Fortsätt till huvudinnehåll

Skratt och anorexi

Idag har jag hunnit att skratta åt Malin Wollin:

"Och dessa röda ändalykter[Babianer på djurparken, min anm]. Jag blev så fascinerad, och samtidigt provocerad. Ta på er nåt. Honornas rumpor såg ut som stora bölder, flera på varandra, och Joachim förklarade rövkorrekt att de var brunstiga. Jag blev alldeles förlägen och skämdes å deras vägnar. De springer alltså runt där och är spritt språngande kåta? Så att alla kan se? Och hur kan en man, vilken ras det än må vara, tända på en bak som ser ut som en skär hjärna? Inte konstigt att apor inte har etanolbilar och kedjehus. Så fruktansvärt ociviliserade.

Som jag stod där och var upprörd över kvinnornas frigjorda liv och leverne sprang det förbi en dominanshanne och fladdrade sin rosa PENIS mitt i synen på mig. Helt lång och illrosa var den. Som godissnöre. Men då fick det vara nog. Jag tog min återhållsamma svenska synd, gick därifrån och tittade på en kastrerad lokatt."

(Länk.)

Hahaa! Riktigt rolig kolumn må jag säga. Så bläddrar man vidare till en favorit, Anna Ekelund och skrattet fastnar i halsen...

"Anorexi finns mest i välbärgade länder som USA, Kanada och i Europa. Vi blir anorektiska för att vi kan. Om man hade måst kämpa för sin överlevnad hade man inte hunnit banta ihjäl sig. Sjukdomen ska tas på allvar, men att den är dödlig ändrar inte det faktum att den i hög grad är en välfärdssjukdom.

Med en svag identitet och självbild blir anorexin ett farligt surrogat. Man blir ett med sin vanföreställning och precis som en del tjocka människor inte vågar minska i vikt av rädsla för att förlora sig själva, vågar anorektikern inte öka."

(Källa.)

Usch, så hemskt. Men hela Ekelunds kolumn är väl värd att läsa. Hon skriver på ett sätt som jag gärna skulle vilja göra. Hon är oerhört rak och går direkt på mål s a s. Att hon sedan har en mycket väl utvecklad känsla för drastisk humor är också helt oemotståndligt!

Anorexia

Jag har stött på påståendet att anorexia inte är dokumenterat bakom järnridån ett par gånger vid det här laget. Är det ett verifierat faktum eller bara ren propaganda av typen "det finns ingen brottslighet i öst, brottslighet är ett typexempel på västerländsk dekadens"? Jag har inga direkta svårigheter att tro att så är fallet, det är ju faktiskt bara precis som Ekelund säger i överflöd som man mer eller mindre ens har valet att svälta eller inte...

Inget nytt under solen...

Anorexi är väl dessutom konstaterat redan för flera hundra år sedan, redan på medeltiden? Även om begreppet i sig givetvis är betydligt mer sentida. Min tes är att det är samma mekanismer idag som då - det handlar om att ha kontroll över en liten del av ett i övrigt kaotiskt inre. Att skylla på dagens utseendefixering är enbart ett stickspår tror jag, det är en väldigt ytlig förklaring till ett mycket, mycket djupare problem. Att skylla på att det råkar vara mycket smala människor (läs klädhängare) som används för att låta kläderna hänga på snyggast möjliga sätt, är en lätthittad "skurk", men det löser absolut ingenting. Återkommer säkerligen med mer funderingar kring detta ack så svåra ämne.


Givetvis har jag funderat i kringelekrokarna om detta tidigare:

'Idealet är att vara smal'

'Fotomodeller och ideal'

'Freakigt med fetma!'




//Zac

Kommentarer

  1. Jag har träffar människor från exJugoslavien, med anorexiproblem under Titotiden - sen när kriget i Sarajevo kom, försvann alla symptom. Det går inte att vara trotsigt anorektisk när kulorna viner över huvudet och det ingen mat finns, sa en kvinna. Väl i säkerhet i Sverige, började symptomen igen.

    SvaraRadera
  2. Det där är faktiskt en sak jag funderat över. Om man tog en anorektiker och släppte denne person på en öde ö, skulle inte den person börja äta på riktigt då? Å andra sidan är det väl samma sak även med andra psykologiska åkommor?

    Under medeltiden så var det ett tecken på religiös nit. Det blir som ett extremexempel på ett asketiskt leverne. Men även där misstänker jag att det i huvudsak handlar om lite mer bemedlade människor som "hade råd" att välja bort ett överflöd.


    //Zac

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n