Fortsätt till huvudinnehåll

Misslyckat kattsprång...



Varför skrattar jag åt detta? När han (förutsätter att det är en han i dräkten) krälar runt av smärta... Är det så enkelt att vi alltid har skrattat åt andra när de slår på rumpan?
Usch, jag är uppenbarligen inte bättre människa än så...


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

  1. Skrattar faktiskt inte och varför går ingen fram och frågar hur han/hon mår? Har faktiskt aldrig tyckt att det är roligt när någon uppenbarligen skadar sig.

    SvaraRadera
  2. Näe, jag vet att man inte skall skratta åt det, men det bygger bara på rolighetsfaktorn ännu mer. En slags variant på 'The giggle loop' ungefär.


    //Zac

    SvaraRadera
  3. det roliga ÄR väl just inte att han slår sig, utan att ingen går fram o kollar hur det är med han. dom bara skiter i sin tiger-maskot, hehe. jag menar, det är ju pinsamt att gå fram till det där djuret, tänk om han skojar, då blir man ju till åtlöje!! :)

    SvaraRadera
  4. Detta är inte farligt att skratta åt.
    Det rör sig (omedveten ordvits) om en uppenbart kärnfrisk person som ramlar på ändan. Ingen risk att han slog sig allvarligt. Att sedan få se en lejonutklädd åma sig gjorde inte saken mindre kul...
    /Tyckte lilla jag.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!