Fortsätt till huvudinnehåll

Är LC 100% effektivt?

Varför tycks så få kvinnor gå ner till trivselvikt på LC?

Jag surfar med jämna mellanrum runt på tillhåll för LC:are. Det vill säga alla bloggar, i alla fall de "framstående", och till detta en del forum - fettskrämd, kolhydrater.ifokus m fl.
Men nästan utan undantag så hittar jag aldrig någon som gått ner alla de kilon som vederbörande vill gå ner. Hur kan det vara så?

Inte bara LC

För rättvisans skull så skall jag påpeka att jag knappt hittar någon annan viktminskningsmetod som kan skryta med dylika bedrifter. Möjligtvis magopererade, men även där så stannar viktminskningen oftast av efter redan något, eller ibland några år, för att sedan sakta börja krypa uppåt. (Se under rubriken 'Varaktig lösning' i mitt inlägg 'Magoperationer')
Det är förtvivlat svårt att gå ner i vikt, uppståndelsen kring de på senare tid tätt duggande "Aktins-studierna" har med alla tydlighet påvisat, förutom en övervikt(!) för Atkins, hur fruktansvärt svårt det är att gå ner i vikt. Ett exempel är i runda tal 6kg på 18 månader! Och det är med täta intervall möten med dietist för att se till att alla följer och förstår dieten! Det är ett fruktansvärt dåligt resultat, och alla de övriga dieterna hade ännu sämre siffror!

Men!

Människor går ju trots allt ner på LC, men frågan är om det går någon mer eller mindre fysisk gräns någonstans? Låt oss säga BMI>30 och denna övervikt/fetma i minst 3års tid? Kan det ge en magisk gräns för hur mycket man sedan kan gå ner?
Är man under denna gräns så går man lätt ner till "normalvikt" och är man över så blir det tvärstopp en bra bit innan man ens närmar sig trivselvikten.
Observera att vi inte pratar några hälsofördelar eller något annat - enbart gram och kilon.

Gissning

Ska jag våga mig på en prematur gissning så är det att LC, i nuvarande form (ät maximalt med fett helt utan kalorirestriktioner) helt enkelt inte fungerar. Det tycks som om man faktiskt måste ha en övre gräns för hur mycket energi som går att äta per dygn. I alla fall ju närmre sin trivselvikt man kommer. Vilket ju är ganska logiskt när man tänker närmre på det:

Mindre massa - mindre energi

Det går ju givetvis åt mindre energi i allmänhet för någon som idag väger 100kg, jämfört med för ett år sedan då vederbörande kanske vägde 140kg. Det är ju trots allt en minskning av massa på nästan 30%. Den basala bakgrundsförbränningen lär ju ha kraftigt minskat behov av energi. Emedan den bantande kanske fortsätter att äta portioner i samma storlek som innan. Jag vet att Annika Dahlqvist har påpekat detta självklara faktum flera gånger innan. Problemet är kanske att ledstjärnorna för LC:

  • maximera fettet
  • strunta i energimängden
  • alla kolhydrater är av ondo

är så klart skinande att fotnoter och direkta reservationer givetvis försvinner i strålglansen av ovanstående punkter.

Svårkontrollerat

Många äter ju faktiskt mindre per automatik med LC, och "lurar" sig själva att de har frossat, men då de egentligen kanske petat i sig mindre 1.800kcal på en hel dag. När jag själv skulle göra en kontroll på hur mycket jag åt, så hamnade jag på drygt 3.000kcal per dygn, något som passade in i LC-dogmen, men som i efterhand kanske inte stämmer. Det är fantastiskt svårt att i efterhand kontrollera hur mycket man egentligen äter - många bäckar små...

Inga fördelar då?

Om man inför kalorirestriktioner i en LC-diet så har man sannolikt samma, eller något bättre nedgång jämfört med traditionella dieter. Skillnaden är då att det stora flertalet säkert upplever det mycket enklare att gå ner med LCNF. Ja, förutom de som är extremt fettskrämda då... De kommer aldrig att klara av att ersätta onödiga kolhydrater med mer fett.
LC är fortfarande en magisk viktminskningsmetod, den är däremot inte helt gränslös - tyvärr.
Jag har skrivit mer utförligt om detta i '
LC på Zac's sätt'.


//Zac

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt.

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!