12 okt. 2008

Mobbing(och lagsporter)

Utsatta barn blir mobbade mest säger en rubrik i AB idag. Visst är det så, av olika anledningar så har jag gått i en hiskerlig massa olika klasser och skolor - det tar bara några minuter så ser man hierarkin i klassen/skolan. Hackkycklingar, mobbare - aktiva och passiva, ledare, efterföljare - det är tydliga roller som alltid är besatta på skolorna. Själv har jag efter lågstadiet alltid varit storvuxen och på det sättet sluppit ifrån plågoandar. Värre var det i lågstadiet där jag fick min beskärda del av mobbingen.

Lagspelare

Konstigt nog så gör jag samma iakttagelser idag i barnens skola som förr i mina egna skolor. Det är påfallande ofta barn som tränar lagsporter som är aktiva i mobbing. Varför? Är det något som följer med från omklädningsrummen till skolan, eller är det en attityd färgad av de hårda utslagningsreglerna som numera bara gäller yngre och yngre? Någon typ av fel är det i alla fall. Samma sak gäller faktiskt de som festat hårdast, de som snabbt utkristalliserar sig som potentiella missbrukare - påfallande ofta lagspelare.
Frågan är om det månne är en speciell människotyp som söker sig till lagsporterna eller om det är lagsporterna som fostrar barnen till denna människotyp?

Föredömen(?)

Däremot har vi ett behov av att se lagsporterna som kronan bland folkrörelserna, hälsa, ärlighet och solidaritet med gruppen går hand i hand. Alla som har det minsta insyn i detta vet att det är rent och skärt skitsnack. Hälsan har för det första absolut inget att göra med elitidrott. Det sätt som man knaprar piller på, framför allt inom lagsporter är knappast någonting som befrämjar folkhälsan. Solidariteten är också bullshit - det råder en enorm konkurrens bland spelarna. En, eller ett par missade träningar/matcher innebär säkert en plats på bänken; således gör man nästan vad som helst för att få spela. Och ärligheten ja... filminingar görs numera på barnnivå där man slänger sig och fejkar till en varning/utvisning/straff etc.
Är detta några som helst föredömen för oss andra? Det handlar bara om en segregering; vi mot dom.

Mobbande flickor?

Bland flickorna är det inte alls samma tydliga uppdelning. Där ser jag inget mönster alls, inte vad gäller klasstillhörighet - alltså socialklass, inte problemhem, inte storvuxenhet - inget sådant. Av naturliga skäl så har jag iofs inte alls lika bra koll på flickorna som pojkarna.

I vuxenlivet

I vuxenlivet har jag också sett en del mobbing på nära håll. Där handlar det ofta om bittra människor, med tveksam människosyn. Men det handlar också om hotbilder, man anser att någon utgör/kan utgöra ett hot mot en själv, i nuläget eller i framtiden, eller att någon sticker ut, som Blondinbella t ex.
Många gånger ett slags offensiv positionering av ens egna person alltså. Någon rubbar invanda cirklar - läs inpissade revir - och vips så börjar fokuset kretsa snävare och snävare kring en olycklig medarbetare.

På arbetet

Jag har sett en hård kärna ta parti mot och sedan helt fördrivit en utstickande kollega. I efterbörden så uteslöt man, och stötte bort de som råkade ta parti, eller var neutrala, inför den "utstickande" och vid den tidpunkten f d kollega.
Det slutade med att avdelningen ifråga decimerades med hälften och fick tillbringa större delen av ett år med en nyrekryteringsprocess som aldrig tycktes ta slut. Man valde också oskrivna blad, d v s oerfarna sökanden som man kunde forma till det som var lite mer passande för gruppen/flocken...
Av den hårda kärnan som låg bakom detta så fanns det någon som jag vill klassificera som mer eller mindre råpsykopat, men också riktigt intelligenta och mycket trevliga människor. Jag tror dessvärre att saker och tinge blev betydligt värre av att det bara var kvinnor på avdelningen. Grupperingar på en huvudsaklig manlig, eller blandad avdelning blir aldrig någonsin så illa.
Fråga bara FI's utstötta medlemmar... ;o)

Fårskock!

Jag vet inte om det är vår trygghetskänsla i flockbeteendet som gör att så många väljer att vända ryggen emot en utstött.

Det är en naturlig gång att de med avvikande beteende är farliga, och således är man inte med i gruppen så är man per definition direkt avvikande - och därmed farlig.


//Zac
Disclaimer: Nej, jag menar inte att alls att alla lagsportande barn/vuxna är mobbare, missbrukare eller dumdjävlar - även om jag tycker mig se en viss korrelation mellan mobbare och utövare av lagsporter...

2 kommentarer:

  1. Inte bitter mot lagsportare alls inte?

    Jag tror du förväxlar lagsport med grupptryck. Grupptryck är den drivande mekanismen bakom mobbning, lagsport är irrelevant i sig. Grupper skapas inom lagsporten, men grupper skapas överallt i samhället där ett antal individer finner sig dela intressen.

    SvaraRadera
  2. Tja, det är svårt att utöva grupptryck mot en långdistansare - om inte annat så kräver väl det en jävla kondition och koordination eftersom de lär vara utspridda över ett par mils bana... ;o)

    Hahaa! Jo, bitter... vem vet, kanske är det att man togs ut sist i någon laguppdelning i skolan som sitter i? ;o)

    Jag tror inte att jag påstår att lagsport är drivande bakom mobbingen? Däremot har det slagit mig att lagsportarna alltid, enligt min erfarenhet, har varit en kraftigt överrepresenterad grupp bland mobbarna.


    //Zac

    SvaraRadera

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...