Fortsätt till huvudinnehåll

Charlotte Erlansson-Albertsson

Vid lite runtsurfande så trillade jag på följande, lite surrealistiska frågestund med professor Charlotte Erlansson-Albertsson. Vem är då denna professor Charlotte Erlansson-Albertsson? För mig så kommer hon alltid att vara tokan som myndigt påpekade att amning minsann ger feta barn... Hua! Sicken dårskap! Men det återkommer jag säkert med. Nu till frågorna:

Vad blir vi feta av? Fett - eller socker?

Vi lät frågan gå vidare till professor Charlotte Erlansson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet. Så här skriver professor Erlansson- Albertsson:

Förvirringen är total när det gäller vad vi ska äta.

Vi har under de senaste tjugo-trettio åren fått lära oss att fett gör oss feta. Därför måste vi minska på fettet. Lågfettprodukter har lanserats. Från helmjölk med 3% fett till lättmjölk med 1% fett och ner till minimjölk med 0,1% fett. Vi har också varit lydiga till att följa alla uppmaningar, köpt produkterna och begränsat vårt fettintag. Vi äter i dag i Sverige 37% fett jämfört med för tjugo år sedan då vi åt 45 kaloriprocent fett. Men fetman har inte minskat, tvärtom pekar siffrorna på utbredningen av fetman uppåt.

Mot denna bakgrund har nya idéer kommit fram - men inte bara idéer utan också analyser. Varför har inte fetman minskat trots att vi äter mindre fett? En del har kastats helt överstyr och uppmanar nu allmänheten att vi ska äta mera fett. (DN debatt, 11 januari, Christer Enkvist) [anm. länk]

Låt oss försöka förstå vad som händer i kroppen.

(Länk.) Tja, vi kollar väl på dem punkt efter punkt:

1. Det gäller att hitta en diet som begränsar vårt aptit.

I dag äter vi för mycket kalorier i förhållande till vad vi förbrukar. Problemet är därför vilken mat jag ska välja så jag lättast håller koll på min aptit. Och det är i den andan som dieter som i stort sett baserar sig på fett lanserats.

Med fettbaserade dieter är det nämligen lätt att hålla aptiten nere. Atkinsdieten är en av de mest populära. I den får man äta maximalt 15 energiprocent kolhydrater, vilket motsvarar ca 80 g kolhydrater. Fett får man äta mycket av, 57 energiprocent, vilket motsvarar ungefär 70 gram fett per dag. Resten ska vara protein, vilket blir ca 70 gram.

Och dieten fungerar, den får ner både kaloriintag och vikten.

(Länk.) Faktum är att jag tycker hennes variant på Atkins låter som en riktigt optimal kost för alla friska människor. Med 15E% kolhydrater finns det gott om plats för grönsaker och t o m frukt, även om jag tycker att grönsaker alltid är att föredra framför frukt. Frukt är bara uppblåsta med vatten och socker, det nyttiga som finns i frukten finns alltid i betydligt högre halter i grönsaker.
Så mer grönsaker!
Att Atkins fungerar, och dessutom fungerar bättre än traditionella dieter, läs tallriksmodellen med energiunderskott, är gång på gång bevisat. De studier jag känner till har aldrig uppvisat sämre resultat för Atkins, däremot likadant resultat viktmässigt har jag sett, men då var däremot avhoppen ungefär dubbelt så många på tallriksmodellen, så sammantaget så tycks Atkins vara mycket mer effektiv.

2. Vad är då anledningen till att det är lättare att begränsa sin aptit med en diet som innehåller förhållandevis mycket fett?

Den fetthaltiga dieten, utan kolhydrater, blir fruktansvärt enformig och svår att få i sig. För hur smakar en sked olja utan något till? Hur smakar en full fat cream cheese utan något sött till? Mättnaden av fett är det som ligger närmast ett illamående, jämfört med kolhydrat och protein. Smaken av fett är det som vi först avstår från då vi känner oss krassliga.

Då är det söta drycker vi vill ha. Sött är det vi har smak för allra först som nyfödda. Vid tonåren börjar vi gilla fett. När vi blir äldre återvänder vi till det söta. Den här dieten är så trist att den begränsar sig själv. Här behöver man alltså inte räkna kalorier som man måste med den fettfattiga, kolhydratbaserade dieten. Valet av fett har naturligtvis stor betydelse. Det ska helst innehålla fleromättade fetter som fiskfettet, det i lax, makrill och ål, och mindre av det mättade fettet som finns i ister och grädde. Att laxfettet är mättande känner ju när man står där med laxresterna efter middagen, man har svårt att ta om.

(Länk.)

Enformig och svår att få i sig? Alla de senaste undersökningar som undersökt Aktins och "vanliga" dieter har haft signifikant högre avhopp i de "vanliga" grupperna. Så skulle Atkins i sig vara "enformig och svår att få i sig" - hur sjutton upplever försökspersonerna de andra dieterna då med tanke på de betydligt fler avhoppen?

-"Näe, jag hoppade av tallriksmodellen för den var så varierande och lätt att få i sig!"

Annars tror jag att Charlotte fått det relativt rätt. Jag parafraserar en mening lite:

"Mättnaden av kolhydrater är det som ligger närmast en fullproppad mage - dock med snabbt återkommande sug, jämfört med fett och protein."

Antydningen om att hoppa över mättade fetter vet jag inte riktigt vart hon hämtat inspiration till - de stora undersökningar som gjort, både i sverige och utomlands har med all tydlighet visat att de som intagit högst andel mättade fetter var friskare än övriga. Det återstår dock att SLV någon gång påvisar studier med hårda ändpunkter som sjukdom och död för intag av mättade fetter.

3. Den fettbaserade dieten ger viktminskning.

Den fetthaltiga dieten utan kolhydrater ger också viktminskning, bortsett från att den minskar aptiten. Det beror på att ämnesomsättningen blir omständlig och därför kostar energi. Man får en ökad fettförbränning och bildning av ketonkroppar, en slags nedbrytningsprodukt av fett, som i sig ger mättnad. Proteinet som man äter måste omvandlas till glukos, så att hjärnan får näring. Denna omvandling kostar energi. Nettoutbytet blir minimalt. Det är därför kilona rasar.

(Länk.)

Hear hear! En av "hemligheterna" bakom LC är faktiskt att den minskar aptiten. Vad är det som skjuter de flestas försök till att upprätthålla en diet över tid? Just det - suget tar överhanden till slut! Utan aptit - inget direkt sug. Helt riktigt! Och om nu Atkins/GI/LC inte har bevisats farliga - och det har SLV tillstått - och att de har bättre effekt, framför allt på de med svajigt bs - och att de minskar aptiten, vilket är det enskilt vanligaste skälet till att man inte klarar av att hålla i sin kost - varför ser inte SLV och dietisterna de ENORMA fördelarna med dessa "modedieter"?

Jag kastar ur mig en hypotes - ren och skär prestige! De kan inte erkänna att de haft fel och därmed tillåtit mer eller mindre felbehandling av tusentals feta som av hälsoskäl måste gå ner i vikt!

Jag gillar att skämta och ta saker och ting med en klackspark, men detta är f--n inget att skämta om!

4. Den fettbaserade dieten kan användas under kort tid för bantning.

Vi ska nu lägga till en brasklapp! Den fettrika dieten lämpar sig för personer som vill gå ned i vikt. Detta har vetenskapligt prövats och fungerar under en kort period, 3-6 månader.

I en studie där man jämförde en kolhydratbaserad diet och en fettbaserad diet hos överviktiga kvinnor minskade kvinnorna på fettdieten från 91 kilo till 84 kilo under 3 månader. De som deltog i kolhydratdieten minskade från 92 till 89 kilo under samma tidsperiod. Den fettbaserade dieten var alltså mera effektiv som bantningskost.

Slutsatsen är alltså att man som bantningskost under en kort tid kan använda sig av en diet med hög andel fett.

Men det är ingen diet som är hälsosam i det långa loppet. Det är ingen diet man vill rekommendera någon, den för med sig en rad olika problem.

