Fortsätt till huvudinnehåll

Lord of the Rings

Filmens handling:

I den första delen av berättelsen får den unge hoben Frodo Bagger ärva en ring av sin släkting Bilbo. Men det är inte vilken ring som helst - det är Den enda ringen, och den ger fullständig makt åt bäraren. Det är därför Sauron, herren av Mordor, vill komma åt den för att med dess hjälp kunna styra över hela Midgård och göra invånarna till sina slavar. Tillsammans med en skara trogna vänner - Brödraskapet bestående av hober, människor, en trollkarl, en dvärg och en alv - måste Frodo föra Ringen genom Midgård till Domedagsberget där den en gång smiddes och förstöra den för alltid...

(Källa.)

Jag tycker nog att de är inte så lite överskattade - visst sjutton är det underhållande filmer med enormt fint foto, klippning och musik. Digitaleffekterna är överlag av hög klass, även om det från och till är väldigt, "väldigt digitalt" ... Om vi pratar Oscar - foto, kostym, special effekter, musik - absolut Oscarsämnen, men som bästa film/ regissör/samtliga skådespelarprestationer(*) - njaaa, det tycker jag nog knappast... Mycket tycker jag att man kan säga om dessa, redan klassiska, filmer - men absolut inte att de är något under av regi och skådespeleri(*) i alla fall!

Underhållning

Nu ska man i och för sig ta i beaktning vilken typ av film dessa är, och det är ju inte en genre som direkt manar till tungt skådespeleri s a s... så ett visst mått av förlåtande av de grovt tillyxade karaktärerna(*) och den svart-vita handlingen ambefalles! Men det är ju bara underhållningsfilmer, det finns mig veterligen inte någon annan drivkraft än att göra en slagkraftig, underhållande trilogi - vilket jag tycker de har lyckats bra med! Men det är ju inget som följer med mig ut ur biosalongen, bara en förenklad, lite pubertal historia. För visst är det i huvudsak tonåringar som tycker att LOTR-trilogin är guds svar på våra böner?

Svagare över tid?

Jag kollade igenom alla filmerna (ext) och jag reviderar min tidigare uppfattning om filmerna; jag gav de tidigare en 6:a. Man ser ganska tydligt, nu i efterhand, hur begränsad Peter Jackson är som regissör - speciellt när man får alla timmars filmtittande ”komprimerat” under en dag.
Något som retar skiten ur mig är hur alla ”monster” till fiender springer runt som Scooby Doo-monster, d v s med armarna sträckta framför sig, som för att fånga in någon… :o)
Stridsscenerna är väl lite väl otroliga, speciellt då man verkligen har försökt få mycket av resterande miljöer skitiga och ”autentiska”… Hrmm… när Aragorn vs fiende närmar sig viktförhållande 1:100 och han ändå parerar ursinniga hugg… Nja, tyvärr blir det lite för mycket för undertecknad. Varför inte blanda in lite vajerteknik också och på så sätt möjliggöra 20m hopp, både vertikalt och horisontellt, men vänta… det gör de sjutton också! :o(
Näe – den blir sannerligen inte bättre med åren… Fast jag brukar sällan behålla en initialt satt betyg, speciellt inte efter ett par genomtittar.

Böckerna

Vad gäller ”ärligheten” gentemot böckerna så struntar jag personligen i det. Rakt avfilmade böcker kan inte bli bra filmer! Det är en omöjlighet att föra över en bok rakt över till film, man måste ändra och i slutändan alltid förenkla. Men man inser ju vilket balansspel Jackson satte sig i när han gör film av närmast religiösa böcker… Det om något är värt en Oscar!
Jag läste dem när jag var i ”rätt ålder”, men tyckte de var tämligen långtråkiga. Jag har alltid läst oerhört mycket, men kanske speciellt litterärt så ställer jag krav på nyanserade porträtt och stringens. Sedan tycker jag det är ganska tydligt att Tolkien är en väldigt kantig, omogen författare, det handlar uppenbarligen om förklädda, utbroderade sagor! Jmfr med C.S. Lewis som spelar i en helt annan (betydligt högre) litterär division.

Vad har jag då ”emot” filmerna?

