9 okt. 2009

Upphovsrättsliga dumheter...

Det finns flera dagsaktuella och så dumma exempel på hur upphovsrättsindustrin håller på att spränga sig själv av alla dessa godbitar man försöker glufsa i sig.

Fallet med Edwyn Collins

Warner Brothers vill hävda sin äganderätt för en låt (låtar!) som Edwyn Collins själv både har skrivit, framför och också äger...

Jorå, så går det till när låtsnickrarnas rättigheter tas till vara, eller hur Ulveus?
Låt inte Warner glömma den här historien…

Fabricerade bevis i Holland?

TPB-killarna har ju stämts inför domstol i Holland också - läs den häpnadsväckande historien om hur vissa nyckelbevis tycks vara fabricerade... Spännande historia - man tappar allt förtroende man haft...

Pinsamheter är det också upphovsrätt på!

Ralph Lauren - ett av de mer respekterade modehusen. Ja, eller tills nu, när man inte kan göra annat än att gapskratta åt dem (det gjorde jag iofs tidigare också - jag menar faan vad mode är löljigt!)

Varför det?

Jo, först hade de den dåliga smaken att spöka ut den vackra modellen Filippa Hamilton i en jätteful kreation, sedan hade man "Photoshop-experter" till att.. Tja, ändra lite i bilden...

Före-bild


Jo, tjejen är inte direkt smårund...
Söt flicka med vacken benstomme - och tur är väl det - eftersom man får se massor av den... ;o)

Efter-bild


Hahaaa, jag kan inte sluta skratta åt bilden! Den är så avgrundsful att DEN borde haft fredspriset istället!

Vad gör man när man tagits med byxorna nere?

Jag personligen brukar köra en coool förnekelse och sedan hopp-struttar-flyr jag iväg medan jag försöker få upp byxorna...

Men inte Ralph Lauren inte!

Näe, de tar helt sonika och försöker stämma den som publicerat en bild på deras annons i hopp om att inget skall komma fram...
Ehhh... jag tror jag tappade räkningen i antalet fel i den meningen...

Ursäkten...

Igår kröp de i alla fall till korset och bad om ursäkt:
”Vi har insett att vi är ansvariga för att, genom bristfällig framställning och retuschering, ge en förvriden bild av en kvinnas kropp”

Och det andra?

Hahaa - de har gett en förvriden syn på upphovsrätten ett ansikte också... Vilka clowner!

Royalty på sfinxen?!

Mitt egna gamla inlägg om hur man vill ha royalty på avbildningar av Sfinxen... Hahaa, ja...

Favoriten framför andra!

Groucho Marx, förutom en av de roligaste människorna som funnits på denna planet, så tror jag han var väl insatt i hur komiker stal, adderade och ändrade i varandras material... Upphovsrätten kommer inte långt där. Jag klipper i alla fall den sanslöst roliga berättelsen om när man försökte hävda upphovsrätt gentemot bröderna Marx:
I slutet på brödernas filmkarriär så gjordes filmen 'En natt i Casablanca', en ganska medioker och småtrist film - i alla fall med brödernas mått mätt. Warner Brothers tog genast chansen och hotade med stämning emedan de ansåg sig ha ensamrätt på namnet Casablanca i titeln; detta med tanke på en av alla tiders mest kända film - 'Casablanca' med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart. Groucho skrev då ett brev där han dels undrade om verkligen Casablanca var Warner Brothers egendom samt det faktumet att de helt säkert hade rätten till namnet Warner, men däremot tillägget Brothers var det mer osäkert med - Bröderna Marx hade ju de facto varit Brothers längre än dem... Jaa, herregud - det krävs ett geni för att vara upphovsman till något sådant där! :o)

