Jag blir så trött - vi, det "normalaste" och "lagomaste" landet i världen - varför ska vi ha en så mysko syn på vikten och vår kropp för?
AB: "Vi har bestämt oss - i år ska vi bli smala"
Nu är just denna artikeln kanske elak att använda för att visa på min åsikt, då de faktiskt inte använder ordet smal någon annanstans än just i rubriken. Men det är ändå en bra bild av hur sjutton vi tänker...
Vad är det för självändamål med att bli och vara smal? Är det någon typ av marginal uppåt så man ligger på bekvämt avstånd ifrån ens idealvikt - för inte tusan är det någons idealvikt att vara underviktig? (Tja, förutom arbetsskäl då - kläder är snyggare på klädhängare än på människor - tyvärr...)
Eller är fascinationen inför att vara smal en uppgörelse med att vi faktiskt idag är feta och det att vara smal plötsligt har blivit det ouppnåeliga målet? För som sagt - aldrig har valkar grasserat så på unga människor som idag! Det är en katastrof på väg. Hur många kring mig var feta när jag var i tonåren? Det var ett par, tre stycken sammanlagt i olika parallellklasser - inte fler. Idag räknar vi in de trinda tonåringar i tvåsiffriga tal - ofta i varje klass t o m!
"Men nu får du inte gå ner mer - du är alldeles lagom nu!" Snacka om att vi har kalibrerat om vår syn på vad normalt/lagom är. Jag dras ju faktiskt i skrivande stund fortfarande med säkert drygt 10kg:s övervikt.
Är det i det som problemets kärna ligger kanske?
//Zac
AB: "Vi har bestämt oss - i år ska vi bli smala"
Nu är just denna artikeln kanske elak att använda för att visa på min åsikt, då de faktiskt inte använder ordet smal någon annanstans än just i rubriken. Men det är ändå en bra bild av hur sjutton vi tänker...
Vad är det för självändamål med att bli och vara smal? Är det någon typ av marginal uppåt så man ligger på bekvämt avstånd ifrån ens idealvikt - för inte tusan är det någons idealvikt att vara underviktig? (Tja, förutom arbetsskäl då - kläder är snyggare på klädhängare än på människor - tyvärr...)
Eller är fascinationen inför att vara smal en uppgörelse med att vi faktiskt idag är feta och det att vara smal plötsligt har blivit det ouppnåeliga målet? För som sagt - aldrig har valkar grasserat så på unga människor som idag! Det är en katastrof på väg. Hur många kring mig var feta när jag var i tonåren? Det var ett par, tre stycken sammanlagt i olika parallellklasser - inte fler. Idag räknar vi in de trinda tonåringar i tvåsiffriga tal - ofta i varje klass t o m!
Är smal idag fet igår?
De flesta jag möter idag utbrister att "vad smal du har blivit!" Det är väl dels smickrande för att det faktiskt är en komplimang, men samtidigt en kommentar på hur långt jag faktiskt lät det gå innan jag tog tag i mitt viktproblem.
"Men nu får du inte gå ner mer - du är alldeles lagom nu!" Snacka om att vi har kalibrerat om vår syn på vad normalt/lagom är. Jag dras ju faktiskt i skrivande stund fortfarande med säkert drygt 10kg:s övervikt.
Är det i det som problemets kärna ligger kanske?
Hypoteskastning igen
Vi vill bli smala för att undermedvetet vet vi att det är just som smala, i dagens mått mätt - som vi faktiskt egentligen är normala?
Smalt med dagens ögon är egentligen normalt?
//Zac
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.