Jag har ett par bekanta som vid flertal tillfällen raljerat(?) lite om att kolhydrater borde dopingklassas, då insulin är dopingklassad eftersom det är ett anabolt (kroppsbyggande) hormon. Kolhydrater stimulerar ju trots allt insulinutsöndring och därmed så är logiken ganska glasklar.
Nu har jag för första gången sett insulindoping för första gången "på allvar". Den tragiska sagan om Marion Jones innehåller tydligen också insulin.
Marion Jones planerade att dopa sig på svensk mark.(Källa.) //ZacInnan DN-galan 2001 avsåg hon att ta både tillväxthormon och steroiden THG.
Det framgår av världsstjärnans egen drogkalender, just offentliggjord av en domstol i USA.
[...]
Däremot deltog världsstjärnan vid Bisslet-galan i Oslo några dagar tidigare – och även då förordade BALCO:s utstuderade dopningregim att hon skulle ta THG och tillväxthormon. Andra droger som förekommer är insulin och EPO.
Mitchellrapporten om de senaste årens dopning inom baseboll tar även den upp insulin och refererar till Insulin, growth hormone and sport.
SvaraRaderaJag trodde i min enfald att det bara handlade om de anabola egenskaperna hos insulin som gjorde de intressanta för kroppsbyggare, men även medeldistansare har nytta av att kunna lasta in maximalt av glykogen i musklerna och därmed öka uthålligheten. Tydligen är det mer eller mindre omöjligt att detektera insulinintag varför mörkertalet (detta onda spekulativa) är kvar i mörkret! ;o)
SvaraRaderaIntressant faktiskt. Idrottsmän pumpar sig fulla med kolhydrater inte bara för att ha så det räcker att fylla musklerna - utan för att få till lite extra utsöndring av insulin, och vill man vara elak så stämmer alltså tesen att kolhydrater av denna anledning kanske skulle vara dopingklassat! :o)
//Zac
Då skulle ju Gunde kunna fällas för dopingbrott, och uppmaning till detsamma med all reklam han gjort för havregrynsgröt! :-)
SvaraRaderaDet hade varit väldigt intressant om det hade gått att få reda på hur Gunde hade presterat på en riktig kost, även om han ur t.ex. Jonas Coltings perpektiv bara tävlade på sprintdistanser. :-)
Kan förresten nämna att jag i går för första gången på kanske 10 år faktiskt joggade, över 100 meter! Jag blev inte ens såpass andfådd att jag hade svårt att prata! :-)
För ett drygt år sedan blev jag mer andfådd av att gå från datorn till kylskåpet.
Det är ju som bekant svårt att påverka hälsan med mat och motion - Winston Churchill - han blev drygt 90 år? Trots att han säkert dog med en cigarr i munnen och drog en helpava om dagen... Jim Fixx, joggingoraklet - dog 52 år gammal i joggingspåret av en hjärtattack...
SvaraRaderaJo, återkommer nog med lite spekulationer kring fettdrift kontra sockerdrift vid långdistanser...
Skall vi nu få se en helt annan Kenneth, en ständigt iförd joggingkläder och gymnastikskor? Ett nyårslöfte månne? ;o)
//Zac
Blir det något nyårslöfte blir det snarare att jag skall vara väldigt vaksam på alla tecken på motionsberoende och i så fall sluta. ;-P
SvaraRaderaAllvarligt talat är jag helt övertygad om att de felsta förväxlat orsak och verkan när det gäller vikt och motion.
När man som jag vägde 160 kg var alla rörelser mer ansträngande än att gå mellan datorn och kylskåpet en plåga, nu 43 kg lättare känns det skönt att ta en lång rask promenad, i takt med att jag fortsätter ner kommer kroppen troligen att acceptera änne mer fysisk ansträngning.
Det är alltså inte bristen på motion som gör att man går ner i vikt, det är övervikten som gör att man blir mindre benägen att röra på sig.
Vikten har ingen påverkan på vikten, så länge man inte svälter sig eftersom ökad förbränning leder till ökad aptit.
Intressant i sammanhanget är ju studien nyligen som visade att barn som satt mycket vid datorn faktiskt fick mindre övervikt än övriga.