Fortsätt till huvudinnehåll

Vissa kulturyttringar är för mycket!

Att jag inte pallar med vissa kulturyttringar är knappast någon överraskning för de flesta som känner mig, men det finns en del som jag verkligen avskyr och fascineras av.

Claes Eriksson!

Expressiv dans och performance art är två av dem. Båda ger mig oerhört starka vibbar av de sjukaste (och roligaste) Galenskaparskapelser.

Geni

Claes Eriksson anser jag vara ett av vår nutids stora genier vad gäller humoristiska alster. Inte bara vad gäller rena gapflabb utan genomarbetade kommentarer till samtid och samkultur. Politik och samhälle blandas i en salig mix av kultur och lyteskomik.

Under pseudonym?

Jag var tvungen att både två och tre gånger titta efter vem som skrivit artikeln 'Jubileum med is och tårta' om det var nämnde Claes Eriksson, men inte.
Hela artikeln andades extremt pretentiös kulturdynga, men det var några bitar som stod ut än mer:
Tanya Mars (Kanada) desto mer självisk där hon ensam tronar över det sakralt uppdukade långbordet och retsamt äter lite här, lite där. 34 olika tårtor, fladdrande ljus och höga travar med assietter. Ingen får smaka, bordet plastas till sist över av Tanya som vill ha alla tårtor för sig själv.
..
Melati Suryodarmo (Indonesien) är både hjälplöst objekt och sirlig danserska. Som i hennes tidigare verk finns det en skulptural stillhet då hon rör sig i höga stilettklackar på en yta av smörpaket. Nedkletad blir hon sittande innan hon träder tillbaka.

"..rör sig i höga stilettklackar på en yta av smörpaket"

Ja, herregud - den hade inte ens mäster Eriksson kommit på! Men kanske är det bättre med sådana kulturyttringar än att skriva om ("uppdatera") klassiker till modern tid?
Inavel, bidrag och fantasilöshet - är det utmärkande för dagens kultur? Eller har det alltid varit så?

Tidigare nämnd

I inläggen:
Vill också passa på att påpeka att mitt förra inlägg heter 'Galenskaperna kring medicinpatenten' och inte 'Galenskaparna kring medicinpatenten'... ;o)


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Alliansens valaffischer redux

Nu har Alliansen släppt sina affischer. Jag tycker de är skitsnygga, valet av bandspelarsymboler för att klargöra valet mellan framåt med Alliansen och snabbspolning bakåt med de RödGröna är riktigt bra: Men låt mig föreslå en också... Rösta Pirat     Mer om... Politik Bodströmsamhället Piratpartiet FRA-lagen Kultur Upphovsrätten //Zac, påminner om min bloggläsarundersökning Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet , övervakning , privatliv ,  Politik , Boströmssamhället , Alliansen , valaffisch , humor , ironi   A B 1 2 , E x 1 , SvD , DN

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man l...

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...