Fortsätt till huvudinnehåll

Om Kostdoktorns "censurerande"

Kostdoktorn blockerar en kommentator för att ha tagit för mycket plats:
Jag beslutar nu att Trance blockeras månaden ut. Många kan nog behöva vila från just den debatten. Därefter är Trance välkommen tillbaka, men tills vidare med en maxgräns på 50 kommentarer per månad. Räcker inte det föreslår jag att starta en egen blogg.
Yttrandefrihet och fri debatt i all ära, men det får inte ske till priset av att andra drabbas. Du får spela vilken musik du vill hemma, men inte så du hindrar all sömn för grannarna.

Diktatur!

En blogg är ingen demokrati. Bloggägaren är egentligen både polis, åklagare, domare och bödel i en och samma person. Det är helt enkelt en diktatur med en möjlig demokratisk inriktning, men bara så länge som bloggägaren tillåter detta.

Debatt eller monolog

Problemet är att antingen får man ta en öppen debatt, med de nackdelar det för med sig, eller så tar man den ständigt stängd; iofs borde det då kallas monolog snarare än dialog...
Att stänga igen kommentarerna varje gång det hettar till är helt enkelt vare sig en trovärdig eller bra strategi i längden. Det underminerar bara trovärdigheten och bidrar till att öka fanatism och segregeringen mellan öppen, ärlig kunskapsinhämtning och religiös yra.

Bloggdöden

Jag själv känner också hur jag själv upprepar och har upprepat mig ständigt vad gäller LC. Den är inte den absoluta sanningen kring allt heller, sedan skrämmer den sektliknande attityden rejält - alla som ens andas kritik skall halshuggas och/eller brännas på bål.
Själv ser jag mig som tur är, som en i huvudsak politisk blogg numera! :oP

Troll

Detta gäller dock kanske i ännu högre grad LC-bloggar där religiositeten står högt i tak och utomstående betraktas med misstänksamhet och får utstå spott och spe om de ger utlopp för eventuell debattlusta. Givetvis drar dessa skärmytslingar också till sig bråkstakar och småtroll, dessa svälts ut - matar man inte trollen så drar de helt enkelt vidare till mer lukrativa matställen.

För två år sedan

skrev jag såhär:

Framtiden?

Tja, vad skall hända här i framtiden? Jag kan tänka mig att jag fortsätter med bloggen. Det är verkligen skitkul att "skriva av sig" och ta på sig sina mentala löparskor. Antagligen kommer jag att ändra lite, lite fokus. Det är svårt att diskutera ett enda ämne månad ut, och månad in. Jag vet av erfarenhet (WiktSnack(s)) att ämnena tar slut efter ett tag och att då börjar man gå på tomgång. Det händer, och har hänt flera andra "LC-bloggar". Jag tycker att jag är mer än en LC:are så jag publicerar därför lite annat.

Rätt eller fel?

Jag tror att så länge som det är välskrivet så läser man det i alla fall. Personligen så hatar jag dagböcke-varianten på blogg, men har ändå ibland - dock sällan - fastnat på just sådana enkom för att de är riktigt välskrivna och underfundiga. Jag hoppas att samma mekanism även gäller mig... ;o)
Jag kommer i alla fall att fortsätta reta mig på struntsaker och säkert skriva om dem!

Vad hände?

Jo, säkert 1000 inlägg senare så har jag nog gjort precis så - fortsatt att skriva. Däremot så blev det lite större förändringar vad gäller LC än vad jag trodde då. Det är en bredare folkrörelse idag, men samtidigt så är paranoian och aggressiviteten på spjutspetsarna ännu värre idag - det är bara nya namn på de mest framträdande.

Tråkiga LC-bloggar?

Men jag märker med mig att jag allt oftare bara skummar igenom dem och går vidare i listan numera. Fetsmarts består ofta bara av ett diagram över vikten - de mer textbaserade läser jag med intresse - men frågan är om man kan kalla hans blogg för en LC-blogg längre?
Dr.Dahlqvists blogg, jo den är ganska sakfattig numera. Det handlar mest om kommande events och länkningar till andras artiklar, Kostdoktorn och Newsmill. Kommentarerna, om än lite vingklippta idag, lever dock fortfarande sitt eget, bångstyriga liv.

