Fortsätt till huvudinnehåll

Framgång beror inte alltid på kvalité...


Till skillnad från Bengt Ohlsson så har jag faktiskt läst ett par av Camilla Läckbergs böcker. Och ja, det är dussinskit, måttligt bättre än hennes än mer framgångsrika kollega Liza Marklund som också skriver som en förhållandevis duktig högstadieelev. Och jag nämner inte ens hennes problem med verklighet vs fiction; äckligt att utnyttja människor på det sättet f ö...

Två stjärnexempel

De är två framstående "stjärnor" som skapat en slags detektivsåpa-genre med sina böcker. Det är samma otroliga upplägg, samma platta onyanserade personporträtt och inte minst samma tröttsamma och amatörmässiga kvällstidningsspråk. Det går hem i stugorna och de båda författarinnorna kan gott skratta hela vägen till banken, det är de värda.

Kvantitet ≠ Kvalitét

Felet de gör är dock att de tror att försäljningssiffror har någonting alls med kvalité att göra. Någonstans inom dem så gnager irritationen över att de inte ses som "riktiga" författare. Du vet, de där fiinkulturella författarna med demonerna hovrande över deras plågade och utsatta författarskap?

Det finns annat

Men ta ett annat exempel - ta Leif GW Persson. Där pratar vi plötsligt ett helt annat språkbruk och berättande. Jag läser hans böcker med ett starkt gillande, därför att de tilltalar mig språkligt och berättarmässigt. Jag njuter och smakar av det delikata smörgåsbord av skriftalster som han serverar. Historierna har en ironisk underton som ofta förbyts i djup insikt i svåra liv och situationer. Oerhört bra - och framgångsrikt dssutom. Inte riktigt den "tumma på och släng sedan"-litteratur som de båda nämnda författarinnorna står för.


//Zac
PS. Carina Bergfeldt, nämn inte ens "författarbråk" innan du vet vad ett egentligt författarbråk är...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings