Kvinnosjoursfallet

En mycket bra dom i hovrätten idag. Det s k kvinnojourmålet föll ut så att samtliga åtalade dömdes till sex månaders fängelse - två för grov egenmäktighet med barn och de övriga två till medhjälp. I Expressen har en av de dömda, Berit Söderström, den sanslöst dåliga smaken att faktiskt ömka och beklaga sig:

- Jag känner att vi gjort rätt och därför känns det på något sätt så orättvist, säger hon och fortsätter sedan:
- En av oss som dömts till fängelse har småbarn och det är grymt.

Men när hon tvärtemot sitt eget vetande fortsatte att hålla barnen gömda från den rättmätiga vårdnadshavaren - pappan, så var det minsann inte grymt ett dugg... Herregud vilken människa! Hon har varit medhjälpare i att frånhålla barn från sin pappa under sex års tid. En tid som för all evig framtid är fråntagen en förtvivlad pappa - och hon har mage att beklaga sig över domarna! Fy f--n säger jag bara!

Fokusera på brottet, inte på vittnet

I Aftonbladet så luftar advokaterna ganska unkna åsikter och försöker misstänkligöra huvudvittnet:

Både hon och advokat Pia Tengvall, som företräder en av de kvinnor som dömdes till sex månaders fängelse, ifrågasätter det nya vittnet som hovrätten har tillmätt stor betydelse. Framför allt vänder sig advokaterna mot att hon inte funnits med under förundersökningen eller i tingsrätten utan först i hovrätten.

– Varför är inte hon åtalad, utan poppar upp som åklagarens kronvittne, frågar sig Ulla-Bella af Klercker.

Intressant med detta citat är att även SvD har med exakt samma citat - man är så slö att man publicerar TT-nyheter rakt upp och ner... :o(
SvD har en annan artikel med ett stycke som förklarar det "uppoppande vittnet":

Vittnet som arbetat i en verksamhet inom i kvinnojouren hävdade i rättegången att alla i kvinnojourens styrelse visste att mamman inte hade vårdnaden om barnen. När hon i maj i år slog på tv:n möttes hon av rubriken att kvinnojourens medlemmar hade friats av tingsrätten på grund av att de inte hade känt till hur det förehöll sig med mamman och hennes barn. Hon visste att de känt till det.

Maria Abrahamsson ger på SvD:s ledarplats som vanligt en knivskarp och genomtänkt kommentar till dagens dom:

Likgiltiga för hur det förhöll sig med den saken skrev jourkvinnorna in pojkarna under falskt namn i skolan, fixade fram bostad och pengar och gömde dem tillsammans med mamman. Allt med följden att deras kontakt med pappan omöjliggjordes i över sex år, trots att en enig tingsrätt tilldömt honom ensam vårdnad om barnen.
Några omständigheter som hade kunnat motivera jourkvinnorna att sätta sig över vårdnadsdomen har ingen av dem ens antytt, summerar Göta hovrätt.

Vilken slutsats bör man då dra av dagens dom?

Framför allt att förtroendet har kraschat för jourernas ideologistyrda arbetsmetod att okritiskt godta (endast) kvinnors berättelser. Kommuner och ytterst staten gör därför klokt i att tolka domen som en uppmaning att styra upp och säkerställa att misshandlade kvinnor och deras barn verkligen får den hjälp som de behöver.

Inte en dag för tidigt! Herregud!


//Zac
PS. Ett mycket bra blogginlägg på en för övrigt helt okänd blogg för mig.