Kostdoktorn

Kostdoktorns blogg, jo det är väl fortfarande den outstanding bästa LC-bloggen - även om jag faktiskt inte tycker om att tonläget sakta skruvas upp allt mer - jag vill minnas att jag ett år efter att han slog upp portarna skrev:
Idag är det the plats man skall vara på om det skall läsas, diskuteras och debatteras om och kring LC.
Kronprinsen under Dr. Annika Dahlqvist har nu vuxit upp och blivit kung i LC-land. Jag känner flera meningsopponenter som uttrycker förvåning över hur pass ödmjuk Dr. Andreas Eenfeldt är - även om flera sätter ett varnande finger i luften om att det på sista tiden sakta drar in lite mer extremistiska tongångar. Personligen tror jag det är en snart övergående fas som dels styrs av de allmänna debatten och dess ämnen och dels av den personliga utvecklingen i bloggmediat av kostdoktorn själv.
Jag tror inte att vi behöver påstridiga och frälsningslika ledargestalter för folkhälsans skull; jag har en stark tillförsikt inför framtiden.

Tragik!

Det mest tragiska är att LC faktiskt hjälper många till friska liv. Det handlar fortfarande i huvudsak om sjuka människor med sockersjuka eller fetma el dyl. Jag tror också att friska människor skall äta betydligt mindre - och bättre - kolhydrater än idag. Det skulle säkert också främja folkhälsan rejält.
Men för, inkl mig själv, så går dessa insikter uppenbarligen överstyr...

Aggressiv offensiv

Vi kanske generellt inte behöver ha någon särskilt aggressiv framtoning - många upptäcker att de råd de får från etablerat håll inte håller måttet och letar då efter alternativa kunskaper. Det är nog sannolikt först där som vi måste ha en generös och behärskad attityd för att kunna sprida vårt budskap till dem som faktiskt behöver det mest i dagsläget. Jag är helt säker på att en generös och ödmjuk attityd skulle sprida kunskapen hundrafalt jämfört med den aggressivitet och vildsinta attityd som idag kännetecknar många LC:are. Tyvärr...

Aggressivt ja...

Det finns en hel del där LC inte har på fötterna och där företrädare gör precis som motståndarna, det är väl knappast vare sig upprörande eller förvånande? Jag tror inte på att till varje pris propagera för att man sitter på alla sanningar, jag tror på att försöka (gud skall veta att jag trots allt försöker själv) att vara ödmjuk och ärlig med dessa frågor.

Upptrappat röstläge

Jag tycker många bör ta ett djupt andetag och lugna ner sig ett par, tre hekton. Ta en promenad i friska luften, nollställ sedan sinnet och läs igenom flera av de mest högljudda trådarna igen och bedöm sedan hur trätobröderna här på bloggen bemöts. Jag tycker upptrappningen av tonläge väldigt ofta ligger på LC-förespråkares sida, ganska tydligt nu med de kommentarstrådar av Trance jag har skummat igenom. Visst blir det cirkelresonemang, men är det inte "försvararna", eller snarare angriparna som tvingar in honom/henne i dem?

Religiös kult

Att bloggarna i huvudsak handlar om selektiva nyheter och ofta mer eller mindre personkult är ställt utom all tvivel. Idag är således bloggarna oerhört intimt förknippade med personer, eller kändisar om man så vill. På dessa bloggar hamnar det oftast mer eller mindre militanta åsiktsbröder som genast drar ut i strid mot otrogna som är sugna på debatt eller helt enkelt haft den dåliga smaken att försöka få bloggläsarna i allmänhet att lyfta blicken en smula.

Åsiktsdomän

Tråkigt, men man ser bloggmekanismen överallt - det spelar ingen roll om bloggförfattaren heter Carl Bildt, Skugge, piratpartiet eller Dahlqvist.


Bloggen blir ganska snabbt en åsiktsdomän där medlemmarna är trogna soldater och försvarare.

Få rätt eller ha rätt?

Det handlar inte om något krig där opponenter till LC till varje pris måste kämpas ner - precis som LC:are har "trängt" in på andras områden så har våra meningsmotståndare rätt att ifrågasätta och peka på svagheter. Detta förfarande har tidigare applåderats som ett spridande av "läran". Men när meningsmotståndare kommer till våra domäner så är det verbal protektionism direkt så det heter duga.

"Vi vill inte ha dig här!"

Ur ett strikt personligt perspektiv så skulle däremot jag omedelbart vända ryggen till alla ställen som idkar den typen av munkavle och censur. Oavsett om det är av monitära orsaker då bråkmakare skrämmer bort potentiella reklamklick...

Mainstream?