Den ger brist på de vitaminer och antioxidanter som finns i frukt och grönsaker och som vi behöver för att skydda oss mot åldrande, åldersrelaterade sjukdomar och mot cancer. Den ger tarmbesvär, förstoppning och dålig andedräkt.

(Länk.)

Ojojoj! Det normala är att man alltid påpekar att det minsann inte finns några långtidsstudier med LC, men när det kniper så vet man trovisst att LC-dieter "ger brist på de vitaminer och antioxidanter som finns i frukt och grönsaker och som vi behöver för att skydda oss mot åldrande, åldersrelaterade sjukdomar och mot cancer. Den ger tarmbesvär, förstoppning och dålig andedräkt."

Vän av ordning frågar sig då från vilka långtidsstudier man har hittat alla dessa bieffekter?

Är det verkligen ingen som ser hur dumma en del från etablissemanget gör sig?

5. Vad är det då som är kontroversiellt i uppmaningen "Ät mera fett!"

Om vi nu säger att fettdieten är bra för att gå ner i vikt vad är det då som är kontroversiellt i uppmaningen att äta mera fett? Jo, det kontroversiella i detta är att vi idag äter cirka 100 gram fett och en ökning av fettintaget från den nivån är katastrofal för alla utom elitidrottarna.

Vi kan inte förbränna hur mycket fett som helst, och det fett vi inte förbränner lagras i fettväven eller hamnar på fel ställe; till exempel i blodkärlen som täpps igen så att vi får problem med blodcirkulationen.

(Länk.)

Jag håller med om att det är katastrof att äta mer fett, i alla fall om man bibehåller det rekommenderade enorma intaget av kolhydrater, såsom SLV vill. Att öka fettet på bekostnad av kolhydrater, d v s återgå till hur man mer åt förr, vore en mycket god utveckling, som tyvärr SLV aldrig kommer att gå mer på...

När man rensar kärlförträngningar så kan det vara av intresse att i runda tal 70% av dessa kärlförträngningar (placket) består av fleromättade fetter... Kanske är en inte helt orimlig slutsats då att det kanske är just dessa fetter som man borde dra ner på? Ingen från etablerat håll som har några funderingar åt det hållet? Nej, trodde väl det...

6. Varför är då kolhydratdieten så svår att kontrollera?

Kolhydrater är en sammansatt grupp av födoämnen - bröd, potatis och socker.

Alla kolhydrater är inte lika. En del är mättande medan andra stimulerar aptiten och inbjuder till att ta mer. De mättande kolhydraterna är de fiberrika och osötade, det vill säga frukt, grönsaker och havregryn. De aptitstimulerande kolhydraterna är socker och söta livsmedel. Faktum är att vad som hänt i skuggan av att lågfettprodukter införts är att konsumtionen av söta rätter ökat. En lättfruktyoghurt kan innehålla 14% socker eller kolhydrat, det vill säga 52 kalorier socker och 0,5% fett. Så har vi blivit lurade.

Ja, men säger nu någon, sockerkonsumtionen har inte ändrats på 30-40 år, inte sedan 30-talet. Vi äter ca 43 kilo socker per individ och år i Sverige, siffror från Jordbruksverket och Livsmedelsverket säger att vi ätit på detta sätt sedan 1960.

Det som hänt är att nya sockerformer kommit in i stället. Socker, som inte är vanligt betsocker eller rörsocker, utan socker som framställs ur stärkelse. Titta på en syltburk eller ett paket med frukostflingor och försök att identifiera de söta kolhydraterna. Det är inte lätt. Man kan hitta namn som glukos, fruktos, maltsocker, modifierad stärkelse och så vidare. Det är en djungel av dunkla namn. Vad värre är dessa kolhydrater är söta och man får högre glukosvärden i blodet. Och de ökar aptiten! Det är de mättande kolhydraterna, det vill säga de som också innehåller vatten och fibrer vi ska äta, de som finns i frukt och grönsaker.