Dels den oerhört massiva kampanjen att visa hur filmerna växt fram – ganska saftigt falsk bild misstänker jag. Betänk vilket oerhört effektivt PR-vapen det är – man kan odla de myter man själv vill, snarare än att myter om filmen växer fram vid sidan om! Exempelvis att de nästan vämjeliga mängder pengar skulle ha lämnats över till Peter Jackson utan någon som helst öronmärkning - jag tror inte att någon, genom eoner av hollywoodska celluloidremsor har lämnat en endaste dollar utan att få full valuta tillbaka, genom benhård kontroll av filmatiseringen! Så tillåt mig att kasta huvudet bakåt och hånskratta!

Underhållande!

Jag tycker fortfarande att det är underhållande att titta på filmerna, men de är väldigt begränsade, precis som allt annat blir det upprepningar och förenklingar, speciellt i det långa formatet. Filmerna bygger på en operett-liknande story, med ett väldigt onyanserat persongalleri. Äventyrsfilmer ska vara enkla, hjälten ska vara ädel och skurkarna nedriga!

Okonsekvent?

Det som retar mig i LOTR är det hjärndöda publikfrieriet, varför inte vara stringent hela vägen? Men det är kanske bara jag som retar mig på det svart-vita; de onda är fula och extremt onda och de goda, ja de är vämjerligt goda - och vackra i motljus. Det fungerar i ett äventyr med Errol Flynn från 40-talet, men sedan dess känns det för mig bara unket.
”Den som inte är med oss, är emot oss”
När abnorma mängder energi och tid lagts ner på att få allt annat verklighetstroget – varför inte hålla stilen hela vägen då?
Har jag vuxit ifrån ”hjärndöda” filmer? Nope – jag avgudar enkla filmer som bara vill underhålla – och gör det! Men LOTR har en ambition att framställa sig som allt annat än enkla filmer och det gör att jag vill betygssätta de som något annat än en enkel film. Då faller Jackson som regissör, och filmerna som dramer ganska platt.

Betyg

  • LOTR som ”dumunderhållning” får en 6:a för att dumunderhållning håller inte riktigt för att dras ut i timmar.
  • LOTR som en dramatisk filmatisering får en 2:a för att personporträtten är pinsamt flata och historien oerhört onyanserad.

Mina åsikter får säkert många att bli förolämpade, det är inte min mening, utan jag vill bara redogöra för min åsikt. Jag har inga problem med att många tycker dessa är de bästa filmer som gjorts – och det hade jag säkert också gjort för 15-20 år sedan. Men efter ha sett så oerhört mycket film, så ser man sååååå lätt igenom alla enkla standardlösningar och törstar efter något nytt. Så alla 19-åringar – vänta i 10 år med att sätta betyg på LOTR så ska ni få se…


//Zac
(*) Gollum är den enda som har något som helst "djup" eller konflikt i sig. Tänk vad kul om Andy Serkis skulle ha vunnit oscar för bästa biroll?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppror i etablerade led!

Nu knävlar så händer det saker - SvD skriver idag: De första bevisen för att konsumtion av snabba kol-hydrater ökar risken för att få hjärtsjukdomar sätter ny fart på kritiken mot våra näringsrekommendationer. Ledande expert kräver en radikal omläggning och menar att budskapet om att äta mindre fett kan ha bidragit till fetmaepidemin. (Källa.)
Den "ledande experten" är Frank Hu, som man har stött på i massa sammanhang, riktigt respekterad forskare. Och det är inga dåliga bomber han slänger på det nuvarande paradigmet/etablissemanget:
... de så väl etablerade råden att minska det totala fettet är ett överförenklat budskap som saknar vetenskapligt belägg
... fördelarna med fettminskning gäller mättat fett, det vill säga fett från djurriket, och härdade transfetter, medan växtfetter kan ha god effekt
... nackdelen med antifettpropagandan är att den stimulerar till ökad konsumtion av snabba kolhydrater
... ökar den glykemiska belastningen, det vill säga höjer blodsocker…

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg.
Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs.Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner.I dag är det möjligen ännu fler.Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002.Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas!
Vad tryggt vi medborgare har fått det.
Och vad fel Piratpartiet och många andra fick!

Tryggt!