Det fundamentala LC-budskapet från ett par år tillbaka är inte alls lika revolutionerande nu, utan betydligt mer finputsat - eller anpassat om man ska vara elak. Det som skiljer är att nu är LC en kraft att räkna med och har givetvis som sådan fått många ifrågasättande blickar på sig.

Bra säger jag, dåligt säger andra vars argument tagit slut och som tyvärr ofta hemfaller till sandlådenivå.

Paranoia av LC?

En annan tråkig sak är att paranoian och konspirationsteorierna har fått sådan oerhörd spridning. Allt som LC inte kan förklara är alltid sammansvärjningar och hemliga uppdragsgivare (läs margarin och läkemedel) alltid ligger bakom.

Roande, men inte sant.

Däremot att någon blivande dietist har tillgång till akademiska kunskaper från skolan är säkert klart, men att ta steget fullt ut och prata om avlönade kampanjer är kanske lite väl mycket prat i nattmössan, som f ö ofta sannolikt är gjord i alu-folie...

Är de smågalna?

Det är möjligt att det är svårt att objektivt se på händelser om man är nyfrälst och står mitt i missionståget. Tyvärr ter sig mina forna fränder i kostkampen allt oftare som lite smågalna och ständigt "missförstådda". Allt oftare så buntas de ihop med foliehattar och paranoida sammansvärjningslyriker.

Flock

Som nu med svininfluensan och vaccineringen... Och innan var det vildsint om D-vitaminer, margariner, omega6-oljor och t o m så var microvågsugnarna nära att svartmålas av LC-etablissemanget! Så nog verkar de vara lättledda, de där LC-massorna? Någon auktoritet pekar och alla rusar i riktningen. Att tillhöra en homogen grupp är skönt och tryggt - men är det bra?

Ta ansvar

Vi äldre LC:are borde inse att världen inte var så svartvit som vi trodde när vi började med LC-kost. Vi borde ta mer ansvar för debatten och vara öppna och ödmjuka för alla rön, vare de är för eller emot LC. Det är vi som har stor del i att debatten är som den är, de nya kommer och tar intryck av den aggressiva och religiöst febriga stil som många erfarna slänger sig med - och då tar de nya över på samma sätt.

Leve bråkstakarna!

När alla rusar åt samma håll, helt blinda för hastighet, färdriktning och syfte - så är det skönt och viktigt att någon vågar ställa sig upp och ifrågasätta turen. Det blir utan undantag alltid aggressivt genmäle och de som orkar fortsätta kampen av ifrågasättande är starka individer att imponeras av. Det spelar ingen roll om det handlar om kosten, om den moraliska sexlagstiftningen, FRA-lagen, växthuseffekten eller tokfeministernas snea världsbild som tvingas på oss alla.

Retoriska frågor

 - Vem tror du har tagit mänskligheten längst, de som blinda följer strömmen eller den som vågade ställa de obekväma frågorna?
 - Konstigt nog så hyllas Dr. Dahlqvist
av sina anhängare för sitt "bråkiga sätt", emedan liknande meningsmotståndare censureras och ignoreras och bemöts otrevligt?
 - Varför anses det konstigt att kommentarerna "går runt och runt", när det faktiskt i huvudsak är likadant med blogginläggen själva?
 - Kommer det fram något matnyttigt överhuvudtaget när det bara är ja-sägare på plats?

Slutord

Jag är medveten om vilket hästjobb som det måste vara att driva Sveriges största kostblogg, det är klart att det sänker ribban för vad man orkar med i längden... men det är ingen annan än Kostdoktorns eget beslut, så:

Stå på dig Kostdoktorn - jag tycker du har fel i denna fråga! ;o)

Mer om...

LC
Diet
SLV
Humor
Politik
Om bloggen


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Jag har klippt en hel del ifrån tidigare inlägg; 'Ode över LC', 'Febrig redan innan fluensan?', 'Strategier / LC-propaganda' samt 'Om bloggar'.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer

  1. I frågan om kostdoktorns så kallade censur, är jag av en annan åsikt än du. När själva debatten blir viktigare än dess innehåll är det dags att dra streck i densamma. Svårare behöver det inte vara.
    En kortare utvisning och vissa ganska generösa ramar vid återinträdet i spelet, tycker inte jag behöver vara liktydigt med censur, i alla fall inte i klass med ett flagrant angrepp på yttrandefriheten eller med diktatur.

    När de tgäller funderingarna kring LC(i mitt fall numera alltid LCHF) löper mina ganska nära dina. För vad det nu kan vara värt. Men inte parallellt.

