Fortsätt till huvudinnehåll

Att problematisera en klassisk bild på en "hjälte"


Jag minns den där bilden.
Jag minns vilket starkt intryck den gjorde på mig.
Jag minns hur mitt eget antinazistiska hjärta slog lite snabbare.
Jag minns hur jag knöt näven; "..där fick den jäveln!".

Idag? 

Det är fortfarande en kraftfull bild; utan tvivel en klassisk bild som förtjänar sin plats i historien. 
Men jag ser också bilden idag som en stark påminnelse om hur förbannat obehagligt det var under några år i mitten av 80-talet när BSS-märkerna och en öppen våldsrasism plötsligt vällde upp som brun och svart gegga var ur en varböld. 
Vafaan - visst stod Sverige vid sidan av under andra världskriget, men insikten fanns ju av vad som hände inte ens ett vuxet liv bort när en mustaschprydd clown och tillika demokratisk diktator slog sina klor i sinnet hos ett helt folk med perverterade idéer om hur man gör skillnad på människor och människor. 
Detta resulterade i ett utbrott sprungen ur en ideologi som jämte kommunismen har mördat, plågat och torterat miljoner och åter miljoner människor. 
Och ändå så... 

Men när jag ser bilden idag... 

Utan tvekan så fylls jag av ett visst obehag idag. 
Idén om att våld endast är orätt när det väl drabbar fel personer äcklar mig oerhört. 
Vad gäller Karin Pettersson så är det knappast första eller heller sista gången jag inte alls håller med henne. Att rättfärdiga ett regelrätt överfall på en deltagare i en godkänd demonstration är inte ett demokratiuttryck såsom jag vill ha dem i en ideal värld - att Karin Pettersson tvärtom ser det som en hjältehandling får stå för henne och hennes vänsterkantrade världsbild, jag tycker i alla fall att hon har fel. 

Yttrandefrihet? 

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att den ungen mannen på bilden som sekunden senare får en handväska i bakhuvudet har vidriga åsikter - han marknadsför dem t o m med en fana öppet. 
Men om igen - det är inte olagligt att ha jävliga åsikter. Det är inte ens olagligt att propagera för dem. Att utmåla sig själv offentligt som en vidrig typ med svinaktiga åsikter är faktiskt ok, det gäller för den blåslagne unga mannen precis såsom för Karin Pettersson. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mindre bläck(?) men mer papper...

University of Wisconsin-Green Bay har bett studenter och personal att byta typsnitt när de skriver ut e-post och andra dokument. Syftet är att spara pengar. ( Källa .) 75 000SEK skall universitet spara enligt uppgift. Dels har iofs artikel"författaren" (översättaren) gjort fel och pratar om "bläck". Dels så undrar jag om de 30% besparingar - typsnittet Century Gothic är nämligen också känt för att vara större och dra mer papper... Annars har vi ju ecofont ? Källa: National Geographic Magazine //Zac, påminner om min bloggläsarundersökning Läs även andra bloggares åsikter om Century Gothic , besparingar , Ecofont , klumpiga direktöversättningar , tonerbesparingar , typsnitt DN , Ex

Alliansens valaffischer redux

Nu har Alliansen släppt sina affischer. Jag tycker de är skitsnygga, valet av bandspelarsymboler för att klargöra valet mellan framåt med Alliansen och snabbspolning bakåt med de RödGröna är riktigt bra: Men låt mig föreslå en också... Rösta Pirat     Mer om... Politik Bodströmsamhället Piratpartiet FRA-lagen Kultur Upphovsrätten //Zac, påminner om min bloggläsarundersökning Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet , övervakning , privatliv ,  Politik , Boströmssamhället , Alliansen , valaffisch , humor , ironi   A B 1 2 , E x 1 , SvD , DN

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...