Brevet i fråga

Jag trillade för ett tag sedan över brevet ifråga, det är en njutning att läsa - så läs och njut:
Dear Warner Brothers,
Apparently there is more than one way of conquering a city and holding it as your own. For example, up to the time that we contemplated making this picture, I had no idea that the city of Casablanca belonged exclusively to Warner Brothers. However, it was only a few days after our announcement appeared that we received your long, ominous legal document warning us not to use the name Casablanca.
It seems that in 1471, Ferdinand Balboa Warner, your great-great-grandfather, while looking for a shortcut to the city of Burbank, had stumbled on the shores of Africa and, raising his alpenstock (which he later turned in for a hundred shares of common), named it Casablanca.
I just don’t understand your attitude. Even if you plan on releasing your picture, I am sure that the average movie fan could learn in time to distinguish between Ingrid Bergman and Harpo. I don’t know whether I could, but I certainly would like to try.
You claim that you own Casablanca and that no one else can use that name without permission. What about “Warner Brothers”? Do you own that too? You probably have the right to use the name Warner, but what about the name Brothers? Professionally, we were brothers long before you were. We were touring the sticks as the Marx Brothers when Vitaphone was still a gleam in the inventor’s eye, and even before there had been other brothers—the Smith Brothers; the Brothers Karamazov; Dan Brothers, an outfielder with Detroit; and “Brother, Can You Spare a Dime?” (This was originally “Brothers, Can You Spare a Dime?” but this was spreading a dime pretty thin, so they threw out one brother, gave all the money to the other one, and whittled it down to “Brother, Can You Spare a Dime?”)
Now Jack, how about you? Do you maintain that yours is an original name? Well it’s not. It was used long before you were born. Offhand, I can think of two Jacks—Jack of “Jack and the Beanstalk,” and Jack the Ripper, who cut quite a figure in his day.
As for you, Harry, you probably sign your checks sure in the belief that you are the first Harry of all time and that all other Harrys are impostors. I can think of two Harrys that preceded you. There was Lighthouse Harry of Revolutionary fame and a Harry Appelbaum who lived on the corner of 93rd Street and Lexington Avenue. Unfortunately, Appelbaum wasn’t too well-known. The last I heard of him, he was selling neckties at Weber and Heilbroner.
Now about the Burbank studio. I believe this is what you brothers call your place. Old man Burbank is gone. Perhaps you remember him. He was a great man in a garden. His wife often said Luther had ten green thumbs. What a witty woman she must have been! Burbank was the wizard who crossed all those fruits and vegetables until he had the poor plants in such confused and jittery condition that they could never decide whether to enter the dining room on the meat platter or the dessert dish.
This is pure conjecture, of course, but who knows—perhaps Burbank’s survivors aren’t too happy with the fact that a plant that grinds out pictures on a quota settled in their town, appropriated Burbank’s name and uses it as a front for their films. It is even possible that the Burbank family is prouder of the potato produced by the old man than they are of the fact that your studio emerged “Casablanca” or even “Gold Diggers of 1931.”
This all seems to add up to a pretty bitter tirade, but I assure you it’s not meant to. I love Warners. Some of my best friends are Warner Brothers. It is even possible that I am doing you an injustice and that you, yourselves, know nothing about this dog-in-the-Wanger attitude. It wouldn’t surprise me at all to discover that the heads of your legal department are unaware of this absurd dispute, for I am acquainted with many of them and they are fine fellows with curly black hair, double-breasted suits and a love of their fellow man that out-Saroyans Saroyan.
I have a hunch that his attempt to prevent us from using the title is the brainchild of some ferret-faced shyster, serving a brief apprenticeship in your legal department. I know the type well—hot out of law school, hungry for success, and too ambitious to follow the natural laws of promotion. This bar sinister probably needled your attorneys, most of whom are fine fellows with curly black hair, double-breasted suits, etc., into attempting to enjoin us. Well, he won’t get away with it! We’ll fight him to the highest court! No pasty-faced legal adventurer is going to cause bad blood between the Warners and the Marxes. We are all brothers under the skin, and we’ll remain friends till the last reel of “A Night in Casablanca” goes tumbling over the spool.


Sincerely,
Groucho Marx
(Källa.)

Juristerna var inte nöjda med detta (sic!) utan krävde ett förtydligande, då skickade Groucho ett ännu värre brev där han bl a beskrev hur han själv skulle spela rollen som "Bordello, Humphrey Bogarts hjärtevän"... Denna gång så förstod kanske t o m juristerna att det mest idiotiska i denna historie inte var Grouchos genialiska galenskaper utan deras eget handlande, och de återkom heller aldrig och filmen hade sedan ostört premiär 1946. För övrigt så för er som inte sett filmen, så är inte rollen Bordello med alls, jag tror nog den försvann under klippningen... ;o)

Mer om...



//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Filbyte är inte samma sak som fildelning!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, ipred-lagen, övervakning, privatliv, Politik, Boströmssamhället

4 kommentarer:

  1. Tack för den storyn, nu är man övertygad marxist! :-D

    SvaraRadera
  2. Grouchismen har länge varit en ledstjärna för mig... ;o)


    //Zac

    SvaraRadera
  3. Efter att ha läst Grouchos brev så läste jag på extra om mannen själv och fann att han borde haft fredspriset flera gånger om.

    Som den gången han skrev "smugglare" under yrke i tullens blankett.

    Frid över hans minne.

    Hanse

    SvaraRadera
  4. Groucho: "Military intelligence is a contradiction in terms."

    Något för FRA-debatten... ;o)


    //Zac

    SvaraRadera

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...