Fortsätt till huvudinnehåll

Åklagaren skyldig - läkaren oskyldig?

Detta verkar ha gått lite övertyr. Uniformerad polis hämtar läkaren på arbetsplatsen inför chockade kollegor. Åklagaren drar över tiden något så grymt. Föräldrarna lider, sörjer, misstror och misstänker. Och tre år senare(!) så faller domslut... 

Alla förlorar

Alla är de förlorare i denna affär, och givetvis inte minst den lilla flickan som aldrig fick bli något annat än en mycket liten flicka. Läkarkollegorna tycks fortfarande vara bestörta av att en i kåren kan misstros, åklagaren verkar väcka åtal på ganska vaga grunder trots vittnesmål.
Två lättstötta och smått megalomaniska yrkeskårer kraschar ihop - det kan knappast komma något gott ur detta... 

Åklagaren?

Jag undrar vad sjutton åklagaren har agerat utifrån, det tycks ha varit en oerhört bräcklig grund för misstankarna i dagsläget. Hoppas verkligen detta får ett efterspel för att dels utreda brottsmisstanken grundligt, men också för att se över hur åklagarna får och skall arbeta. Någonstans måste samhället utkräva rättssäkerhet ur aspekten att en åklagare inte får väcka åtal med mindre än att det måste finnas av rimlig chans för fällande dom och här trycker rätten på att det inte ens är säkert att det är ett brott till att börja med! Jag var faktiskt tveksam redan från början; 
Tiopentalet?
Vad gäller ämnet tiopental, som tydligen fanns i oerhörd koncentration i flickans blod så såg jag mängder med frågetecken. Först och främst är om det överhuvudtaget fanns i flickans blod och verkligen orsakade hennes död, men också om det tillsatts efteråt - eller om provet kontaminerat eller rent av förväxlats på vägen. Sedan tillkom ju problemet för åklagaren att leda i bevis att verkligen läkaren var den som höll i sprutan. Och på alla punkterna så föll åklagarens framställning. Varför ser inte rättssamhället det? 

Åklagarna?

Jag blir lite trött faktiskt, på senare tid så tycker jag att åklagarna har reducerats till mediala, mediakåta spratteldockor som gör mycket lite riktigt. Jag hoppas verkligen att det är den mediala bilden som gör att jag fått en sådan - förhoppningsvis - skev bild av vad som händer. Men det är nedlagda (polis-)utredningar - utan att man tydligen egentligen utrett, det är pedofiljakter, det är opåläst och könsstrukturer till höger och vänster numera... En del har rätt i sak, men uttalar sig så att media kan fokusera på fel saker (Hillergren)... 

Hemskheter

Jag känner starka tveksamheter till historien, inte att man polisanmält felbehandlingen, för det är bara bra att det kommer upp i rätten, men så vitt jag vet så är det praxis att man mer eller mindre struntar i doseringen när det kommer till smärtlindring i livets slutskeende? Givetvis brassar man inte på allt man orkar, men man höftar till. Vad är det för skillnad på att dö av en överdos jämfört med att ligga i svår ångest över att andningssvårigheter och kramper rister i ens kropp? 

Tidigare skriverier

Skyldig
Tragedi i kubik
Vad händer?
Åklagarens agerande och brottsfrågan
Det är också från dessa jag hämtat stoff till delar av detta inlägg. 

Bara offer

En tanke så här i slutet till föräldrar, anhöriga, personal, den oskyldigt anklagade läkaren och inte minst den lilla flickan som aldrig fick bli mer än en mycket liten flicka. 


//Zac 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,  SvD1234DN12345Ex123456789AB1

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!