Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärnvilja eller hjärndött?

Det är inte ofta jag kan skriva under på Alex Schulmans krönikor. Men när han nu ifrågasätter MMA så håller jag i stora drag med honom.
Dagen efter. Hela Sverige tycker synd om ”The Mauler” efter förlusten. Media rapporterar om taktiska misstag och om ”The Maulers tårar”. Zlatan skickar uppmuntrande ord på Instagram. Alla hoppas att han får en ny chans, att han kommer upp på sadeln igen. Jag kan inte sporten och jag känner inte till hur diskussionerna har gått tidigare, men jag måste säga att det förvånar mig att jag ingenstans hör en enda röst som ifrågasätter själva existensen av den här sporten. Den känns ju medeltida. Eller, vänta, den påminner mer om gladiatorspelen i romarriket, i det att de som tävlar alltså kliver in i en bur och att det i denna bur är tillåtet att göra i stort sett vad som helst för att få den andra på fall. Således är det två människor som försöker döda varandra.
(Källa.)

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Alexander Gustafsson är en hyperfokuserad elitidrottsman, jag tvivlar inte på sportens rätt att existera - men som Schulman så efterlyser jag en debatt, baserad på vetenskap och erfarenhet. Det finns ju trots allt en en hel del erfarenhet när den första moderna utformningen av sporten, som går ut på att skada motståndarens hjärna så pass att han/hon inte kan fortsätta, har en sisådär 150år på nacken.
Men också till skillnad från Schulman så tycker jag inte att det är svårt att undvika det själv, bara stäng av tv:n eller surfa vidare till någon annan sida; "Jag vill inte att människor gör så mot varandra. Jag vill inte se på det."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings