Fortsätt till huvudinnehåll

Leijonborg och makten i FP

Det blir fantastiskt intressant att se vilken väg som FP:s medlemmar väljer. Björklund står i mångt och mycket för samma politik som Leijonborg och skulle han bli vald så är det väl sannolikt att man valde bort Leijonborg för att man var missnöjd och litade inte på honom i intrångsskandalen. Här är det iofs en liten paradox eftersom Björklund är en av dem som upprepade gånger använt sig av information ifrån intrången. Det andra starka kortet är Malmström som representerar en tillbakagång till mer klassisk socialliberalism.


För Alliansens del så är det oerhört viktigt att FP väljer någon som snabbt faller in i den fungerande roll i gruppen som Leijonborg har mejslat ut. Mardrömmen för dem vore att få in någon (Malmström) som direkt skulle börja kannibalisera på övriga partier i Alliansen. Men FP har gott om tid än så länge och det är inte omöjligt alls att det skulle poppa upp andra kandidater, frågan är bara hur de skulle profilera sig?


Om jag går mer på djupet så är jag oerhört förvånad att inte Leijonborg åkte fortare än han gjorde. Som jag ser det så fanns det bara två alternativ i frågan om Leijonborgs ansvar i dataintrångshärvan:

  1. Antingen visste han men ljög, vilket givetvis gör honom starkt olämplig som partiledare.
  2. Partisekreteraren som är partiledarens högra hand (i ett toppstyrt parti, vilket bevisligen FP var/är enligt egen utredning) hade så lite oerhört litet förtroende för sin partiledare att han inte ens informerade honom redan i mars då han först fick kännedom om intrången.

Nummer 2 är väl i mitt tycke nästan ännu mer graverande än alternativ nummer ett, för fram tonar bilden fram av en marionett till partiledare som inte ens får information om en av de större politiska affärerna (skandalerna) på senare tid. Är det verkligen troligt - aldrig i livet säger jag!

Både scenarierna tecknar porträtt av en svag, maktberusad ledare som man knappast vill ha som frontfigur till nästa val. Bilden stärks också av de förödmjukande former som Leijonborg tillslut tvingades utstå innan han annonserade avgången. En annonsering där det gång på gång faktiskt lyste igenom att Leijonborg inte förstår alls varför han blev avsatt. Häpnandsväckande.


Leijonborgs starkaste insats får nog trots allt sägas vara hans nyckelroll i Alliansens framväxande och maktövertagande. Jag har svårt att se att det hade fungerat med någon annan i ledningen för FP, så det skall bli oerhört intressant att se vad som nu växer fram, för jag är övertygad om att Alliansen av detta kommer vara tvungen att snabbt hitta en ny form och en ny politik med delvis ny besättning.


//Zac

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia