Jag råkade vara en av tiotusentals lyckliga besökare igår kväll i Ericsson Globe Arena. Plats på parketten bland de kanske 20-30 bästa platserna som jag ser det; så nära att man ser gester och miner hos musikerna samtidigt som det är så pass långt ut att man ändå får känslan av helheten. Grymma platser var det!
Roger Waters - The Wall
En uppsättning av 'The Wall' i sin helhet, något omarbetad och uppdaterad är en sjukt mäktig föreställning! Efteråt var jag helt mörbultad och kände en fullständigt tomhet på känslor samtidigt som känslorna virvlade runt.Ruskigt bra.
Visst är jag formad av att ha lyssnat på albumet säkert hundratals gånger, men det är oavsett ett oerhört starkt album med angeläget budskap och oerhört bra musik - kanske till och med den bästa temaplattan någonsin - alla band, alla kategorier?
Starkaste sekvensen
Efter det att Pink blivit galen och isolerat sig i sitt hotellrum och både kroppsligen och mentalt byggt upp sin inre mur mot omvärlden, så börjar tvivlen komma. Han iscensätter en inre rättegång och han "döms" till att riva muren och kliva ut i verkligheten igen.Om klippet
Alltså dessa första projicerade filmsekvenser i musikstycket nedan, där barnen får träffa sina hemkomna fäder berör mig så oerhört, oerhört starkt. Jag fick blinka bort framvällande tårar under konserten och även nu igen, framför datorn. Jag var inte ensam om detta under konserten kan jag säga... Givetvis är det också så att den sammantagna och ackumulerade upplevelsen under konserten tidigare också spelar in. Men ansiktsuttrycket på flickan (ca 13sek in) - chock, misstro och sedan överväldigande känslor som nästan dränker henne och hon kan knappt få luft när hon stapplar fram till sin pappas trygga famn, är något så oerhört äkta. Flickans känslor för sin pappa, öppet och äkta. Det är den allra finaste bilden av faderskap för mig - även om det givetvis trots allt utspelas i skuggan av oändliga tragedier i krigets realitet.Och på tal om fadersskap och kärlek så vill jag tacka min egen farsgubbe som gjorde denna resa till ett oförglömligt minne för livet - tack igen!
Rysarvarning som sagt
Överbetyg
Det enkla faktum att jag inte under showen saknade David Gilmour en enda gång, eller ens tänkte på honom måste vara ett extremt gott betyg väl? Näe, detta var nog min livs största konsertupplevelse och jag förväntar mig faktiskt inte att någon framtida skall nå högre, av lite olika skäl; dels så är 'The Wall' kanske mitt absoluta favoritalbum, i princip är alla min musikaliska hjältar runt de 60 idag och lär knappast hålla på att turnera så länge till och så slutligen är Roger Waters ett geni på att visualisera och dramatisera musiken - således lär jag aldrig knappast få uppleva dessa totala höjder under en och samma konsert någon mer gång i mitt liv...Ja, eller vi får väl se! :o)
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om Pink Floyd, The Wall, Roger Waters, musik, konsert, upplevelse, teknik AB12, Ex, SvD1, DN1 Kulturbloggen, Universum Noll
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.