bier som drar upp medlet en hel del för kvinnor inom svensk film också... ;o)

Läs även andra bloggares åsikter om film, , , , , , , , Kuriren, Metro, VT, NT, SvD

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!