Sportfisket i USA kan i detta fall fungera som mall hur man vittjar ett mycket rikt nät, som dessutom är helt 100 %-igt återvinningsbart. Amerikanarna har för länge sedan insett att när man ställer sportfiske mot yrkesfiske finns det bara ett klokt val att göra - man löser in yrkesfisket! Att dessutom en stor del av de pengar som amerikanska sportfiskare betalar för att få fiska går till fiskevård är ett tecken på mycket långsiktigt planerande. De är öronmärkta! Något för våra Svenska politiker att ta efter…
Man skall i och för sig inte enbart lasta yrkesfiskarna för den minskade tillgången på fisk, miljötänkandet bara för några årtionden sedan lämnar åtskilligt att önska… man använde havet som soptipp, för det man dumpade ”försvann ju bara”. Detta är tyvärr inte en förlegad tanke; det var ju bara 10-12 år sedan som Shell ville sänka en uttjänt oljerigg. Detta gick som bekant inte vägen, utan den allmänna opinionen fick Shell att ändra sig och montera ner riggen på land. Bron över Östersund är ett annat exempel på hur man inte lärt sig något; torsken i Östersjön är beroende av att det kommer in salt vatten genom sundet. Ett av kraven för att få bygga bron var att man inte fick hindra vattenströmmarna. Såvida jag inte har helt fel, så räcker det med ett enda brofäste för att hindra vattenströmmarna… men hundratals gör det tydligen inte!
Miljötänkande på det som finns under vattnet är väl inte helt utbyggt, om man undantar vattenkraften förstås(förlåt ordvitsen)… Vattenkraften som förs fram som ”grön el”. Att man med denna ”gröna el” ödelägger stora unika naturområden, förstör lekplatser för unika öring- och laxstammar och gör om en levande älv till en död vattenspegel är tydligen miljövänligt. Är det ”grön el”? Jag tycker det är mycket beklämmande att något som är så miljövidrigt som vattenkraft ska få ha etiketten ”grön el”. Men det ser tydligen bra ut i annonserna…
Bakgrund
Jag har under ett antal år varit en driven sportfiskare. Efter några år börjar man fundera om hur vi i Sverige nyttjar denna fantastiska naturresurs som finns att tillgå nästan överallt. Första gången jag stötte på motsägelsefulla intressen var för fem år sedan när jag och några vänner skulle fiska i sjön Bunn. När vi väl är framme visar det sig att sjön var stängd för kräftfiske. Så långt var det inget att reflektera över, men kräftfisket var bara för vattenägarna. Pengarna vi betalar för att få fiska går till kräftutsättningar som bara vattenägarna kan nyttja! Varför går inte de pengarna till fiskevårdande insatser?
Vid utlandssemestrar blir man sorgligt påmind om hur dåligt organiserat det är med sportfisket här hemma. I varje hamn med turistintressen finns det tydligt utbyggd fisketurism. Hemma i Sverige måste det vara mycket svårt för en utländsk turist att finna något utbud av sportfiske. Att sedan staten satsar allt mindre pengar på forskning och utveckling på detta område spelar också in. Kalkningen av mindre sjöar vill regeringen (oavsett block) ständigt ge sig och och skära i På allt fler områden ser man nedskärningar och med tanke på statens finanser kanske det är rimligt, men att skära ner på ett område så outbyggt som sportfisket, där det finns en stor potential till stora pengar, är ren och skär dumhet!
Sportfiske vs yrkesfiske
För många år sedan, innan våra hav hade utfiskats, så fanns det inga motsättningar mellan sportfiskare och yrkesfiskare. Detta mycket p.g.a. att det inte fanns någon konkurrens om fisken; det fanns ju massor i det outtömliga havet. Det berättas att på medeltiden stod sillen så tätt att man inte ens kunde ro ut. Dessa två följde under de följande åren olika utvecklingar:
-
Sportfisket - Fick en mer ekologisk och biologisk inriktning. Från att ha varit något man kunde dryga ut hushållskassan med blev det mer fråga om rekreation. Fångsten blev inte det primära utan upplevelsen, den naturnära upplevelsen blev det viktiga. C&R (Catch & Release) slog igenom. Detta innebar att man på bekostnad av tid och material, försökte att minimera fiskens obehag.
