Fortsätt till huvudinnehåll

Aborter är inte lätt...

Usch, usch, usch.

Svårt, svårt, svårt

Jag tillhör nog de där som haft en lite för förenklad och svart-vit bild kring abortfrågan. Jag har bara tagit för givet att aborter är enkla och relativt smidiga saker. Men i debatten om aborter på SVD så ställs svåra frågor som jag inte känner att jag har direkt svar på.

Avskyvärd bild

När jag läste den första artikeln så höll jag på att kräkas. Bilden av blodiga foster som ligger och rycker, kippande för att få ner luft i outvecklade lungor som aldrig riktigt fått växa till - i en plats där tiden nästan stannat, där minuter är som timmar, timmar som dygn materialiserades framför mig...
I en kall, omänsklig rostfri miljö - i vasken under obarmhärtiga lampor som aldrig slocknar. Med bilden klar i huvudet önskar jag intensivt att det finns en barmhärtig gud däruppe som tar hand om de små liven när de väl ryckt klart och gett upp en livsanda som kanske aldrig funnits...

Men stämmer bilden med verkligheten?

Ja, det är frågan. Och med den oerhört spända och polariserade debatt som det alltid blir kring dessa frågor så kommer just den frågan bort när det vildsint kastas och svingas argument. "Autonoma reflexer" säger någon, andra målar upp en likadan mardrömsbild som jag först fick. Problemet är att jag inte har en aning om vad som stämmer och inte.

Jag vet inte...

Jag vet mycket väl att autonoma reflexer i mångt och mycket ser ut som liv, men som bara är allt annat än det. Rätten till abort är i mina ögon utan tvekan en rättighet som måste finnas - det är inte en fråga för eller emot, mest en diskussion om gränser och gråzoner. Förstår jag det rätt så är det i dagens medicinska under ganska vanligt att klara foster som blott är en handfull dagar äldre än den abortgräns på vid vecka 22 som råder just nu. Jag känner instinktivt att det måste vara en större tolerans däremellan. Och då det knappast går eller är önskvärt att vända den medicinska utvecklingen bakåt så måste således gränsen för sen abort sänkas.

Samvetsskäl

Det blev ett hemskt liv när ett förslag kom i EU. Det handlade om att sjukvårdspersonal skulle ha rätt att vägra jobba med aborter av samvetsskäl. I min då enkla boning av svart-vita åsikter så kände jag att det är ett litet steg mot katolicismens fördömanden och vansinniga världsordning och var emot. Men med den första debattartikelns bild i huvudet så har det för mig mer blivit frågan om att stilla samvetskval och underlätta besluten för personal - och patienterna - genom att sänka gränsen för abort. Man skall inte kunna ifrågasätta att aborten handlar om en livsodugligt foster och det gör det idag tyvärr.

Shit happens

Visst finns det i undantagsfall omständigheter som gör att en graviditet inte upptäckts etc, men vecka 22?? Det är mer än en halvt fullgången graviditet!?
Jag säger att tyvärr, någonstans måste man till syvende och sist ha tagit ansvar för sig själv, för sin kropp och möjligtvis också för det eventuella liv som kan finnas i magen efter en pregnation... Har man missat så grovt som med ett tiotal veckor så får man dessvärre ta konsekvenserna som vid alla andra beslut och misstag i livet - vi kan inte rädda alla på bekostnad av att sudda ut gränsen för abort och mord. Tyvärr.

Lite disclaimer...

Jag vet hur svårt det är för många kvinnor att göra abort, detta inlägg handlar inte om det utan om personalen som skall utföra aborterna i huvudsak. Visst kan min något målade beskrivning om vilka bilder jag fick framför mig avskräcka och säkert försvåra ett framtida eller gånget beslut, men vi kan inte linda in allt i bomull. Framför allt inte så här svåra frågor.


//Zac
PS. Jag respekterar och förstår delvis Marcus Birros trauma, men hans eviga sätt att sätta sig själv och sitt livs tragedi i centrum i var och varannan text hans skriver gör mig illamående och trött. Ta en bråkdel av den energi som du ägnar detta och gå vidare i stället...
PPS. Jag vet inte ens medveten om att DN fegat ur och lyft bort Birros, iofs utmärkta, artikel. Upprörande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , Vårdpersonal har rätt till samvetsfrihet, Rätten till abort undergrävs, Människosynen fundamental för god vård, ”Är KD för samvetsvägran?”, Levande foster svårt vid aborter, ”Vi står upp för samvetsfrihet”, ”KD sätter embryon före kvinnor”, Kan vi prata om abort?,
”Underlätta för unga mammor”, ”De sena aborterna behövs”, Experterna är inget prästerskap, Inte värdigt låta aborterade foster ligga och självdö, Marcus Birro förvirrar om aborter, Jag ställer andra frågor än de medicinska

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Filmrecension: Jumper

+ Underkänd , näe, detta är inget att hänga i granen - undvikes som pesten! ' Jumper ' zzzzzzzzzzz... *vaknar* Åhh, jag som tänkte skriva en liten recension... En film om en ung pojke som upptäcker att han kan teleportera sig fram och tillbaka i rummet, han är en s k "jumper"; dock så upptäcker han att det finns en organisation som gör allt för att förgöra alla jumpers. Dumunderhållning! Hål som elefanter springer igenom på höjden, dumunderhållning i dess allra, allra sämsta betydelse. Hayden Christiansen måste onekligen tillhöra sin generations absolut sämsta skådisar. Filmen är riktigt tråkig, dock med häftiga effekter och en grundhistoria som borde kunna ge filmen en chans att i alla fall ta sig över den normalt redan låga ribban för dum serietidningsaction, men nej - filmen är en riktig plåga att ta sig igenom... zzzzzzz *somnar igen* *risk för whiplashskador* //Zac +++++ Världsklass , mästerverk, måste ses ++++ Utmärkt , en rikti

co2 per kalori - Kostdoktorn excellererar

Jag använde mig för någon vecka sedan i ett inlägg, ' Vafaan - tjock av frukt?? ' av Kostdoktorns utmärkta genomgång kring sockerinnehåll i olika varor: Nu har kostdoktorn igen krossat lite illusioner , denna gång om hur svår köttuppfödningen är mot miljön: 1 liter/kilo apelsinjuice medför 4,8 kilos utsläpp av koldioxid. Produktionen av 1 kilo oxfilé medför utsläpp av 16,2 kilo. Låter som oxfilén är värst? Men inte så snabbt - en liter apelsinjuice innehåller 450 kalorier. Ett kilo oxfilé ca 2000 kalorier. Omräknat till en mängd som ger 1000 kalorier medför apelsinjuicen 10,7 kilo CO2 medan oxfilén “bara” ger 8,1 kilo! Att äta oxfilé skulle alltså kunna vara miljövänligare än att dricka apelsinjuice! Detta kan bero på att juicen skall transporteras långa sträckor (apelsiner växer knappast i Sverige), och innehåller få kalorier per vikt då den till 90% består av vatten. Skynda dit och läs - alltid läsvärd! Mer om miljön ' Miljökorkade kossor? ' ' Klappjakt p