    I början av min LCHF-bana, våren 2008, skrev jag en del frälsta och ganska ordrika inlägg, på en av mina bloggar, om hur skönt det var att ha hittat en "medicin" mot min begynnande sockersjuka (och viktuppgången som tagit över alldeles, ett år efter en lyckad Atkins-period) och även om just den beramade sektkänslan inom LCHF-rörelsen (det var alltså andra vändan med LC då - jag har ett år av framgångsrikt tillfrisknande med hjälp av Atkins, ett par år före LCHF-perioden men LCHF var betydligt effektivare för hälsan än Atkins. Viktnedgången var ungefär densamma).

    Jag håller också med dig om att det är svårt att hålla en blogg gående på samma nivå över lång tid.
    (Inga jämförelser med mina bloggar - jag är anonym och dessutom räknar jag med att jag mest når vänner och bekanta och andra närmast sörjande.)

    För ett tag sedan gjorde jag ett stopp och bestämde mig för att definitivt dela upp mina funderingar på olika bloggar. Sista inlägget på min LCHF-blogg, blev som ett privat "sista ordet", bland annat om hur illa jag tycker om sekttendenser och hur väl jag ändå känner igen mekanismerna och förstår dem.

    Jag tror att det finns en massa andra LCHF-are (har träffat många) som både är "frälsta" och som faktiskt känner att de antingen lever eller åtminstone har blivit friska, efter livslångt lidande, enbart genom sin kostomläggning. Det är starka drivkrafter! Men de kan ändå, precis om jag känna sig oerhört främmande inför den frälsta retoriken och "vi mot världen"-attityden. Väldigt många av oss anser att Annika Dahlqvist ska äras för sitt pionjärverk och sitt civilkurage men vi är inte på långa vägar vid den punkten att vi tappar huvudet av att lyssna på hennes - faktiskt - ganska tråkiga föreläsningar.

    Fick lust att göra jämförelsen med Pär Ström och hur han behandlas, av sina fans, vad han än kläcker ur sig. Men låter den falla.

    Kolla gärna det sista inlägget på min nu nedlagda blogg: "Kostamatören" (http://kostamateuren.blogspot.com/)

    Fridens!

    SvaraRadera
  2. Intressant och en bra kommentar!

    Jag har själv funderat gång på gång om jag inte skall dela upp bloggen... Problemet är att i stort sett samtliga mina ämnesområden är lite vågdelare - PP-engagemanget, antifeminismen och LC - möjligt att mina filmtips är lite mer "allmänna"...

    Bara för att jag är nyfiken - vad är det som Per Ström har kläckt ur sig som är i nivå med Dr. AD:s influensa-, cancer- och utfall mot etablissemanget-uttalanden m m?


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Hej Zac, jättebra att du får ur dig allt det här, förstår dig mer än väl, det gör jag verkligen. Men snart är det kanske dags att gå vidare och börja fokusera på att arbeta konstruktivt och framåt istället?

    I och för sig, ta dig den tid du känner att du behöver - att pressa sig framåt är absolut inte inget jag förespråkar. Är "behind you all the way"

    Kram
    AJ

    SvaraRadera
  4. "..börja fokusera på att arbeta konstruktivt och framåt istället?"

    :o)

    Men det är det som jag tycker att jag gör! :O)

    Som jag ser det så är LC-rörelsen i en återvändsgränd där ytterligare avståndstagande mot yttervärlden och polarisering lär göra det ännu svårare för etablerade att vilja förknippas med dem.

    Jag tror att vägen är som jag beskrivit i de senaste blogginläggen; 'Kursändring, LC' och 'Anekdoterna och LC'

    Ägna er åt de frågor där det finns vetenskaplig evidens (och vad jag menar med det lär framgå av mina inlägg) och stanna där! Att urholka SLV:s något ovetenskapliga råd sten för sten är mycket mer effektivt än att bara stå utanför muren och skrika okvädinsord.

    Ödmjukhet, vetenskap och ärlighet - där kan vi snacka framgångsrecept! :o)


    //Zac

    SvaraRadera
  5. "..börja fokusera på att arbeta konstruktivt och framåt istället?"

    :o)

    Men det är det som jag tycker att jag gör! :O)

    Som jag ser det så är LC-rörelsen i en återvändsgränd där ytterligare avståndstagande mot yttervärlden och polarisering lär göra det ännu svårare för etablerade att vilja förknippas med dem.