-
Yrkesfisket - Med minskade fångster och hårdare krav på ekonomisk hållbarhet, var alla yrkesfiskare tvungna att utöka sin utrustning. Detta ökade de ekonomiska kraven och gjorde att många gick under, dvs. gick i konkurs. De övriga tvingades till att utveckla fångstmaskiner av gigantiska mått. Bottentrålning som tidigare varit mycket svår att genomföra på kuperade bottnar blev plötsligt en realitet med den nya tekniken. Detta gav som resultat stora döda områden på västkusten; områden där botten som ser ut som krigszoner numera...
Internationella erfarenheter
Vart femte år sedan 1955 har US Fish and Wildlife service mätt hur mycket tid och pengar amerikanare spenderar på jakt och fiske. Senaste undersökningen jag hittade, utförd 1996, visar att under den föregående femårsperioden ökade antalet fiskedagar med 115 miljoner. Dollar spenderade på fiske ökade från 27,6 miljarder år 1991 till 37,8 miljarder år 1996. 626 miljoner fiskedagar förde- lades på 103 miljoner i havet och 515 i sötvatten, varav 20 i Stora Sjöarna. Av pengarna lades lite drygt hälften på redskap, 41 procent på kostnader i samband med fiskeresor och 9 procent på fiskelicenser, tidningar, böcker och arrenden. 1genomsnitt lade amerikanska sportfiskare 18 dagar på fiske.
Sportfisket efter lax är omfattande i Norge, Kanada, USA, Skottland och Island. I dessa länder har omfattande studier i sportfiskets betydelse gjorts. I motsats till det rena köttvärdet som yrkesfiskarna nyttjar sägs det t. ex. i Norska undersökningar att fritidsfisket efter lax har mellan 10-15 gånger större värde än det rena köttvärdet. Kanadensiska ekonomer hävdar att värdet är 3-20 gånger större. I USA och de stora sjöarna, där man kommit längst i satsningen på fisketurism, visar att för varje satsad dollar får man tillbaka 15-50 dollars! Sen skall man komma ihåg att fisketuristen är mer benägen att spendera pengar än ”den vanlige turisten”, vilket undersökningar i Skottland visar; i genomsnitt 10 gånger mer.
Gammalt!
Det är knappast några nya kunskaper att pengar till samhället vad gäller fiske i huvudsak dras in via sportfiskare och inte via yrkesfiskeriet. Jag har under de 20+år jag fiskat alltid förundrats över hur man kan hålla en sådan näring som yrkesfiskarna under armarna på bekostnad av sport-/fritidsfiskare!? Ren logik pekar tydligt på de enorma samhällstjänster som sportfisket bidrar med i jämförelse. Men visst är det sannolikt ett perverterat förhållande till yrkesfiskarna från fiskeriverket och i förlängningen till jorbruksverket som givetvis tar producenternas sida i debatten, precis som när det gäller SLV.
Det är dags att man ger makten tillbaka till folket och bryter upp Jordbruksverkets förlegade struktur!
Men jordbruksministern tycks vara nöjd...
Sedan 80-talet har torskbeståndet minskat med 90 procent i Kattegatt och med 80 procent i Skagerrak och Nordsjön. Ändå ökades årets EU-kvoter i Skagerrak och Nordsjön, medan de minskades marginellt i Kattegatt. Är det tillfredställande?
(Källa.)
Jag bifogar inte ens svaret på reporterns fråga, då det är ett på sedvanligt politiskt sätt ett slingrande som man skäms över...
Mer läsning
DN har trevligt nog lagt in en länk till rapporten 'Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet (.pdf)', samt en artikel om densamma. Orkar man inte traggla igenom den så har DN också gjort en sammanfattning:
"Fritidsfiskets samhällsekonomiska värde är cirka en miljard kronor per år, medan yrkesfiskets vinster ligger på 75 miljoner. Fisketurism skulle kunna blomstra ännu mer, men då måste mer fisk fredas mot yrkesfiskets trålning, visar en ny rapport från Fiskeriverket som på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för fisketurism i Sverige.
