Två stjärnexempel
De är två framstående "stjärnor" som skapat en slags detektivsåpa-genre med sina böcker. Det är samma otroliga upplägg, samma platta onyanserade personporträtt och inte minst samma tröttsamma och amatörmässiga kvällstidningsspråk. Det går hem i stugorna och de båda författarinnorna kan gott skratta hela vägen till banken, det är de värda.Kvantitet ≠ Kvalitét
Felet de gör är dock att de tror att försäljningssiffror har någonting alls med kvalité att göra. Någonstans inom dem så gnager irritationen över att de inte ses som "riktiga" författare. Du vet, de där fiinkulturella författarna med demonerna hovrande över deras plågade och utsatta författarskap?Det finns annat
Men ta ett annat exempel - ta Leif GW Persson. Där pratar vi plötsligt ett helt annat språkbruk och berättande. Jag läser hans böcker med ett starkt gillande, därför att de tilltalar mig språkligt och berättarmässigt. Jag njuter och smakar av det delikata smörgåsbord av skriftalster som han serverar. Historierna har en ironisk underton som ofta förbyts i djup insikt i svåra liv och situationer. Oerhört bra - och framgångsrikt dssutom. Inte riktigt den "tumma på och släng sedan"-litteratur som de båda nämnda författarinnorna står för.//Zac
PS. Carina Bergfeldt, nämn inte ens "författarbråk" innan du vet vad ett egentligt författarbråk är...
Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, ohederlig journalistik, Gömda, Camilla Läckberg, Bengt Ohlsson, Leif GW Persson, deckare, kultur, litteraturbråk
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.