Däremot ska vi begränsa det rent söta, särskilt det söta som vi dricker. I dag konsumerar vi 94 liter läsk per person och år, att jämföra med 30 liter 1980. Det söta i flytande form är värre än det söta i fast form därför att den aptitstimulerande effekten blir mer kraftfull.

(Länk.) En insikt som dessvärre inte spridit sig (offentligt i alla fall) längre än näsan räcker på Charlotte! Socker och flytande varor med högt sockerinnehåll är en av de större skurkarna bakom fetman, och precis som Charlotte påpekar så stimulerar dessa kraftigt aptiten.

Sammanfattningsvis bör vi äta så att vi inte blir glupska. Detta är A och O. Och det lättaste för att undvika glupskhet är att minska konsumtionen av det söta.

Att äta mera fett är således ingen generell regel - men många blir glupska av kex och bröd! Ät i så fall osten, men inte kexet eller brödet. En annan generell regel som är bra att komma ihåg är att fleromättade fetter är lättare att bli av med, den feta laxens fleromättade fett tar sig snabbare genom kroppen än den feta korvens mättade fett!

Hur ska man då äta en alldeles vanlig dag? Jag rekommenderar följande: Frukost: Havregryn, frukt, kanel, mjölk te/kaffe i stora muggar Lunch: Här gäller vanan, det är när man frångår sin vana man inte mår bra.

Middag: Här gäller det att få i sig protein, kött eller fisk, eller linser/ bönor för vegetarianer. Ät både varma och kalla grönsaker. Avsluta med en efterrätt. Här kommer det söta in. En efterrätt är en perfekt avslutning på en måltid, ät en frukt, en bit äppelkaka eller en liten bit mörk choklad. Det vi äter ska vara sammanhållet i måltider.

(Länk.)

Dessa råd fungerar alldeles utmärkt för alla som är normalviktiga, eller fungerar och fungerar - faktum är att alla normalviktiga bör faktiskt följa dessa råd. De som lider av övervikt gör nog bäst i att äta mer renrasig variant av LC. Det relativt höga kolhydratsinnehållet i Charlottes rekommenderade kost lär ge problem med sug och i slutändan ytterligare en urballad diet... Men det har inte högkolhydratsdieternas förespråkare någonsin förstått, och inte lär de heller förstå det i framtiden heller... :o(

Jag har nämnt henne och hennes råd tidigare:

//Zac

EDIT: Jag fick veta att Fetsmart skrivit om samma artikel för ett halvår sedan, jag ska kolla om det är ok att klippa in även fetsmarts svar i detta blogginlägg! :o)

Kommentarer

  1. Man klarar inte att tänka längre än till sig själv. Det som gäller för CEA tror hon gäller för alla. Jag kommer ihåg henne från Kemicentrum i Lund, lika mager då, som nu, även mager under graviditet och direkt efter. M.a.o. är hon en naturligt mager människa, med hög ämnesomsättning=bra fart på sin sköldkörtel. Hon var också så sär fladdrig, som man brukar säga "som ett torrt skinn". Alltså gör hon av med massor av energi tack vare sin fysiska personlighet.

    Så synd att de flesta som sysslar med aptit, fetmaforskning e.t.c. inte förstår att vi alla är individer och skall leva efter de individuella förutsättningar vi har.

    SvaraRadera
  2. Hahaa! Precis så ser jag henne - "som ett torrt skinn"!

    Lustig människa som enligt min syn blandar högt och lågt hela tiden. Hon kan knappast heller ha, eller ha haft en spikrak karriär då hon ömsom klöser, ömsom smeker kapitalet som finns i etablissemangets sponsorer?!


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Angående flera fysiska personligheter, Vet inte om det är sant, men det sägs inom läkarkåren att linslusen Rössner är så glad i mat att han av och till tvingas genomgå Nutrilettkurer. En bantningsprofessor får ju inte vara fet.

    SvaraRadera
  4. Jag har sett honom i gastronomiska kretsar, men inget om viktproblem.


    //Zac

    SvaraRadera
  5. Zac, självfallet går det bra, jag är helt för återvinning :-)

    //fetsmart

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt.

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!