Fortsätt till huvudinnehåll

Att problematisera en klassisk bild på en "hjälte"


Jag minns den där bilden.
Jag minns vilket starkt intryck den gjorde på mig.
Jag minns hur mitt eget antinazistiska hjärta slog lite snabbare.
Jag minns hur jag knöt näven; "..där fick den jäveln!".

Idag? 

Det är fortfarande en kraftfull bild; utan tvivel en klassisk bild som förtjänar sin plats i historien. 
Men jag ser också bilden idag som en stark påminnelse om hur förbannat obehagligt det var under några år i mitten av 80-talet när BSS-märkerna och en öppen våldsrasism plötsligt vällde upp som brun och svart gegga var ur en varböld. 
Vafaan - visst stod Sverige vid sidan av under andra världskriget, men insikten fanns ju av vad som hände inte ens ett vuxet liv bort när en mustaschprydd clown och tillika demokratisk diktator slog sina klor i sinnet hos ett helt folk med perverterade idéer om hur man gör skillnad på människor och människor. 
Detta resulterade i ett utbrott sprungen ur en ideologi som jämte kommunismen har mördat, plågat och torterat miljoner och åter miljoner människor. 
Och ändå så... 

Men när jag ser bilden idag... 

Utan tvekan så fylls jag av ett visst obehag idag. 
Idén om att våld endast är orätt när det väl drabbar fel personer äcklar mig oerhört. 
Vad gäller Karin Pettersson så är det knappast första eller heller sista gången jag inte alls håller med henne. Att rättfärdiga ett regelrätt överfall på en deltagare i en godkänd demonstration är inte ett demokratiuttryck såsom jag vill ha dem i en ideal värld - att Karin Pettersson tvärtom ser det som en hjältehandling får stå för henne och hennes vänsterkantrade världsbild, jag tycker i alla fall att hon har fel. 

Yttrandefrihet? 

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att den ungen mannen på bilden som sekunden senare får en handväska i bakhuvudet har vidriga åsikter - han marknadsför dem t o m med en fana öppet. 
Men om igen - det är inte olagligt att ha jävliga åsikter. Det är inte ens olagligt att propagera för dem. Att utmåla sig själv offentligt som en vidrig typ med svinaktiga åsikter är faktiskt ok, det gäller för den blåslagne unga mannen precis såsom för Karin Pettersson. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat. Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen. Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socia

Och verkligheten då?

Är inte detta (går-)dagens, för att kanske inte säga årtiondets sämsta rubriksättning på ledarplats , någon ledarplats, alla kategorier? De jämställer således en person som fällts för dråp och för dubbla mord , dömd enligt konstens regler i en demokrati , som skall avtjäna resterande straff i sverige. en som fängslats och torterats för att ha utfört sina journalistiska principer och skrivit om demokratiska reformer i hemlandet ...  Jag trillade först på Expressens ledare på Nyhetstorken , men var tvungen att kolla upp om det verkligen var sant - trodde faktiskt först att det var en photoshoppad bild... Jag tror jag spyr! Men det är ganska symptomatiskt för historien om Annika Östberg , även om det är draget till sin extremaste spets av (den numera arbetslösa, hoppas jag) rubriksättaren på Expressen. Vi har gott om andra fångar som suttit länge i fängelse och som säkert skulle må bra av att luftas lite. Lite verklighetsförankring om jag får be! Att hon n