Fortsätt till huvudinnehåll

För lite kritik mot Juholt!

Läser en ärlig och naken Peter Högberg hur det är att yppa minsta kritik mot makten inom partiet och snabbt bli utpekad och utstött. Det får mig att fundera lite kring hur vänsterdebattörer resonerar och hur det har bidragit till denna politiska krasch. 

För lite kritik?

Jag har inga problem med att man håller sin partiledare under armarna när någon affär uppstår. Man får gärna vara enögd och öppet partisk. 

Det hör till

Men när affärerna avlöser varandra så blir försvaret snabbt halsstarrigt, aggressivt och anklagande. Det är där någonstans som det övergår till att bli pinsamt och inte sällan improduktivt. Någonstans så borde antalet och frekvensen av felsägningar, feltolkningar, klumpigheter och inte minst rena lögner bli alarmerande tydliga. 

Vad gör man då? 

Blundar hårt, fortsätter medvetet och hoppas på att det skall ta slut? 
Fortsätter av bara farten och höjer rösten än mer till bristningsgränsen? 
Erkänner att det gått för långt och därmed riskera att bli utpekad som förrädare? 

Puh!

Detta gäller alla politiska debattörer, det gäller moderata, alliansanhängare, vänsterdebattörer. Nu är det så oerhört tydligt vänsterdebattörer som är aktuella eftersom Juholt varit för liten i rollen och serverat problem efter problem efter problem. Jag tror att många högljudda debattörer i hemlighet är lite lättade då de inte längre behöver försvara dumheter, otur och lögner ifrån sin partiordförande. 

Av bara farten?

Andra fortsätter på den halsstarriga, aggressiva och anklagande banan och pekar finger åt media i fortsatt försvar. Tyvärr innebär det att man inte kommer någonstans, inte lär sig någonting om hur illa det gick. 

Mer om...

PolitikBodströmsamhället
PiratpartietFRA-lagen
KulturUpphovsrätten


 //Zac


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings