Leijonborg och makten i FP

Det blir fantastiskt intressant att se vilken väg som FP:s medlemmar väljer. Björklund står i mångt och mycket för samma politik som Leijonborg och skulle han bli vald så är det väl sannolikt att man valde bort Leijonborg för att man var missnöjd och litade inte på honom i intrångsskandalen. Här är det iofs en liten paradox eftersom Björklund är en av dem som upprepade gånger använt sig av information ifrån intrången. Det andra starka kortet är Malmström som representerar en tillbakagång till mer klassisk socialliberalism.

För Alliansens del så är det oerhört viktigt att FP väljer någon som snabbt faller in i den fungerande roll i gruppen som Leijonborg har mejslat ut. Mardrömmen för dem vore att få in någon (Malmström) som direkt skulle börja kannibalisera på övriga partier i Alliansen. Men FP har gott om tid än så länge och det är inte omöjligt alls att det skulle poppa upp andra kandidater, frågan är bara hur de skulle profilera sig?

Om jag går mer på djupet så är jag oerhört förvånad att inte Leijonborg åkte fortare än han gjorde. Som jag ser det så fanns det bara två alternativ i frågan om Leijonborgs ansvar i dataintrångshärvan:

1. Antingen visste han men ljög, vilket givetvis gör honom starkt olämplig som partiledare.
   
2. Partisekreteraren som är partiledarens högra hand (i ett toppstyrt parti, vilket bevisligen FP var/är enligt egen utredning) hade så lite oerhört litet förtroende för sin partiledare att han inte ens informerade honom redan i mars då han först fick kännedom om intrången.
   

Nummer 2 är väl i mitt tycke nästan ännu mer graverande än alternativ nummer ett, för fram tonar bilden fram av en marionett till partiledare som inte ens får information om en av de större politiska affärerna (skandalerna) på senare tid. Är det verkligen troligt - aldrig i livet säger jag!

Både scenarierna tecknar porträtt av en svag, maktberusad ledare som man knappast vill ha som frontfigur till nästa val. Bilden stärks också av de förödmjukande former som Leijonborg tillslut tvingades utstå innan han annonserade avgången. En annonsering där det gång på gång faktiskt lyste igenom att Leijonborg inte förstår alls varför han blev avsatt. Häpnandsväckande.

Leijonborgs starkaste insats får nog trots allt sägas vara hans nyckelroll i Alliansens framväxande och maktövertagande. Jag har svårt att se att det hade fungerat med någon annan i ledningen för FP, så det skall bli oerhört intressant att se vad som nu växer fram, för jag är övertygad om att Alliansen av detta kommer vara tvungen att snabbt hitta en ny form och en ny politik med delvis ny besättning.

//Zac