Barnfattigdom?

Barnfattigdomen handlar i mångt och mycket uppenbarligen om vilken verklighet(S)beskrivning man vill ha;

Jag är så förbannat trött på mycket av socialdemokraternas verklighetsbeskrivning generellt, men när man tar till barnen för att få chansen att sopa till Alliansen så mår jag illa. Det är ingen direkt svårighet att hitta artiklar från socialdemokrater med typen av titlar: "Barnen betalar notan för Reinfeldts politik", "Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt" o s v.

Låt oss titta på detta med "barnfattigdomen"

Först ett citat ur ett pressmeddelande från Rädda Barnen ang Juholts installationstal:

Juholt sa även att ”Barnfattigdomen hör hemma i Reinfeldts Sverige men inte i Socialdemokraternas Sverige”. Där håller vi inte med.

Rädda Barnen anser att barnfattigdom inte hör hemma i ett välfärdslands som Sverige, oavsett regering. Oberoende om en socialdemokratisk eller borgerlig regering styrt landet har klyftorna mellan barn successivt ökat de senaste åren[min fetsfil].

Och statistik

(Källa, Barnfattigdom 2011 från Rädda Barnen dock lite omgjord för att visa färg på sittande regeringen samt när den värsta finanskrisen i mannaminne slog till.)

Och hur ser inkomster o klyftor ut?

Den utveckling mot ökad polarisering som visade sig på många samhällsområden under 1990-talet har under 2000-talet mattats av och stabiliserats.
Fler kan försörja sig på sitt arbete men den andel som under längre tid står både utanför arbetsmark- naden och utanför de sociala försäkringssystemen är oförändrad (3–4 procent). Den långvariga fattigdomen (som varar fem år eller längre) fortsatte att minska för alla grupper. Även om inkomsterna ökade för alla var dock inkomstökningarna större bland höginkomsttagarna än bland dem med låga inkomster. Därför har inkomstskillnaderna ökat.

(Källa, Social Rapport 2010 från Socialstyrelsen)

Välskött och stark ekonomi

Och man bör kanske ha i åtanke att de senaste två åren så har den ekonomiska marknaden störtkraschat. Sverige med sitt enorma beroende av exporten var utan tvivel ett av de länder som drabbades hårdast. Vi har åtskilliga länder omkring oss som får dra ner och dra ner och dra ner för att möta effekterna av finanskrisen. Sverige har haft ett ekonomiskt styre som inte förtjänar något annat än applåder och bifall de sista åren, konstigt att det inte kommer fram mer i media? Från Konjunkturinstitutet igår:

Den starka återhämtningen i svensk ekonomi fortsätter och andelen sysselsatta stiger mot den högsta nivån på 20 år. Arbetslösheten är dock fortfarande hög vilket motiverar fortsatt expansiv penning- och finanspolitik.

Eller som från Arbetsförmedlingen:

I år får 107 000 personer jobb. Det visar Arbetsförmedlingens nya prognos. Nästa år blir inte tillväxten lika stor, 61 000 personer får jobb.
I den nya prognosen beräknas arbetslösheten minska från 8,4 procent förra året till 7,5 procent i år och till 6,7 procent nästa år.

Två fokus, tror jag

De stora framtidsfrågorna som jag ser det när det gäller inkomster och klyftor är ungdomsarbetslösheten, utförsäkringarna och integrationen. Tre områden som det inte varit direkt fokus på under regeringen Reinfeldt. Har de någon som helst idé hur man knäcker dessa frågor? Socialdemokraterna vill jag inte ens fråga då dels att de var uppe i samma nivåer av ungdomsarbetslöshet som idag fast under brinnande högkonjunktur och inte minst deras vurm för att förtidspensionera människor. Snacka utanförskap!

Den (s)venska dygden...

Generellt sett alla har fått det bättre, men då vissa har fått det ännu lite bättre så känner avundsjukan inte några gränser... Är det verkligen en svensk dygd att vara avundsjuk? Jag skäms!
Jag trodde de värsta övertonsöverdrifterna automatiskt skulle försvinna med gnällspiken Östros och rensningen i S-toppen? Och Sahlins försvar till sin fallskärm? Stackars Juholt...

Som Sahlin?

En bloggare försöker som vanligt få Alliansens samhällsbygge att se ut som om den baseras på klass

Det handlar om det s.k. utanförskapet, folk som hänvisas till fattigdom därför att själva fattigdomen ska motivera dem att skaffa ett arbete trots en ökande arbetslöshet, eller ett jobb som ändå inte går att få på grund av sjukdom eller andra arbetshinder. Istället för att ge alla en skälig levnadsnivå så skär man ner för dem som saknar pengar, det handlar om sjukskrivna, arbetslösa eller pensionärer. Dessa pengar flyttas istället till dem som redan har det bra ställt, något som givetvis ökar skillnaden dramatiskt mellan dem som har och dem som inte har.

(Källa - Jinge)

Men tyvärr så handlar ju arbetslusten om att man får ut något av det i reda pengar, som arbetslinjen - fråga ex... Sahlin?

Sossar i praktiken...

Sahlin gör sitt bästa och är ärlig(!) med att hon kanske inte vill ha något jobb utan lever gott på skattebetalarnas försorg. Jag konkluderar sålunda att det först efter fullgjord tjänstegörning tycks vara så att man kan vara ärlig och gå emot "arbetarkodexet" och släppa fram drömmar om herrgårdar och om att leva på samhällets bidrag mm. Inte så mycket arbetare kvar där kan man tycka?

Mer om...

Politik	Bodströmsamhället
Piratpartiet	FRA-lagen
Kultur	Upphovsrätten

//Zac

---

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Fredrik Reinfeldr, Anders Borg, ekonomisk politik, konjunktur, arbetslöshet, klyftor, förtidspensionera, Alliansen AB1234, Ex12, DN12, SvD, SR1