Fritidsfisket är enligt utredningen ett förhållandevis skonsamt fiske, och det har dessutom ett värde genom att det ökar både kunskapen och engagemanget för naturen. Fiskeriverkets har också visat att yrkesfisket har slagit sönder många av de små lokala bestånd av torsk som förr fanns längst västkusten.
I dag finns närmare en miljon fritidsfiskare i Sverige och cirka 1.000 yrkesfiskare."
Glasklar eller?
//Zac
Två kommentarer i en:
SvaraRaderaDet finns teorier om att vattenkraften utjämnar de naturliga variationerna i vattenstånd i östersjön genom att samla upp vår- och höstfloder och släppa ut det vattnet jämnt fördelat under året. Före den storskaliga vattenkraften kom det ut mycket vatten vår och höst som pressade ut vatten genom öresund, på sommar och vinter rann vatten tillbaka genom öresund och tillförde då saltvatten. Nu kommer ett ständigt flöde av sötvatten som håller emot saltvattnet året om.
Kommentar två:
Florida var i ett läge som liknade vårt för att antal år sedan, de viktigaste fiskarterna var på väg att utrotas. Men där var sportfiskets organisationer starka och fick till ett totalt stopp mot att ta upp fisk, yrkesfiskarna tvingades då gå ut med fisketurister i stället, som fick släppa tillbaks allt de fångade. Det ledde till att fiskbestånden återhämtade sig till den grad att de i dag har ett otroligt fint fiske där, men de före detta yrkesfiskarna vill inte börja tråla igen eftersom de tjänar med på sportfisketuristerna, så fisket kommer att fortsätta vara lika bra.
Jag läste om en forskare som studerat några av våra norrländska älvar och jämfört produktionspotentialen med de berömda laxälvarna på kolahalvön, ham kom fram till att de var i princip likvärdiga. Att rensa en norrlandsälv från vattenkraft och återställa den hade alltså på sikt varit en ren ekonomisk vinst. Det finns gott om turister som gladeligen betalar 30 000:- för att fiska en vecka på kola trots strapatserna, tänk hur många som hade betalat lika mycket för att fiska en vecka på ett bekvämt fiskehotell med personlig guide i de mer lättillgängliga sträckorna i den älven, sedan tillkommer de som vill klara sig själva och betala ett billigare fiskekort längre up i älven, varav en del kanske också vill ha med en guide. Det hade skapat betydligt fler arbetstllfällen och skapat betydligt mer inkomster för samhället både lokalt och nationellt än vad elen kan göra.
Till sommaren har jag tänkt utforska bäckarna runt mina föräldrars nya bostad i vildmarksområdet risveden strax norr om göteborg. Mest med ett billigt 3-meters teleskopmetspö med torrfluga eller nymf i linänden, hullinglöst naturligtvis. Jag är ganska säker på att där finns en hel del bäcköring.
SvaraRaderaLåter det mysigt? :-)
Det är sannerligen inte ofta jag tittar storögt på USA och blir imponerad, men när det gäller deras sportfiske så blir jag faktiskt det. Det är en enorm satsning hela tiden och den betalar sig hela tiden också. Det är säkert en massa lokalt tjafs som aldrig når ur i de media vi läser, men i det stora hela - ojojoj!
SvaraRaderaDe har sedan länge förstått var pengarna finns att hitta. Varje satsad amerikansk skattedollar kommer flera gånger tillbaka. Det krävs bara förförståelse, en stringent, bred satsning och nedläggande av Jordbruksverket som det ser ut idag... ;o)
Doppfiske med fluga, en vacker sommardag vid en liten vacker bäck, måste tillhöra livets större stunder... Är det inte alltför mycket fart på vattnet så fungerar det dock oftast lite bättre med mask. Det är i alla fall lika spännande! :o)
*lite avis, men skitfiske på dig då i alla fall!*
//Zac