    Jag tror att vägen är som jag beskrivit i de senaste blogginläggen; 'Kursändring, LC' och 'Anekdoterna och LC'

    Ägna er åt de frågor där det finns vetenskaplig evidens (och vad jag menar med det lär framgå av mina inlägg) och stanna där! Att urholka SLV:s något ovetenskapliga råd sten för sten är mycket mer effektivt än att bara stå utanför muren och skrika okvädinsord.

    Ödmjukhet, vetenskap och ärlighet - där kan vi snacka framgångsrecept! :o)


    //Zac

    SvaraRadera
  6. I frågan om kostdoktorns så kallade censur, är jag av en annan åsikt än du. När själva debatten blir viktigare än dess innehåll är det dags att dra streck i densamma. Svårare behöver det inte vara.
    En kortare utvisning och vissa ganska generösa ramar vid återinträdet i spelet, tycker inte jag behöver vara liktydigt med censur, i alla fall inte i klass med ett flagrant angrepp på yttrandefriheten eller med diktatur.

    När de tgäller funderingarna kring LC(i mitt fall numera alltid LCHF) löper mina ganska nära dina. För vad det nu kan vara värt. Men inte parallellt.

    I början av min LCHF-bana, våren 2008, skrev jag en del frälsta och ganska ordrika inlägg, på en av mina bloggar, om hur skönt det var att ha hittat en "medicin" mot min begynnande sockersjuka (och viktuppgången som tagit över alldeles, ett år efter en lyckad Atkins-period) och även om just den beramade sektkänslan inom LCHF-rörelsen (det var alltså andra vändan med LC då - jag har ett år av framgångsrikt tillfrisknande med hjälp av Atkins, ett par år före LCHF-perioden men LCHF var betydligt effektivare för hälsan än Atkins. Viktnedgången var ungefär densamma).

    Jag håller också med dig om att det är svårt att hålla en blogg gående på samma nivå över lång tid.
    (Inga jämförelser med mina bloggar - jag är anonym och dessutom räknar jag med att jag mest når vänner och bekanta och andra närmast sörjande.)

    För ett tag sedan gjorde jag ett stopp och bestämde mig för att definitivt dela upp mina funderingar på olika bloggar. Sista inlägget på min LCHF-blogg, blev som ett privat "sista ordet", bland annat om hur illa jag tycker om sekttendenser och hur väl jag ändå känner igen mekanismerna och förstår dem.

    Jag tror att det finns en massa andra LCHF-are (har träffat många) som både är "frälsta" och som faktiskt känner att de antingen lever eller åtminstone har blivit friska, efter livslångt lidande, enbart genom sin kostomläggning. Det är starka drivkrafter! Men de kan ändå, precis om jag känna sig oerhört främmande inför den frälsta retoriken och "vi mot världen"-attityden. Väldigt många av oss anser att Annika Dahlqvist ska äras för sitt pionjärverk och sitt civilkurage men vi är inte på långa vägar vid den punkten att vi tappar huvudet av att lyssna på hennes - faktiskt - ganska tråkiga föreläsningar.

    Fick lust att göra jämförelsen med Pär Ström och hur han behandlas, av sina fans, vad han än kläcker ur sig. Men låter den falla.

    Kolla gärna det sista inlägget på min nu nedlagda blogg: "Kostamatören" (http://kostamateuren.blogspot.com/)

    Fridens!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Avväpna polisen!

Alltså, jag har varit, på goda grunder, oerhört kritisk mot polisen innan... Men hur faan hanterar de sina vapen?? Gång på gång så läser man om hur poliser står och blundar och tömmer sina vapen i hyggligt rätt riktning ... Ta ifrån dem vapnen! Från de tragiska händelserna i Malexander där poliserna trodde att bildörrarna skulle ge dem skydd(!) från automatkarbiner till de senaste årens klumpiga hantering av ensamrätten till dödligt våld. Det är faktiskt dags att poliserna i Sverige tas ifrån sina vapen, det är möjligt att de känner sig säkrare, men det är sannerligen inte säkrare för befolkningen längre! Vår polis kan helt enkelt inte hantera vapnen på rätt sätt. Varför klarar sig den normala polisen i både Norge och i Storbritannien normalt utan vapen - har vi så mycket värre kriminalitet här? *retorisk fråga eftersom det står klart för alla att vi inte har det...* England En överväldigande majoritet av poliskåren vill fortfarande förbli vapenlösa i England