Fortsätt till huvudinnehåll

Ett Ådalen i annat än blodrött ljus...

Först och främst måste man beklaga de döda och sårade. Oavsett skuldfråga så är detta en riktig tragedi som påverkar oss än idag.

Nyanseringen börjar?

Man bör i sammanhanget ändå nyansera lite genom att prata mer om upploppen som föregick, stenkastningen, misshandel av strejkbrytare etc? Det var en kraftig och omfattande maktstrid mellan de som ville ta till våldsamheter (kommunisterna m fl) och de andra (socialdemokrater m fl). Kommunisterna hade sett till att man lagt ner arbetet på Graningeverken (för att det föregick en konflikt på Marma-Långrörs AB:s sulfatfabrik vid Marmaverken i Hälsingland - och Graningeverken ägdes av en man med samma efternamn, logiken är onekligen lite oklar...) - detta fördömdes faktiskt både av SAP och LO.

Motståndet...

Strejkbrytare krokades fast och vinschades upp i lyftkranar och några av dem fördes som fångar till torget i Kramfors, där de förevisades som klassförrädare och blev förhörda under rättegångsliknande former, allt under överinseende av den lokale kommunistledaren Axel Nordström, utbildad vid en sovjetisk partiskola.
(Källa.)

Kommunisterna - inga måltavlor

Det var också kommunisterna som gick i fronten i det våldsamma tåget som var på väg för att göra upp med arbetarna i arbetarförläggningarna. Det var ett blodbad av betydligt rödare nyans i luften... Detta var upprinnelsen och det som mötte militären på plats som gjorde vad de kunde för att förhindra och kontrollera folkmassan. Trots varningsskott och muntliga order så fortsatte folkmassan att pressa på. Det var också rikoschetter som dödade de flesta (alla?) när väl skotten föll - ett väl så tydligt tecken på att direkt verkningseld verkligen försökte undvikas så gott det gick. Att skjuta i marken framför demonstrationståget var vid tillfället inte klokt, men inte heller helt korkat. Uppsprutande jord och sand hade nog kylt av dem rejält. Tyvärr så rikoschetterade kulorna och ställde till med det blodbad som är så omtalat.

Ett allt farligt samhälle

Militären var det enda som samhället kunde sätta upp mot upplopp vid tiden - smart, nej - och att sätta en nervöst nervsjuk som befäl och att huvudelen av hans män var unga, oerfarna män runt 18-20 år hjälpte knappast att förhindra de tragiska följderna. Det var en bra lagstiftning som många år senare kom ur tragedin, något som tyvärr den blinda och vanvettiga skräcken för terrorism idag delvis satt ur spel. En tragedi i linje med den nedmontering av rättssamhället som vi sett bedrivas de senaste tio åren - vilket är grunden till ett farligare samhälle.

En ny start

Det var också de olycksaliga händelserna sedan som kanske var den gödning som behövdes för det framtida folkhemmet. SAP gick nämligen oerhört styrkta ur detta, valet därpå avgjordes delvis av denna fråga och SAP fick en regeringslängd utan motsvarighet någonstans i världen. Våldsanvändningen blev ett ickealternativ för den breda vänsterrörelsen ända tills dags dato. SAP tog vid tiden en mycket klok och förståndig ställning till händelserna. Något som dämpade upprördheten och som efterföljdes av en lätt chockerad tystnad som möjliggjorde grundläggande förändringar som vi varit betjänta av ända in i dagens samhälle. Arbetsgivarna var lika chockade de och man började så smått bygga på det som skulle bli den svenska modellen. Något som varit helt omöjligt innan garden släpptes ner av alla parter efter Ådalshändelserna.

Mota kommunismen i grind!

Per-Albin Hanson och den socialdemokratiska regeringen fördömde också händelserna i Ådalen och benådade inte heller kommunisterna som dömts för våldsamt upplopp. SAP såg helt enkelt detta som kommunisternas fel vid tiden. Per-Albin Hanson kommenterade detta senare samma år:
"Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna."
Kampen mot kommunismen gav också socialdemokratin framgång ända fram tills Mona Sahlin beslöt sig för att bjuda in dem till regeringssamarbete och inflytande över socialdemokraternas politik inför förra valet. Hoppas det var sista gången...

Slutligen

Tyvärr så har historien om skotten i Ådalen 1931 också "kidnappats" av olika ideologier, förvrängts och klipp och klistrats om tills det idag är svårt att få en samlad bild av vad som egentligen hände. Bilden av arbetare som slåss för att få bröd och vatten på bordet till sina hungriga barn var lite för bra för att inte SAP och LO skulle stjäla den - för fem år sedan så fick inte ens kommunisterna och syndikalisterna vara med på 75-årsdagen tillsammans med Socialdemokraterna... Vilket onekligen är lite konstigt då de fallna var tre kommunister, en syndikalist och blott en socialdemokrat...

Svårsmält

Det är också vänsterns historierevision av händelserna i efterhand som jag har så förtvivlat svårt för. En rasande massa som var på väg för att misshandla, om inte ännu värre - lyncha, de strejkbrytare som mer eller mindre gömde sig i arbetarbostäderna.
Hade det varit bättre att släppt igenom den rasande folkmassan som inte ens värjde för hot och skott i luften?
Vem hade ansvarat för de människors liv som trodde sig sitta i skydd i arbetarbostäderna?
Det är lätt att sitta i en bekväm skinnsoffa som jag och moralisera över händelser 80år tillbaka i tiden. Men ansvaret för de döda ligger främst tungt på en mycket olycklig händelseutveckling och mycket olycksaliga beslut. Som den unga kvinnan Eira Söderberg, som nyfiket stod och tittade på i falsk säkerhet på sin egen gård.

Politiseringen är av ondo...

Historien ger oss mycket att lära – såvida vi håller båda ögonen öppna. Kunskap ger insikt, men kunskapen får inte hämtas från ena sidan allena. Det är ett stort problem idag för debattörer, politiker och oss bloggare.

Läs gärna mina blogglänkar nederst för just en hel del sådana politiskt djupfärgade blogginlägg med en kraftigt ideologisk historiebeskrivning.

Än mer om...

(anti)FeminismJämställdhet
PolitikMarklundsfejket
Om bloggenBodströmsamhället


//Zac
EDIT: Byggt ut detta blogginlägg lite, insiperad av bl a No Size Fits All, Konservativa tankar, en krönika i Sydsvenskan samt Wikipedia och givetvis av Annarkia.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, , , , , , , , , DN, SvD, AB1, SvT, SR Ådalen 31, Ådalen 1931, lönesänkningar och slavkontrakt…, Parasitens behov av att skuldfjättra offret, Nutidens väpnade upplopp, Ådalen 1931 och vår nya yrkesarmé, ÅDALEN -31, GÖTEBORG -01 - HISTORIA I REPRIS, Lärdom från Ådalen, Ådalen 1931 och terrorlagar 2011, Glöm inte Ådalen 1931!, Ådalen 1931 kan komma att upprepas, Ådalen 31 lever i familjens historia, Att aldrig glömma är viktigt, Helgkrönika 14 maj: Ådalen 31 – 80 år sedan morden, Missnöjet pyr med alliansen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!