Energibalansen

En oerhört intressant aspekt är hur lätt det är med dagens kosthållning att öka i vikt:
Äter man 1% för mycket energi om dagen, i runda tal 24kcal, så kommer man lida av fetma inom 20år!?!

Räkneexempel

En vanlig ostmacka ligger i runda tal på 188kcal, och 24kcal är alltså 1% av dagsbehovet av energi för en vuxen man med stillasittande jobb. Kvinnor ligger t o m något under detta.
Dessa 24kcal är alltså i runda tal ett bett för mycket per dag!
Om vi fortsätter matematiken - äter du 5% fel så lider du av extrem fetma efter bara 10år! Det är bara 2/3 av den där - egentligen ganska "nyttiga" ostmackan!
Hur kommer detta sig?
Är det verkligen en sådan balansgång hela tiden?
Och om det är det - borde det verkligen vara det, är det naturligt? Ponera att en stam jägare/samlare råkar få lite bättre tillgång till bytesdjur under en period - springer deras vikt iväg direkt då?

Undernäring?

Vänder man på detta resonemang följer ju att alla som äter ett par tuggor för lite per dag borde bli kraftigt undernärda efter en period? Allt enligt ångmaskinsteorin om att våra kroppar inte gör någon skillnad från vilken källa som energin kommer...
Kroppen anpassar givetvis ämnesomsättningen hela tiden - rättar s a s munnen efter matsäcken.

Slår fel

Energiprincipen - energi in -> energi ut är oerhört dålig som modell för dieter etc. Alla LC:are kan vittna om hur lite energimassan i maten egentligen har för en frisk, naturlig viktnedgång. Det är en enkel modell som faktiskt bara stämmer helt i vissa sammanhang.

Min poäng

Min poäng var givetvis inte (helt) allvarligt menat, poängen var snarast den att det är en riktigt usel modell att bara räkna kalorier. Möjligtvis användbar som bisats när det kommer till en diet, men absolut inte som huvudsats.
Kostens sammansättning spelar oerhörd roll, men där ligger vetenskapen på ren stenåldersnivå kanske just p g a enkelheten i en så pass bedräglig modell. Det är inte samma sak att äta hallonbåtar som att äta en fullödig kost – även det råkar vara samma energimängd i båda.

Ingen skillnad?

Att för en enda sekund tro att kroppen inte gör skillnad, eller har olika verkningsgrader på de olika makronutrienterna är så korkat att man faktiskt häpnar.
Det man oavsett inställning till dessa frågor nog kan vara överens om är att vi är oerhört okunniga om hur energin egentligen uppför sig i kroppen. Gång på gång visar vetenskapen att den i realiteten famlar i mörkret för att försöka förklara att verkligheten inte uppför sig enligt "vedertagna" modeller.
Att sedan bilden kompliceras ytterligare av att läkemedelsindustrin av naturliga skäl satsar på att i första hand tillfredsställa sina aktieägare än göra mänskligheten tjänster... Forskning som inte leder fram till, för aktieägarna fördelaktiga läkemedel läggs omedelbart ner.

Kostbehandling

Jag tillhör dem som stenhårt tror på att många av våra krämpor framgångsrikt kan behandlas med kosten. Givetvis inte kosten allena, utan mer ta ett helhetsgrepp på patientens livssituation. Jag kan ta ett exempel:
Diabetiker (typ2) och deras behov av insulin när de äter blodsockerstegrande mat. Äter man mindre blodsockerstegrande mat så behöver man mindre, eller t o m ingen medicin alls. Enkelt som en plätt och en effekt som är påvisad gång på gång, men inget händer – varför?
I ganska nya rapporter så pekas blodsockret återigen ut som en tydlig markör när det gäller både hjärt-/kärlsjukdom och demenssjukdomar. Inget händer, istället fortsätter man att fokusera på saker som mättade fetter och kolesterolvärden. Två pseudovariabler som har ringa, eller inget samband med hjärtsjukdom.

Slutord

Att rekommendera feta personer SLV:s tallriksmodell... med 55-60E% kolhydrater är givetvis bara att fortsätta en typ av missbruk med berg- och dalbane-åkande blodsocker med ökande fetma som följd... Att ingen reagerar! Snacka myndighetsmissbruk...


//Zac