Fortsätt till huvudinnehåll

Vänstervana av censur - blev Arkelsten för mycket?

Jaha, då var det dags igen att bli censurerad på vår största vänsterbloggare... 
Varför vill man ens förknippas med någon som så friskt censurerar åsikter som inte passar in i en vänsterkantrad världsbild? 

Tål inte vänstern öppen debatt? 

En kommentar som inte (direkt) går i linje med bloggens politiska åskådning försvinner. Är detta typiskt för vänsterbloggare? Är det fria ordet inte mer värt för dem?
Inlägget som jag absolut inte tänker länka till handlar givetvis om Arkelstens tillkortakommanden när det gäller för högern att ta åt sig äran av kampen för rösträtt, mot apartheid och för jämställdhet - som jag skrev själv så vet de flesta trots allt att högern stått för en linje fullständigt på tvärs med vad de sade. 

Den hemska, censurerade kommentaren: 

Högern var ju precis som de flesta vet långt ifrån drivande i frågan och Arkelsten gör bort sig riktigt tycker jag. Men Arvid Lindman satt som statsminister när frågan drevs igenom - lite pinsamt att tydligen inte du tvärtemot Arkelsten inte visste detta månne? 

Och så är det ju... 

Högerpolitikern Arvid Lindman var statsminister och en pragmatisk politiker som lyckades kväsa det uppror som var på väg genom att själv driva igenom de första stegen mot fri rösträtt. Men det var knappast något som präglade högerns syn på frågan vid tiden. Men när många bloggare idag hånar Arkelsten för historieförvrängning så är det utan tvivel en extra krydda att hon faktiskt delvis har rätt - och tydligen en krydda som blev för mycket för vår meste vänsterbloggare som i vanlig ordning valt att censurera bort allt som inte passar. 
Lågt. 

Och varför?

Varför blir man aldrig - i alla fall inte jag - censurerad hos centerpartister, folkpartister, kristdemokrater, moderater, miljöpartister och oftast sossar? 
Risken ökar expentionellt att obekväma åsikter tas bort ju rödare bloggskribenten är - ja, precis som rödare länder gör också... 

Mer om... 

PolitikBodströmsamhället
PiratpartietFRA-lagen
KulturUpphovsrätten


//Zac 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns ingen el-allergi

De elöverkänsliga får miljonbelopp varje år av både stat, kommuner och landsting - trots att elöverkänslighet inte existerar som diagnos. (Källa.) Det är konstigt att ingen tycks kunna påvisa elöverkänslighet vid blindtester. Strålsäkerhetsmyndigheten pratar om försiktighetsprincipen och " oförändrade råd " - men man kan lika gärna också skriva ut svart på vitt att man vetenskapligt inte lyckats påvisa någon som helst direkt påverkan. All befintlig kunskap pekar på att det egentligen handlar om en ren noceboeffekt ; Det finns inget hållbart vetenskapligt stöd för att elkänslighet, eller elöverkänslighet som det ibland kallas, orsakas av radiofrekventa fält. Det vetenskapliga rådet pekar på att flera nya studier tyder på att det istället handlar om en så kallad noceboeffekt, de...

Djurgården skämde ut sig

Usch vilka tråkiga minnen jämsides med goda som bubblar upp nu.. Skandalerna från i våras är inte glömda. Nu planerar HV71:s supportrar att bojkotta elitseriepremiären borta mot Djurgården. – Absolut. Vi kan se matchen på Harrys i stället, säger Linda Brevitz, ordförande i supporterföreningen North Bank. Är de sanningsenliga när de pratar om hur illa båda sidors fans har uppfört sig? Mina minnesbider är inte helt överensstämmande med vad AB presenterar; SKANDALERNA I FINALSERIEN – DETTA HAR HÄNT Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt 15 april, final 1, Hovet: HV71:s avbytarbås attackeras av fans. Fansen slår i räcket, skriker svordomar och kastar in föremål i båset. HV upprörs över den bristande säkerheten. Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt, HV-supportrar svarar som andra idioter och det gå...

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...