Fortsätt till huvudinnehåll

The Political Compass

Jag hade lite av en partipolitisk diskussion med Kenneth tidigare idag. Då kom jag att tänka på en av de mer intressanta testerna vad gäller hur man ligger i den politiska skalan.

The political compass?

Vad sjutton är det tänker ni. Jo, det är ett sätt att utöka den traditionella höger/vänster-skalan. Ghandi och Stalin hör t ex båda hemma på den vänstra delen på den traditionella skalan, men det är ljusår mellan deras praktiska politik. Om man betänker på högerskalan så har vi Friedman och G.W Bush som inte heller alls förespråkar(-de) samma politik. The Political Compass introducerar istället två skalor.

De två skalorna

Dels har de en traditionell vänster/höger-skala, och den skall egentligen ses som en ekonomisk skala. Vänster innebär mer kooperativ styrning av de ekonomiska medlen och höger är mer för individer och privata organisationer, läs företag. Den andra axeln är mer intressant, den behandlar hur man ser på de sociala frågorna, alltså i vilken grad som frihet skall tillåtas. Skalan går från Libertarian till Authoritarian. Libertarian innebär således att friheten i samhället skall maximeras, emedan Authoritarian anser att traditioner och auktoriteter skall styra samhället.

Exempel

(Källa.)

Var ligger Zac då?

Jag ligger faktiskt strax under Ghandi. Jag har mycket stor respekt för en av de riktigt stora människorna genom tiderna och känner stolhet att ens vara i samma kvadrat som honom! ;o)
Mina (senaste) siffror:
  • Economic Left/Right: -7.13
  • Social Libertarian/Authoritarian: -3.95
Sedan jag gjorde denna första gången, vill minnas att det var kring sekelskiftet så har jag gjort denna regelbundet, jag ser att jag rör mig sakta uppåt, snett åt vänster. Har tyvärr inte direkt koll på hur min inställning i de olika frågorna har förändrats. Men intressant är det. Och sakta går det också! ;o) //Zac

Kommentarer

  1. Mycket intressant, jag är rätt säker på att de allra flesta inom mp ligger inom den nedre vänstra fjärdedelen, med mycket stor spridning. Det innebär ju att t.ex. fp överlappar mp en hel del, fast fp har ju rätt många medlemmar i båda de högra fjärdedelarna också. I nedre vänstra hittar man för övrigt även syndikalisterna.

    Undrar var man hittar de olika kändisarna inom rörelsen för fri programvara? :-)

    SvaraRadera
  2. Jag tror att de flesta inom svensk politik ligger i den nedre vänstra fjärdedelen, i alla fall ur ett internationellt perspektiv. Egentligen skulle man kalibrera om den så att origo verkligen är mittpunkten i den nationella politiken. Det är ju för trist i dag hur alla partier slåss om platsen i mitten...


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Den testen är skapt för amerikaner... till och med jag(!)hamnar i närheten av Ghandi... ;-) och jag är inte ens i närheten av att rösta på något till vänster om fokpartiet.

    Fast egentligen tycker jag att det finns sympatiska detaljer i alla partier, samtidigt som jag inte känner mig hemma i något... En total (parti)politisk vilde alltså!

    SvaraRadera
  4. Zac, du hann skriva (9:49) precis vad jag menade... men inte riktigt kunde uttrycka(?)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings