23 dec. 2009

Svensk kultur...

Svenska tv-serier är "Doktor Whos" motsats. De ger sken av att vara vuxna och seriösa. Men de är dummare än tåget.
Svenska programmakare tycks lida av övertygelsen att tv-tittarna bryter ihop om karaktärerna säger något som är mer kvalificerat än de vardagsrepliker som utbyts mellan uttråkade främlingar i en busskö.
Eller så har man förväxlat realism med banalitet. Inte fattat att drama faktiskt har med dramatik att göra, att bra dramer säger något om det mänskliga tillståndet genom att förstora eller förvrida aspekter av det. Genom att dramatisera, kort sagt.
..
Svenska tv-hjältar är bara terminalt tråkiga. Allihop. Varenda Wallander och Beck, varenda Persbrandt- och Kjell Bergqvist-inkarnation. Ty att vara sur och bakis i skrynklig jacka är inte nödvändigtvis samma sak som att vara komplex.
Dessutom är skådespeleriet sämre än i tv-reklamfilmer. Kända skådespelare spelar sig själva och resten av ensemblen består uppenbarligen inte alls av skådespelare, utan av släktingar och vänner till regissören, eller onda utpressare av densamma.

(Källa.)

Jo, det stämmer till stor del. Tyvärr också publicerbara åsikter på vår filmindustri...
Själv tror jag att det handlar om feghet, fantasilöshet, pretentiöshet och inte minst ett starkt drag av fiiinkultur...

Tidigare

Jag har skrivit mycket om det tidigare:

Mer om...



//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...