Fortsätt till huvudinnehåll

Flashback är fan underbart!

Upprördheten kring att läskiga åsikter finns på Flashback har inte heller några gränser...

Vad är det som är så förvånande? 


  • Att det finns människor som har djävligt obehagliga åsikter och som vädrar dem offentligt anonymt? 
  • Att det finns samlingsplatser där det i princip tävlas med hur djävlig man kan vara i all sin pubertala prakt? 
  • Att man faktiskt kan politiskt driva frågor som går emot den egna övertygelsen? (betänk - Riksdagen...) 
  • Att både kändisar och vanligt folk kan råka illa ut på slika forum? 

Äckel! 

Den som letar efter anonyma obehagligheter på Flashback behöver knappast leta länge, men om man lyfter blicken lite från sensationsrubriksjägande så är det inte heller svårt att hitta människor som parallellt använder sig av anonymitetens skydd för att lätta sina hjärtan.
Det handlar om allt ifrån sorg, kanske att våga komma ut med sin sexuella läggning, relationsproblem, missbruk, fysiska och psykiska sjukdomar, finansiella trångmål och mycket annat som de aldrig skulle stå för i offentlighetens ljus. Flashback är samtidigt som det tycks vara samhällets fiende nummer ett av att döma av AB's rubriker så är det för många ett sätt att få kontakt och stöd.
Vi får väl alla tacka Aftonbladet för att de nu känner oro för att deras identitet kommer ut och att de istället håller tyst fortsättningsvis... För en makthavare som beklagar och vill ha hjälp med sina psykiska problem vore väl en för svår munsbit att avstå?

Säkerhetsventil 

HAX skriver klokt och initierat:
Naturligtvis kan jag inte försvara allt som skrivs på Flashback. Men man får inte glömma att det ofta är där som de avvikande, obekväma och ifrågasättande rösterna får en chans att göra sig hörda. Flashback är en vagel i ögat för den svenska konsensuskulturen, den politiska korrektheten och åsiktsetablissemanget.
Man kan också fråga sig vad som kommer att hända om alla "säkerhetsventiler" i det svenska debattlandskapet täpps igen? Om det till slut inte finns några kanaler för människor att säga sin mening, leva ut sitt missnöje och vädra åsikter som inte släpps fram på annat håll? Erfarenheten säger att om man stänger säkerhetsventiler, då stiger trycket.

Besvikelse

Tyvärr läser jag också den normalt kloke Ann Ramberg som är ute och cyklar när hon tror att det handlar om att hänga ut makthavare och förlitar sig på att Aftonbladet inte fortsätter att ösa ur geggan för fler klick och lösnummer. Också jämför hon lite motbjudande med visselblåsare som Snowden och Manning som avslöjade statlig och militära övergrepp mot befolkningen - det spelar ju precis i samma liga som en folkölsfull nolla i Borlänge (eller whatever) som skriver hatiskt om Kakan...
Men även solen har ju sina fläckar? :-)

Onödig disclaimer

Nej, jag försvarar givetvis inte den dynga som skrivs på Flashback - men all inskränkning i yttrandefriheten är faktiskt en utveckling åt fel håll. Det handlar om människors inställning och hyfs i grunden - att bara försöka stänga avloppet för att man inte gillar bajs är knappast rätt väg...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n