Fortsätt till huvudinnehåll

Vissa kulturyttringar är för mycket!

Att jag inte pallar med vissa kulturyttringar är knappast någon överraskning för de flesta som känner mig, men det finns en del som jag verkligen avskyr och fascineras av.

Claes Eriksson!

Expressiv dans och performance art är två av dem. Båda ger mig oerhört starka vibbar av de sjukaste (och roligaste) Galenskaparskapelser.

Geni

Claes Eriksson anser jag vara ett av vår nutids stora genier vad gäller humoristiska alster. Inte bara vad gäller rena gapflabb utan genomarbetade kommentarer till samtid och samkultur. Politik och samhälle blandas i en salig mix av kultur och lyteskomik.

Under pseudonym?

Jag var tvungen att både två och tre gånger titta efter vem som skrivit artikeln 'Jubileum med is och tårta' om det var nämnde Claes Eriksson, men inte.
Hela artikeln andades extremt pretentiös kulturdynga, men det var några bitar som stod ut än mer:
Tanya Mars (Kanada) desto mer självisk där hon ensam tronar över det sakralt uppdukade långbordet och retsamt äter lite här, lite där. 34 olika tårtor, fladdrande ljus och höga travar med assietter. Ingen får smaka, bordet plastas till sist över av Tanya som vill ha alla tårtor för sig själv.
..
Melati Suryodarmo (Indonesien) är både hjälplöst objekt och sirlig danserska. Som i hennes tidigare verk finns det en skulptural stillhet då hon rör sig i höga stilettklackar på en yta av smörpaket. Nedkletad blir hon sittande innan hon träder tillbaka.

"..rör sig i höga stilettklackar på en yta av smörpaket"

Ja, herregud - den hade inte ens mäster Eriksson kommit på! Men kanske är det bättre med sådana kulturyttringar än att skriva om ("uppdatera") klassiker till modern tid?
Inavel, bidrag och fantasilöshet - är det utmärkande för dagens kultur? Eller har det alltid varit så?

Tidigare nämnd

I inläggen:
Vill också passa på att påpeka att mitt förra inlägg heter 'Galenskaperna kring medicinpatenten' och inte 'Galenskaparna kring medicinpatenten'... ;o)


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns ingen el-allergi

De elöverkänsliga får miljonbelopp varje år av både stat, kommuner och landsting - trots att elöverkänslighet inte existerar som diagnos. (Källa.) Det är konstigt att ingen tycks kunna påvisa elöverkänslighet vid blindtester. Strålsäkerhetsmyndigheten pratar om försiktighetsprincipen och " oförändrade råd " - men man kan lika gärna också skriva ut svart på vitt att man vetenskapligt inte lyckats påvisa någon som helst direkt påverkan. All befintlig kunskap pekar på att det egentligen handlar om en ren noceboeffekt ; Det finns inget hållbart vetenskapligt stöd för att elkänslighet, eller elöverkänslighet som det ibland kallas, orsakas av radiofrekventa fält. Det vetenskapliga rådet pekar på att flera nya studier tyder på att det istället handlar om en så kallad noceboeffekt, de...

Djurgården skämde ut sig

Usch vilka tråkiga minnen jämsides med goda som bubblar upp nu.. Skandalerna från i våras är inte glömda. Nu planerar HV71:s supportrar att bojkotta elitseriepremiären borta mot Djurgården. – Absolut. Vi kan se matchen på Harrys i stället, säger Linda Brevitz, ordförande i supporterföreningen North Bank. Är de sanningsenliga när de pratar om hur illa båda sidors fans har uppfört sig? Mina minnesbider är inte helt överensstämmande med vad AB presenterar; SKANDALERNA I FINALSERIEN – DETTA HAR HÄNT Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt 15 april, final 1, Hovet: HV71:s avbytarbås attackeras av fans. Fansen slår i räcket, skriker svordomar och kastar in föremål i båset. HV upprörs över den bristande säkerheten. Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt, HV-supportrar svarar som andra idioter och det gå...

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...