Fortsätt till huvudinnehåll

Majestätsbrott slutar inte alltid med döden...

Läser Herman Lindqvist idag om risken att kritisera majstätet och han nämner en av mina favorithändelser i svensk historia som jag bloggade om för ett par år sedan. Så varför inte en repris av min bloggtext? Lite sommarläsning i hängmattan kanske? :o)

Vilken kille!

Anders Lindeberg hette en man som levde i början på 1800-talet. Han var en man med många talanger; han var bl a svensk författare, f d militär, teaterman, journalist, tidningsutgivare och politisk skriftställare samt grundare av en enskild teater i Stockholm.

Teatern ja...

Tydligen så hamnade han 1834 i tvistemål med staten (läs konungen) när han ville starta en enskild teater i Stockholm, men det gick inte för sig då han skulle konkurrera direkt med Kungliga Teatern. Detta klagade han tämligen högljutt över och åtalades tämligen omgående för sina hårda ord;
"Vi hava idag den 13 mars. I dag är ett fjärdedels sekel förflutet, sedan en svensk konung störtades från sin tron, för att han illa vårdat sitt lands intressen."

Majestätsbrott!

Majestätsbrott blev åtalspunkten och allmänhetens intresse väcktes. Lindeberg var en stolt karl och meddelade under rättegången inifrån fängelset:
"om rättegången afgöres till mitt fall, så skall mitt hufvud falla, –ty nåd skall jag hvarken begära eller mottaga. Jag har visserligen hos E. M. begärt tillåtelse att anlägga en teater för att på den uppföra skådespel, men med min person och min heder skall intet skådespel drivas, och lag och domarmakt ej genom mig förvandlas till en fars."

Vägran att böja nacken

Rätten gick på åklagarens linje och fällde honom för majestätsbrott, vars enda följd var halshuggning.

"Jag beklagar den kungl. hofrätten"

  - sade bara Lindeberg, och vägrade ta emot den obligatoriska benådningen (3 år på fästning) efter det att högsta domstolen fastslagit domen för struntbrottet. Nu började man från myndighetshåll inse att detta  verkligen var illa. Uppror skulle säkert uppstå om man avrättade den nu populära fången för en sådan struntsak.

Skrämseltaktik utan resultat

"Gjuter man mitt blod på Schavotten, så skall det stänka omkring Sveriges gränser, dess droppar skola brännande träffa hvarje Svenskt öga, fjällen skola falla derifrån, och i samma stund skall hvarje Svensk hand vara fri.
Ett afhuggit hufvud är en rund kropp, och I skolen snart märka, att thronen vacklar på denna grund, liksom lyckan på sitt klot. I skolen nödgas afslå flera, på det hon måtte stå jemt. Men de skola skakas derunder, och I skolen, bleke och bäfvande, falla derifrån. Nu skola de växa till jettestorlek; deras brustna ögon skola skjuta ljungeldsflammor; deras blodiga hår skall förvandla sig till ormar, för hvilkas hväsande Ni förgäfves skolen söka skyla er ... Men på dessa fallna hufvuden skall det tacksamma fäderneslandet fästa en Borgarkrona, och ur dess spillda blod skall frihetens träd uppväxa.
Frågan är således endast om: när skall jag dö? I anseende till åtskilliga ekonomiska arrangementer önskade jag, att därmed kunde dröjas ungefär två månader, t e x till den 8 november, som är min födelsedag ... Jag anhåller emellertid att med det snaraste få veta dagen, då man skall taga mitt huvud, som, fallet för bilan, skall, det vet jag, bli gagneligare för fäderneslandet än sittande på mina skuldror."

8 November

Man fastslog dagen för domens verkställande till den 8 November enligt fångens önskemål och man satte präster på att förbereda honom för döden, möjligtvis för att skrämma honom. Under tiden sägs det att man lät bli att låsa celldörren i hopp om att han skulle ta chansen och fly fältet. Men inte Lindeberg inte!

Poppis kille!

Hans benägenhet och mod gjorde att populariteten bland allmänheten ökade dag för dag. Kanske i ett försök att rädda ansiktet och öka sin egen popularitet så utfärdade konungen, Carl Johan, allmän amnesti för alla som dömts för majestätsbrott sedan 1810.

Fool you!

Lindeberg fortsatte att vägra ta emot benådningar och krävde sin rätt att bli halshuggen.
Men en plan utarbetades i hemlighet...

En fälla!

En dag när fångarna var ute på gården på Vaxholms fästning så sprang alla vakter på given signal in i fästningen och låste ut den stackars förvirrade dödsdömda Lindeberg! Han blev med rätta förbannad och sparkade och slog en stund på dörren tills han insåg det dåraktiga att ens försöka bryta sig in i en fästning, tröttnade och helt sonika gick hem.

Utan tillstånd

Några år senare så startade Anders Lindeberg ändå en teater utan tillstånd - denna gång mystiskt nog helt utan åtgärder från myndigheterna...
Tyvärr så fick han slå igen redan efter ett par år och gick vidare med att journalistiskt opponera mot myndigheterna och konungen i synnerhet, bl a i en redan då etablerad tidning vid namn Aftonbladet. Han fortsatte att producera böcker och artiklar tills dess att han dog bara ett par år senare 60år gammal.

Läs mer

Historien är något dramatiserad från min sida, men alla huvuddrag är givetvis så sanna som det går att få detaljer som snart är 200 år gamla.

Wikipedia
Svenskt biografiskt handlexikon
Nordisk Familjebok
En hemsida om historien


//Zac

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Avväpna polisen!

Alltså, jag har varit, på goda grunder, oerhört kritisk mot polisen innan... Men hur faan hanterar de sina vapen?? Gång på gång så läser man om hur poliser står och blundar och tömmer sina vapen i hyggligt rätt riktning ... Ta ifrån dem vapnen! Från de tragiska händelserna i Malexander där poliserna trodde att bildörrarna skulle ge dem skydd(!) från automatkarbiner till de senaste årens klumpiga hantering av ensamrätten till dödligt våld. Det är faktiskt dags att poliserna i Sverige tas ifrån sina vapen, det är möjligt att de känner sig säkrare, men det är sannerligen inte säkrare för befolkningen längre! Vår polis kan helt enkelt inte hantera vapnen på rätt sätt. Varför klarar sig den normala polisen i både Norge och i Storbritannien normalt utan vapen - har vi så mycket värre kriminalitet här? *retorisk fråga eftersom det står klart för alla att vi inte har det...* England En överväldigande majoritet av poliskåren vill fortfarande förbli vapenlösa i England